Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Etikett: Adventskalender (sida 2 av 3)

Sörgårdsjul 2016 Dag 18-Lucia

Alla kan vara Lucia!

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här

Dag 18-Lucia

Glad Lucia på er alla! Eller vad man nu säger så här på Luciadagen.

Jag har aldrig någonsin i mitt 60-åriga liv varit Lucia så nu tänkte jag att det var dags att starta en ny Tradition! Och med tanke på att Åhléns nu saknar sin barnmodell så tänkte jag att jag kunde hoppa in istället. Jag menar, om de  vill ha något som är annorlunda, sticker ut och har känsla för stil så är det bara att höra av sig. Jag kan sälja mig relativt billigt och kan dessutom hålla med ljuskrona och rött band.  Lucialinne i min storlek kanske någon välsorterad butik har annars kan jag ta ett lakan (eller två) och på bild hörs det ju inte när en sjunger så ingen behöver gråta av skräck.

Så kom igen nu Åhléns! Eller vilken affär som helst, jag kan nöja mig med att bli Lucia på  HM, IKEA eller varför inte ICA Maxi (Jag ska ju ändå dit på torsdag)

 

Vill du läsa mina andra inlägg i Advenskalendern så kan du klicka på den här länken

Hallå Åhléns! Luciamodell finnes!

Sörgårdsjul 2016. Dag 17-Kransen

Den Traditionella julkransen!

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här

Alla kan göra en krans, det är jättelätt!

Följ nedanstående steg så har du strax en superfin julkrans som alla kommer att avundas dig.

  1. Gå till närmaste dike och plocka 3-4 lagom långa kvistar av vide. Nynna gärna på mantrat; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!
  2. När du tagit dig upp ur diket igen efter att ha halkat omkull 5 gånger på vägen dit och 4 gånger när du blev tvungen att gå hem för att hämta sekatören du glömt på köksbänken går du sedan till närmaste gran och tar några fina kvistar. Upprepa mantrat; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!

    Sekatören! Varje kranstillverkas bästa verktyg. Näst handskar!

  3. När du sedan, lätt blödande och med ett käckt rivmärke på kinden tar in ditt taggiga och omedgörliga byte (du hittar även en en vilken du tycker är en bra idé att slåss med)  in i ditt kök är det lämpligt att återigen upprepa mantrat; Alla kan göra en krans, det är jättelätt

    Själva huvudfiguren i dramat!

  4. Leta fram rullen med den tunna gröna metalltråd som du vet att du har någonstans i huset. När du  efter 35 minuter hittat den går du ut igen och letar reda på sekatören du tappat någonstans i skogen. Upprepa mantrat minst 5 gånger; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!

    Ståltrådsrullen som ”någon”trasslat till så att det varken finns en början eller slut på den

  5. Efter att med pannlampans hjälp hittat sekatören igen är det dags att av videkvistarna  tillverka den stomme du behöver för att binda din krans. Upprepa mantrat HÖGT; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!
  6. Efter att du börjat om 14 gånger då kvistarna antingen varit för korta, för hårda eller för tjocka och kransen därmed skulle ha blivit lämplig till dockhuset eller är mer rektangulär än rund så upprepar du mantrat, nu med eftertryck; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!!!!

    Efter 14 försök så blev den ändå hyfsat rund!

  7. Ta sedan fram själva grankvistarna och bind med hjälp av ståltråden fast dessa hårt och jämnt på stommen. Det vill säga, om du hittar början på det som en gång varit en prydlig ståltrådsrulle och nu är ett dj-a ståltrådstrassel så kan du nu binda fast granriset på stommen. Upprepa tålmodigt ditt mantra: Alla kan göra en krans, det är jättelätt!
  8. Efter att i åtminstone 25 minuter arbetat hårt med att ordna upp ståltrådshärvan som saknat både början och slut, så sitter nu grankvistarna fast på stommen. Låt inte ditt numera höga blodtryck hindra dig från att upprepa mantrat: Alla kan göra en krans, det är jättelätt!

    Själva granriset fästes nu på ett proffsigt och effektivt sätt fast på stommen.

