Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Etikett: hovhälsa

Att få se det inte många sett.

 

Hovkurs på Sörgården den 2 april 2016

Hovkurs på Sörgården den 2 april 2016

Den 2 april anordnade vi här på gården en hovkurs med Maria Bucht från Horsequality, Kalix.

Tyvärr kunde jag inte själv delta pga den knäprotesoperation jag gjorde veckan innan men min man Stig var med och tog dessutom massor av bilder under kursdagen.

Kursen blev väldigt uppskattad och här är några röster från en del  av deltagarna:

”Jag tycker hovkursen var bra, hon(Maria) gick igenom hoven delar och funktioner. Hur man kollar hovarna, sulans tjocklek, kronrand mm. Men det var på ett övergripande plan. Om man vill fördjupa sig ytterligare tipsar hon om en kommande kurs, med den som utbildar barfotaverkare.  Men detta var en kurs som alla hästägare borde gå, för att få kunskap om hästens hovar. Och vad som är viktigt att tänka på.” Kicki L.

”Jag tyckte den var superbra! Det borde vara obligatoriskt för alla hästägare att gå den” Erica P.

”Super. Har anmält mig till den stora i Övik i augusti” Monica J.

Som ni kanske förstår så är jag verkligen avundsjuk på alla som fick ta del av detta men förhoppningsvis kan vi anordna ytterligare kursdagar senare i år och då ska inte vilda hästar hindra mig från att vara med!

Alla hästmänniskor borde verkligen gå denna kurs, inte för att man ska verka eller sko sina hästar själva utan för att detta är kunskaper som för din häst kan vara livsavgörande att du har.  Så jag hoppas att vi träffas på nästa hovkurs här på Sörgården!

Här kommer lite fler bilder från kursen.

Hovkurs teori

Teori

Hovkurs teori 3

Teori

Hovkurs teori 2

Teori

Hovkurs teori 4

Hästfotens olika delar

Hovkurs bild 7Hovkurs bild 8Hovkurs bild 11Hovkurs bil 9Hovkurs bild 13Hovkurs bild 6Hovkurs bild 5Hovkurs bild 12

Tack Maria för en bra kurs!

Tack Maria för en bra kurs!

Hovproblem eller Problemhovar

Foto Horsequality.se

Foto Horsequality.se

För mig är all kunskap om hästens välbefinnande otroligt viktig. Bara för att man varit med på banan ett tag så betyder det inte man får tillåta sig att stagnera och sluta ta in och ta del av alla nya forskningsrapporter och studier som presenteras. Ibland så stärker dessa studier ens övertygelser och fungerar då som en bekräftelse på att det man kan, gör eller vet är helt rätt och riktigt.

Men lika ofta gäller det att vara öppen för att det man tidigare trott vara den absoluta sanningen på ett ögonblink kan bli föråldrat och gammal skåpmat.  Då måste man också vara beredd på att ändra sin ståndpunkt eller handlingssätt och inte tjurigt hålla fast vid gamla förlegade överbevisade teser. Det kan ibland vara en rätt jobbig process att genomgå, att behöva erkänna att det man tidigare trott på och att det man kanske också rätt envist hävdat inför andra inte längre gäller.  En annan tyvärr rätt vanlig variant är hästägare som överlåtit hela ansvaret för hästens välmående och framtida hälsa till andra människor. Det blir lite som att spela rysk roulette där slumpen får avgöra om hästen ska få leva bra liv eller inte.

Men med lite hälsosam självkritik kombinerad med källkritiskt tänkande och stor portion ödmjukhet så kommer vi alla att kunna vara våra hästar så mycket mer behjälpliga än om vi lever kvar i det  förgångna och bara vandrar i våra egna(eller andras) väl intrampade fotspår.

