Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Etikett: Dressyr

Valegro vs Mistral

För er som undrar hur det kan se ut när en häst  tävlar i de högsta klasserna i dressyr så lägger jag ut Charlotte Dujardins och Valegros vinnarritt i Aachen här.

 

Och observera nu att jag inte påstår att Valegro inte skulle vara en fantastisk häst och jag påstår inte heller att hans ryttarinna skulle vara oskicklig på något sätt. De vann ju faktiskt EM 2015 med otroliga 94,19 %  och får i detta sammanhang räknas som det allra bästa ekipaget.  Valegro utför allt han förväntas utföra och jag har sett betydligt sämre ridning på samma tävlingsplats. Valegro varken biter sig i tungan, stressar med bettet eller går orent utan utför sitt program utan att det ser jättespänt eller oharmoniskt ut.

Men sedan såg jag ett annat videoklipp!

Vilka poäng tror du att  Alizée och Mistral skulle fått om de tävlat i EM?

För plötsligt ser Valegro betydligt mycket stelare och väldigt mycket mer hopdragen ut. Dessutom ser mina yrkesskadade ögon att hans ryttare  nog skulle vara betjänt av en och annan lektion i andning och avspändhet. Och kanske någon övning som mjukar upp henne i ryggen?

Men det är ju vad jag tycker.

Döm själva!

 

 

Tips för Dig som ska tävla i OS!

Att vänja sin tävlingshäst vid allehanda oljud och störningsmoment borde väl vara en självklarhet! Jag ska aldrig glömma när jag jag tittade på OS dressyr för en del år sedan och såg hur många av hästarna reagerade jättestarkt och i princip hoppade ur skorna då  det lät i en display när siffrorna i en klocka(resultattavla?) ändrades. Varken då eller nu kan jag begripa hur man kan lägga ner massor av år på hårt arbete och målmedveten träning och komma så långt att man blir uttagen att tävla för sitt land i OS och samtidigt missa en så simpel detalj att vänja hästen vid ljud och rörelse. Det måste ju kännas otroligt surt att få hela tävlingen förstörd av några  relativt diskreta knäppande läten. Och dessutom veta att det är 4 år till nästa gång det går att göra om och göra rätt. Om man ens får vara med då.

Nu säger jag inte att man måste lära hästen att tåla att folk jagar en med motorsågar eller att man ska kunna göra piaff och passage under en jättepresenning, men så mycket enklare det måste vara att prestera på topp med en häst som känner sig trygg med sin ryttare oavsett vad som händer och vilka hemskheter som än dyker upp.

Livet för en häst är ju inte enbart tävlingar utan den ska ju leva och fungera tillsammans med oss i vår värld utan att behöva vara rädd för gräsklippare, brinnande lövhögar och paraplyförsedda människor. Den måste få hjälp att inte vara rädd för bilar, traktorer och cyklister och om den ska utsättas för den stress tävlingar innebär måste den inte bara träna sina kroppsliga färdigheter, den måste få lära sig och vänja sig vid att musik, höga röster ur högtalare, barnvagnar och fladdrande flaggor inte är farliga och eller något att bry sig om.

Det är vår skyldighet som hästägare/ryttare/människa att ge våra hästar ett så harmoniskt  liv som det bara går och det kan vi inte göra genom att undvika omvärlden eller linda in våra hästar i bomull. Eller ja, ska du bo flera mil inne i väglöst land, utan kontakt med omvärlden och aldrig kommer nära en tävlingsplats, trafikerad väg eller trädgårdsälskande grannar så går det ju självklart bra. Du och din häst kommer säkert att må jättebra i er skyddade verkstad och det farligaste ni träffar på är kanske björnspår och lägereldar.

Men lever du som de flesta av oss så är verkligheten en helt annan och då är det en nödvändighet för både din egen och hästens säkerhets skull att du på rätt sätt vägleder den in i samma verklighet som du lever i.

Jag är imponerad över det fina arbete dressyrryttaren Anna W  gjort med sin häst Donna Summer och hoppas att det ska inspirera alla att börja träna sina hästar att tåla den press vardagen sätter på den.

Och kanske viktigast av allt! Din häst kommer inte att bli rädd för displayer när du ska tävla OS nästa gång!

Allt går om man vill och ingenting är omöjligt!

Jag hade ju inte tänkt skriva så mycket nu under några veckor utan koncentrera mig på alla kurser och utbildningar som anordnas i princip dagligen här på gården. Under våren är det ju dessutom så mycket annat som ska ordnas och fixas med innan sommaren kommer att tiden inte riktigt räcker till.

Men så fick jag syn på denna video och kunde inte låta bli att med hjälp av min blogg få sprida den vidare så att fler ska få se den.  Den visar Linnea Rosenberg  som på sitt varmblod Apnea startar i sin första Msv B dressyr med procenten 63,25.  Linnea har gjort ett mycket bra arbete med sin häst och är en stor inspirationskälla för alla med Ridtravare. Hon visar på ett föredömligt sätt att allt är möjligt och ingenting är omöjligt!

Med kärlek, tålamod, kunskap och målmedvetenhet så kan man komma långt oavsett om hästen från början egentligen är avlad för att springa fort framför en vagn.  Även om inte alla har för avsikt att tävla dressyr utan är nöjd med att ha en fin och trevlig hobbyhäst så visar duktiga Linnea och hennes fina Apnea att allt går, bara man vill tillräckligt mycket.

Alla som känner mig vet ju att mitt hjärta brinner för Ridtravaren och att jag verkligen på alla sätt vill hjälpa till att höja statusen på dessa fantastiska och allsidiga hästar.  Många, många fler varm och kallblod borde, likt Apnea, få  möjlighet att få fortsätta sina liv som  uppskattade ridhästar efter att travkarriären avslutats.

Så jag uppmanar återigen alla! Köp en Ridtravare, du kommer inte att ångra dig. Jag lovar!

 

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