  9. Lirka sedan, försiktigt utan att skada kransen, bort din vänsterhandske som vid en närmare granskning nu visar sig sitta fast hårdare i kransen än grankvistarna. Ta ett (eller tre) djupa andetag och upprepa mantrat; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!
  10. Sätt tillbaka samtliga kvistar som lossnade när du fick klippa bort delar av handsken. Hämta därefter förstaförbandslådan för att plåstra om din blödande vänstra tumme och pekfinger då handsken numera saknar just dessa användbara detaljer för säker granbarrshantering.  Räkna långsamt baklänges till 10 och upprepa mantrat: Alla kan göra en krans, det är jättelätt!
  11. Leta fram de röda band du tänker dekorera kransen med. När du efter 35 minuters sökande hittat dessa kan du konstatera att det saknas 14 cm. Lägg dig i fosterställning och upprepa mantrat; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!
  12. Ta det röda bandet och knyt som dekoration en stor rosett (gärna en snygg). Klipp av det av det röda bandet som inte behövs.( Skulle du vid detta tillfälle råka klippa av ståltråden istället för det röda bandet och hela kransen därmed ramlar isär rekommenderar jag att du slänger skiten och KÖPER en krans på närmaste julmarknad)  Ta därefter bort plåstret som fastnade på rosetten. Häll upp ett glas vin och upprepa mantrat; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!

    Suddig bild pga låg blodsockernivå och kraftiga humörsvängningar

  13. Bär ut kransen för att sätta upp den på din dörr. Ta in den igen då du glömt att sätta dit upphängningsanordningen. Halsa ett till glas vin samtidigt som du sanerar golv, bord och kläder från grankåda och barr och gå sedan ut igen och häng upp kransen medan du upprepar mantrat; Alla kan göra en krans, det är jättelätt!Ta fram mobilen, fota dörren med din egenhändigt tillverkade krans.
  14. Lägg sedan ut den fotoshoppade bilden på alla sociala medier du känner till med texten: ALLA KAN GÖRA EN KRANS, DET ÄR JÄTTELÄTT!

Lycka till!

Den perfekta kransen alla kan göra själv, det är jättelätt!!!

Sörgårdsjul 2016. Dag 16-Nostalgi

Mina älskade Femböcker av Enid Blyton

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här

Den arkeologiska utgrävningen i vårt Sörgårdskaos går otroligt långsamt och helt enligt gammal hävd och jultradition också väldigt ometodiskt  och osystematiskt till.
Minsta lilla anledning att avbryta och ta paus anammas till 100 % och att jag nu kommit ner bland de djupare nostalgisedimenten gör absolut inte att det går fortare att få önskvärda städresultat.

Dagens distraktion hittades i en kasse som kom med från mitt föräldrahem när vi städade ur där för flera år sedan. Kassen har länge stått orörd och inte förrän nu fick dessa litterära skatter åter se dagens ljus.

När jag var 9-10 år så fullkomligt ÄLSKADE jag dessa böcker och läste och läste dom om och om igen. Jag tyckte speciellt mycket om pojkflickan George vilket resulterade i att jag trots mammas protester klippte mig i en mycket kort (och på den tiden totalt omodern) frisyr. Jag döpte min hund till Tim och svarade endast om jag tilltalades George :)
Funkade hemma men mindre bra i skolan.

Hittade också igen min gamla ”Mina klasskamrater” där jag på raden för vad en avskydde mest hade skrivit med stora bokstäver FJANTIGA FLICKOR! :)

Inslagen i fint vaxat papper fanns också en del gamla skolböcker, bland annat denna pedagogiska och lärorika källa till kunskap.

Knappt använd Hemkunskapsbok från 1969. Som ny :)

 

Min mor som tålmodigt och hängivet fostrat mig och mina 4 syskon nödgades ofta motvilligt och av ren utrymmesbrist slänga säckvis med skolböcker, teckningar och halvfärdiga skolprojekt men hade av någon outgrundlig anledning sparat just denna bok. Kanske närde hon någon slags fåfäng förhoppning att hennes slarviga och sorglösa tonårsdotter någon gång i sitt framtida liv skulle skulle anamma iallafall något av de värdefulla och rekorderliga råd läromedlet så generöst erbjöd sina läsare på.

Nu blev det ju mer tvärtom, men det skyller jag på att morsan, ordningsam och noggrann som hon var,  hade ställt undan boken på ett säkert ställe så att den inte kom tillbaka i mina händer förrän det var alldeles för sent för bot och bättring.