Kunskap betyder så otroligt mycket, den väger tungt och är ändå så lätt att bära.  Att som hästägare inte stoppa huvudet i sanden utan med nyfikenhet och kunskapstörst  ta varje tillfälle i akt att utveckla sig själv att bli den bästa människan för sin häst borde vara en självklarhet.  Med det menar jag inte att alla ska bli veterinärer, hovlagare/hovårdare, equiteraputer, massörer, sadelutprovare eller foderexperter etc.  Här kan den som vill läsa mer om mina tankar om detta Somliga får gå med trasiga fötter

Men att ha ansvar för en häst betyder att man måste kunna lite om mycket och jag tycker att alla hästägare och hästälskare ändå borde lära sig så pass mycket att man åtminstone har kunskap att bedöma om de yrkesmän man anlitar (för ofta dyra pengar) gör ett bra jobb eller inte!

När hästen rör sig fyller hovens delar olika funktioner

När hästen rör sig fyller hovens delar olika funktioner

I fjol anordnades här på Sörgården två mycket uppskattade föreläsningar i Hoven och dess funktion med Maria Buch och Kerstin Kemlén. Det var från början meningen att det endast skulle bli en föreläsning men då det blev ett sådant stort intresse och så många anmälningar fick vi sätta in en extradag för att alla skulle få plats.

Här kan ni läsa mer om vad dessa fantastiskt intressanta och nyttiga föreläsningar innehöll. Hoven och dess funktion- Föreläsning

Föreläsningarna gav mersmak och nu erbjuder vi alla hästägare och andra intresserade att få en ännu större inblick och förståelse i hur hästhovar fungerar genom att den 2 april  delta i en heldagskurs med Maria Bucht, Horsequality. 

Under denna kursdag kommer deltagarna få möjlighet att på riktigt få se hur hästens fötter fungerar och hur strukturerna inne i hoven verkligen ser ut och hur de känns att ta på.

Ur innehållet: Ridhästens hovkapsel utsätts för stora krafter när hoven landar, belastas, rullar över och skjuter ifrån.
Hovkapsel och kötthov hanterar stötdämpning och kraftöverföring.
Varför är strålen som gummi när resten är hårt?
Går det att bedöma hovens prestationsförmåga?
Påverkas kötthoven av hovkapselns form?
Hur stimuleras horntillväxt?

Deltagarna får också själva genom att dissekera kadaverhovar se och känna på hovens strukturer; hovkapslar, skelettdelar och kötthov och får förklarat vad som sker inne i hoven när hästen rör sig.

Ett fantastiskt tillfälle för alla hästintresserade oavsett om du är hobbyryttare/kusk eller arbetar yrkesmässigt med hästar.

Priset är endast 1 350 kr, enklare lunch ingår. 

Ring 090-21142 eller 070-348 46 45 för anmälan och mer information. Det går även bra att maila kontaktsorgarden@telia.com

Anmäl dig nu och gör hästens fötter till DIN angelägenhet! Hästen kan inte lösa hovproblem själv, den är beroende av DIN kunskap!

Somliga får gå med trasiga fötter!

HovarI Sverige ökar antalet hästar alltmer och samtidigt råder det en allt större brist på utbildade hovslagare. Detta faktum är ett allvarligt hot mot hästens välfärd och helt klart en djurskyddsfråga!

I Jordbruksverkets rapport och utredning från 2012 om Djurens hälso och sjukvård i ett 10 årsperspektiv ( gällande 2013-2023) så kan man läsa följande:

”Hovslagare har stor inverkan på hästars hållbarhet, välbefinnande och skadefrekvens, och en god kompetens hos denna yrkesgrupp är viktig.”

I Sverige finns ca 360 000 hästar men endast ca 440 aktiva hovslagare som är medlemmar i Hovslagarföreningen. Av dessa är endast 142 st godkända av Jordbruksverket (dvs får utföra sjukbeslag vid hovbölder, fång etc.)

Egentligen skulle det behövas 2 200 hovslagare för att alla hästar skulle få hovvård av utbildade och yrkesverksamma hovslagare.

