Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER. Dag 1 hittar du här
Dag 4. Frysen
Att frosta av frysen är hos oss på Sörgården som en tidsresa tillbaka till svunna tider.
Till en tid då det kändes som en lysande idé att spara och frysa in 0,5 dl pastasås, en halv semmelbulle eller den sista skeden glass i 2 liters förpackningen.
Varje gång det är dags för avfrostning och frysen ska släppa ifrån sig sina bortglömda och frostskadade tidskapslar så blir jag alltid lika förundrad över hur jag tänkte när jag omsorgsfullt och noggrant förpackade och frös in 1/3 portion ärtsoppa eller för något avlägset och framtida bruk stoppade tillbaka påsen med 1 broccolibukett.
Jag blir lika delar fascinerad som irriterad på mitt sparsamma och ekonomiskt sinnade dåtida jag som aldrig kan slänga något ätbart. Eller som ser ut att vara ätbart.
För i verkligheten och i mitt nutida liv skulle jag aldrig ens komma på tanken att förtära något som bor längst in i den mörka permafrosten, sparat i små, små burkar och frostiga plastpåsar. Då mitt minne dessutom är väldigt selektivt och kommer bara ihåg saker jag inte har nytta av (typ Karl den XII dödsdag och telefonnumret vi hade 1965) så är oddsen att jag ens skulle komma ihåg att jag en gång lagt in dessa saker i frysen vara mycket låga. Om jag ändå mot förmodan gjorde det så skulle jag ändå aldrig leta fram, tina upp, värma och sedan stoppa i mig sådant som inte ens slasktratten till hund under hot skulle äta.
Det mesta är dessutom 1. i sådan liten mängd att endast en anorektisk fotomodell skulle bli mätt. 2. svårt att identifiera då förpackningen innehåller mycket mer is än ätbart material 3. kan ha ett bäst-före-datum från slutet av 1900-talet.
Frosta av frysen är en typisk icke-uppgift hos oss. Vilket betyder att vi gör uppgiften, men icke-gärna. När det ändå måste ske så brukar det bli i dessa adventstider och då enbart för att skapa det nödvändiga utrymmet för de läckra bakverk och andra godsaker som enligt Tradition ska förtäras under VRÅLFIKAT på Annandagen. (I skrivande stund finns dessa mästerbakverk endast på min mentala minneslista så det är inte säkert att det egentligen behövs så mycket plats)
Detta år, liksom tidigare år, kunde jag som vanligt hälsa på några gamla kära bekanta som trots min intention att äntligen avsluta deras långa lidanden fick återvända in i den kalla trygghet som vår frys erbjuder. För man vet ju aldrig, det kan ju bli sämre tider och då kan ju dessa små smakportioner vara precis det som gör att vår familj slipper lida svältdöden.
Skojar bara! Ingen behöver vara orolig att bli bjuden på antikt matbröd eller äta lasagne från 2003. Dessa ligger numera i soptunnan tillsammans med förra årets saffranskaka. Jag lovar att Alla som vågar testa min bakkonst kommer att få bänka sig vid ett dignande fikabord med allehanda nybakade och traditionsenliga läckerheter.
(Kanske)
Yvonne Larsson 