Hemkunskapsbokens första kapitel heter ”Att kunna reda sig själv”  och  innehåller en lista där en väldigt pedagogiskt i 2 kolumner kunde  kryssa i  det ”Kunde något om” och i den andra saker en ”Gärna ville lära sig”.

I kolumnen ”Vill gärna lära mig” hade jag satt ett kryss för  ”laga något gott till lördagskvällen”, äta rätt utan att bli tjock”, ”läsa annonser med förstånd” och ”få fickpengarna att räcka”. Dessutom tyckte tydligen Yvonne 13 år att det skulle bli spännande att lära sig  ”sköta en tvättmaskin”.  Resten av listan var jag visst helt ointresserad av då det i den första kolumnen inte fanns ett endaste litet ynka kryss.

Så här i backspegeln så kan en väl ändå säga att (även om jag inte hade boken tillhands) så blev jag till sist ändå tvungen att bädda sängen och sköta en dammsugare. En och annan kaka har jag ju också lyckats med och till och med duka till någon bjudning.

Dock är jag lite besviken över är att min önskan att få kunskap i hur en får fickpengarna att räcka till aldrig riktigt infriades!

 

 

 

Sörgårdsjul 2016. Dag 15-Nobel, here I come!

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här 

Idag är det ju Nobeldagen och som vanligt sitter jag nu och funderar på vad jag ska ha på mig på kvällens galamiddag. Då det kan ta ett tag att gå igenom min garderob (se  Sörgårdsjul 2016 Dag 5-Garderoben) så kommer jag idag inte att ha tid för så många andra Traditionsenliga julförberedelser. Men det är ju bara Nobelmiddag en gång om år så jag hoppas att alla förstår att en måste offra sig och ta lite ledigt ibland.

Enligt vett och etikett så ska en ju inte överglänsa drottningen och alla prinsessorna så efter att provat det mesta av mina utstyrslar och efter en hel del eftertanke så får det nog duga med att jag lägger till några väl valda accessoarer till min normala outfit!

Briljantdiademet går ju bort då det inte matchar Gubbens outfit och diamanthalsbandet passar hur som helst inte riktigt i nyans till mitt vinterbleka dekolletage så det får allt bli en till djupdykning ner i mina välfyllda smyckeskrin.

Här kan ni se och läsa om mina väl genomtänkta och moderiktiga kreationer vilka  jag till vardag som till fest (om jag får säga det själv) bär upp med en naturlig pondus och därmed vidhängande grace.

http://yvonnelarsson.se/2015/04/valkommen-till-en-garanterat-trendfri-zon/

Så här fin blev jag till sist!

Så här glad blir man när man äntligen hittat det man vill ha på Nobelfesten

Jag är iallafall nöjd och jag hoppas att ingen prinsessa blir alltför avundsjuk. Om så skulle vara fallet kan jag  motvilligt låna ut detta unika och (för mig) värdefulla halssmycke  jag en gång i tiden tillverkade på trä och metallslöjden.

Ära vare Gud i höjden. Detta har jag gjort i slöjden.

Sörgårdsjul 2016. Dag 14-Pepparkakans Dag

Alla är välkomna oavsett form eller färg. Även pepparkakor!

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild, berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här 

Visst vet ni att Pepparkakans Dag varje år sedan 1996 firas den 9 december.

Här på Sörgården firas dagen helt Traditionellt genom att jag bakar en laddning  pepparkakor där samtliga figurer som vanligt får helt olika gräddningsgrad. På plåten kan allt hittas, från bleka och i princip ogräddade exemplar till mörkt, mörkt bruna nästan svarta.

Enligt gammal tradition så hävdar jag med bestämdhet att det måste vara något fel på ugnen. Och enligt samma gamla tradition är Gubben precis lika bestämd när han påstår att det är fel på bagerskans baknings- och kavelteknik. (Vilket naturligtvis både är rätt modigt och dumdristigt av Gubben när man tänker på vem som håller i kaveln)

Hur som helst så blir man allt lite  filosofisk när man betraktar resultatet och jag  tänker att det ändå inte spelar någon roll vilken färg kakorna har på utsidan – alla kakor har ändå samma ursprung, samma innehåll och kommer alla från samma deg! Jag menar-Alla är ju lika mycket värda oavsett.