Av de hästar som inte skos utan går barfota verkas ca 50 % av dessa av utbildade hovslagare, 25 % verkas av någon annan, tex av sk barfotaverkare och resterande 25 % åtgärdas av hästhållaren.”

Hela utredningen kan du läsa här : http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/ra13_19.pdf

 

Denna brist på utbildade hovslagare/hovvårdare plus det faktum att många, framförallt inom ridsporten, av tradition helt överlämnar hästens hovvård till den hovslagare man lyckas få tag på, utbildad eller inte, utgör ett stort problem för hästars välbefinnande och hållbarhet. Jag upplever att det är vanligt att hästägare i gemen är väldigt osäkra vad det gäller sina hästars fötter och också i många fall helt saknar de mest grundläggande kunskaper om hur en välskött och frisk hästfot ska se ut.

Av erfarenhet vet jag att de allra flesta hovslagare är duktiga och seriösa. De har en yrkesstolthet som gör att de utför ett så bra jobb som möjligt när de skor och verkar sina kunders hästar och de vill naturligtvis att både häst och hästägare ska vara nöjda med den hovvård den får.

Men hur duktig hovslagaren än är så blir det i mina ögon ändå orimligt att en person som i bästa fall ser hästen var 8:e vecka och då i genomsnitt ca 1 -1,5 timme/gång ska vara den som tar det största ansvaret för något som i så hög grad bidrar till om hästen ska få ett långt, friskt och smärtfritt liv eller inte. Dessutom är de bästa hovslagarna ofta helt överbokade och har svårt att ta nya kunder vilket gör att marknaden är totalt öppen för att ”vemsomhelst” ska sko eller verka utan att varken ha någon större skicklighet eller kunnighet.

Många hästägare är jätteduktiga på att rida eller köra sina hästar och lägger ut massor av tid, pengar och energi på att prova ut passande utrustning, rida för bra instruktörer, hitta rätt fodertillskott etc etc. Men vad hjälper det, om inte hästen har friska och välfungerande fötter så spelar det ändå ingen roll hur bra sadel hästen har eller hur många timmar den tränas, stretchas, masseras mm. Hästen kommer ändå inte kunna prestera eller fungera om den får gå med obalanserade, felskodda eller felverkade hovar. Tänk er själva in i känslan av att vara tvungen att arbeta hela dagar i flera nummer för stora eller för små skor. Eller att ha klacken på den högklackade skon mitt under hålfoten och samtidigt träna höjdhopp. Ingen människa skulle heller utan att klaga springa sin joggingrunda med en sten i skon eller med ett rejält nageltrång. För många hästar är detta tyvärr vardag och det är ett lidande som pågår i det tysta dag ut och dag in då hästar dessvärre varken gnäller eller skriker högt när de har ont.  Allvarligt talat är det synd om många hästar och vi hästägare måste, för våra hästars skull, börja ta ett betydligt mycket större egenansvar för våra hästars fötter.

Jag menar inte att alla ska utbilda sig till hovslagare eller barfotaverkare men för en hästägare borde det vara en självklarhet att veta hur hästens hovar egentligen ska se ut.

Först genom mer utbildning och bättre kunskaper i en så viktig och livsavgörande sak som hästens hovhälsa så kan hästägare hålla en vettig dialog med sin hovslagare/hovvårdare och därigenom ge hästen större möjlighet att få ha de fyra friska och välbalanserade fötter den behöver för att klara de påfrestningar vi ställer på den.

Inga Hovar Ingen Häst

Foto Horsquality.se

Foto Horsquality.se

”Inga Hovar – Ingen Häst!”

En gammal sanning och klokt ordspråk och  som verkligen står sig och efter helgens föreläsning med Maria Bucht och Kerstin Kemlén från Horsequality så känns uttrycket än mer aktuellt.

Under helgen samlades det i  Sörgårdens teorisal drygt 35 personer som fördelat på två dagar kom för att ta del av ett mycket intressant föredrag om hoven och dess inre. Vi var ett blandat gäng med deltagare från trav, rid, kör och ponnysporten som alla lika intresserat lyssnade och tog till sig av föreläsarnas kunskaper.

Målet med föreläsningen  var att skapa en större förståelse för vad som händer i hoven vid arbete, visa hovkapselns olika strukturer – form, material och funktion samt visa hur hovkapselns delar interagerar med foten inuti. Begreppen stimuli, prestation och användbarhet förklarades också.

Maria Bucht och Kerstin Kemlén föreläser

Maria Bucht och Kerstin Kemlén föreläser

Föreläsningen var  otroligt innehållsrik och  mycket informativ och jag ska försöka mig på en kort sammanfattning av vad som sades under dagen i form av nedanstående stolpar:

Kunskapen om hästens hovar och hur den fungerar har i huvudsak baserats på gammal forskning och i viss mån föråldrade kunskaper. Idag finns en helt annan teknik och möjligheten att mäta och studera rörelse och belastning via olika datorprogram och sensorer har bidragit till att kunskapen om hovens funktion ökat avsevärt och mycket av det man trott sig veta sedan tidigare har fått omvärderats.

En hästfot

En hästfot

Hovens och fotens olika delar visades och dess funktion förklarades. Vi deltagare fick också med egna ögon se samt klämma och känna på en riktig hästfot i form av skelettben och hovkapsel.

Allt i hästfoten är sinnrikt utformat för att klara belastning, dämpa stötar, balansera och skjuta ifrån. Inuti hovkapseln finns förutom hovben, strålben och halva kronbenet även de mjuka strukturerna kötthov, elastiska putan och hovbrosk.

Hovkapseln är uppbyggd i flera olika skikt vilket gör den både elastisk, stöttålig och stark. Inifrån och ut så finns lamellranden närmast kötthoven, sedan kommer den vita linjen och därefter inre och yttre hovvägg. Lamellranden är ”låset” mellan sula och hovvägg.   Om hovvägg och sula  av någon anledning växer olika snabbt, vilket kan hända vid tvära foderbyten, medicinering, fång etc, veckas hoväggen och hoven får ränder/valkar.

Sulan är till för att skydda hovbenet och är också kraftigare och starkare under hovbenet  än längre ut mot tådelen som är mjukare och mer flexibel.

Hörnstöden är en förlängning av hovvägen och bör om den blir för hög tas ner så att den inte klämmer. Ibland kan ”valkar” uppstå vid strålen framför hörnstöden vilket kan vara hovens sätt att skydda en skadad hovled.

Kronranden är en tillväxtzon som skapar hovvägg men har även funktionen så att den vid belastning låser blodcirkulationen i hoven. Därigenom skapas ett inre tryck i den elastiska putan vilket i sin tur ger hoven en vätskedämpande effekt. Kronranden går runt hela hoven och det är av största vikt att den inte verkas av i trakterna.

Strålens triangelformade utseende ger hoven möjlighet att röra sig och vara flexibel på ett ojämnt underlag. Genom att trakterna kan röra sig var för sig minskas risken för frakturer och skador på hovbenet om hästen tex trampar på en sten.

Framhovarna är rundare och större för att bättre kunna balansera upp hästen och bakhovarna smalare och spetsigare för att kunna skjuta ifrån.

En frisk fot har receptorer i hoven som gör att hästen vet var den sätter ner foten utan att behöva se med ögat.

Om hästen skulle få möjlighet att leva det liv den är designad för skulle naturen  effektivt sköta hovvården på egen hand. Enkelt uttryckt så skulle en häst som får i sig rätt mat med nödvändiga vitaminer och mineraler och som får lagom med rörelse på ett varierat underlag i ett lagom tempo ha hovar som nöts lika mycket som de växer. Våra tamhästar får i allmänhet för mycket (och för bra) mat och samtidigt för lite motion vilket har en negativ effekt på hela hästens hälsa.

En häst bör under sin uppväxt få gå på alla typer av underlag för att hoven ska fortsätta vara frisk och stark resten av hästens liv. Så även om en hästfot består av levande vävnad och därmed går att rehabilitera så får unghästar som vuxit upp i en slät hage med mjukt underlag en dålig start i livet vad det gäller hovarna och i och med detta även indirekt sämre förutsättningar att utföra det arbete den är tänkt att göra i framtiden.

Genom stimuli från rörelse och belastning växer hoven hela hästens liv. En normal tillväxt innebär att det växer ut en helt ny hov på ca 7 månader (i tådelen). Trakterna växer mycket snabbare eftersom de utsätts för mer stimuli och det tar ungefär 3 månader för att det ska växa ut en helt ny trakt.

När hästen rör sig fyller hovens delar olika funktioner

När hästen rör sig fyller hovens delar olika funktioner

Om hästens fot är obalanserad genom bristande eller felaktig verkning blir det för mycket stimuli på ett ställe och hoven blir sned, skev och får utflutna hovväggar. För långa trakter kan leda till att dessa lägger sig och/eller blir understuckna. Det blir som om vi skulle gå med högklackade skor med klacken under hålfoten och är hoven för lång och overkad så blir det som om vi måste gå med  flera nummer för stora skor. Detta leder inte enbart till att hästen får ont i fötterna utan även till att den får felställningar/felbelastningar i ben och leder och också en för hög muskelspänning i resterande kropp.

Problemet för hästen uppstår när vi människor vill använda hästen för olika ändamål och nötningen då ökar mer än vad hoven växer. Detta har vi genom lång tradition löst genom att sko hästen. Men genom att spika fast olika beslag, oavsett material,  fixeras hoven och därmed förhindras också hovmekanismen att fungera som den är tänkt. Eller som föreläsarna uttrycker det när vi ” spikar fast golvet på hoven” så tappar hästen möjligheten att på ett ultimat sätt använda sig av hovmekanismen och både horntillväxt och funktionalitet förändras.

Det bästa för hästen är ju självklart att gå oskodd, det kan nog ingen säga något emot, men det är också viktigt att påpeka att vi måste se till individen, vilken typ av arbete den ska göra, i vilken hastighet och på vilket underlag den ska utföra sitt jobb. Och vi som bor där vintrarna mest består av blåis och isgata kan inte låta bli att på något sätt brodda hästen för att på ett säkert sätt kunna rida/köra och träna hästen (eller ens kunna släppa ut den i hagen).

Det viktiga är att vi hästägare är medvetna om hur skoning och verkning (och även bristen av korrekt sådan) påverkar våra hästar och att problem med hästens fötter leder till problem i övriga rörelseapparaturen. Vi måste på ett adekvat sätt kunna väga för och nackdelarna med sko att hästen mot att ha den barfota så att vi kan hjälpa hästen till en så bra hovhälsa som möjligt. I den bästa av världar skulle alla  hästägare ha en så god kunskap och utbildning (och fysik) att vi själva kunde verka, sko och sko av våra hästar så ofta som det behövs. Och även förstå nödvändigheten att ge hästen tid att rehabilitera sina fötter och återhämta sig efter olika kraftprestationer.

I dag råder det en stor brist på utbildade och yrkeskunniga hovslagare/hovvårdare i Sverige vilket är ett jättestort problem som faktiskt i många fall kan leda till rent djurplågeri.  (Denna brist och dess konsekvenser kommer jag att skriva om ett senare inlägg)

Slutligen. Föreläsningen  gav mersmak, det var samtliga deltagare  överens om och de allra flesta ville gärna få en fortsättning/fördjupning för att få ännu mer kunskap i hästfotens hälsa.

Och många fick nog  också en hel del matnyttigt  att prata om med sin hovslagare nästa gång deras häst ska skos eller verkas!

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