Och lite extra roligt är det att eftertänksamt och nostalgiskt få använda de pepparkaksformar både jag själv, min mamma och mormor använde när vi var små.

Pepparkaksformar, kanske 100 år gamla!

Sörgårdsjul 2016. Dag 13 – Avundsjuka(trad.)

Den perfekta julen!

Den perfekta julen!

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här 

Först av allt vill jag bara säga att jag VET att inte alla är lika oorganiserade och osorterade som jag bevisligen är. Jag VET att ni finns på riktigt alla ni som har ordning och reda i hem och hus. Och jag VET också att alla som vill och kan får göra som man vill och kan!

Min avsikt är absolut inte att trampa er på tårna. Tvärtom! Jag bugar mig ödmjukt för er framförhållning och önskar att jag hade haft en bråkdel av den i min kropp.

Men enligt Tradition så är det NU, precis efter andra advent,  som jag börjar bli Avundsjuk!

För idag måste jag i ärlighetens namn erkänna att jag börjar känna mig en aningens stressad och väldigt, väldigt avundsjuk på alla som redan nu har julstädat sina hem, pyntat i alla skrymslen och vrår, klätt granen, köpt alla julklappar, slagit in sina julklappar, avklarat julbaket, stöpt ljusen, stoppat korven, rimmat rimmen och som nu med tydligt sadistiska drag lägger ut sina stämningsfyllda bilder på alla tillgängliga sociala medier!

Till er vill jag bara säga: Må er julgran barra redan till Lucia!

Sörgårdsjul 2016. Dag 11-Julklapparna

 

Julklappar. Alla inslagna i något annat än originalkartongen

Julklappar. Alla inslagna i något annat än originalkartongen

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här 

Julklappar och julklappsinköp är ett ämne som egentligen skulle kunna  fylla en roman lika tjock som något av Dostojevski och vara nästan lika dramatisk. Därför kommer följande inlägg i korthet enbart handla om mina barns upplevelser. Eller rättare sagt min upplevelse av mina barns upplevelser. Vilket kanske inte riktigt är samma sak. Men ändå!

Med 4 barn där de tre första åldersmässigt nästan kunde ha varit trillingar så var det inte alltid lätt att hitta julklappar som strikt följde Rättviseregeln, dvs   1. kostade lika mycket 2. inte var exakt likadana 3. inte skapade krigshandlingar inom flocken. Det fjärde barnet är ett sladdbarn och för sladdbarn gäller inga regler alls vad det gäller julklappar så länge julklapparna är många och hårda.

Enklast var det när barnen var riktigt små och gladde sig mer åt paketeringen än innehållet. Så länge det var färggranna tomtar på papperet, blanka snören och rosetter på spännande kartonger så kunde de små ”änglarna” roa sig i flera dagar innan de ens kastade en blick på själva klappen.

Den tiden gick dessvärre rätt snabbt över då välmenande och allt för generösa mor-och farföräldrar gav sina barnbarn LMHL-leksaker i paketen(och tyvärr också sina barn migrän). LMHL är alla föräldrars mardröm och är leksaker som Låter Mycket Högt och Länge. Skulle i och för sig ha kunnat varit kul om det inte hade varit var så  att alla tre på grund av Rättviseregeln  därför fick (minst ) 4 var, ungefär likadana och i samma prisklass. Enda skillnaden mellan dessa LMHL-leksaker var att den ena lät högre och gällare än vad den andra gjorde. På grund av jobb och annat så var mor eller farföräldrar sällan närvarande när tomten anlände till familjen Larsson/Nilsson vilket gjorde att de själva alltid var på betryggande avstånd när dessa julklappar hamnade i de sockerhöga  och av spänning hyperaktiva barnbarnens händer. Den äldre generationen  brukade vara väldigt duktiga på att tajma in sina julbesök lämpligt till att samtliga  batterier i huset tagit slut eller att  julklapparna gått sönder. Vilket normal sett var på annandagen.

Så småningom kom vi in i LEGO åldern och istället för migrän och hörselskador var det då vi fick lära oss att oavsett hur mkt man än städar så finns det åtminstone minst en bit kvar att trampa på när man barfota i nattens mörker och tystnad ska uppsöka  husets bekvämlighetsinrättning.  I början (detta mycket sena erkännande kan komma som en chock för mina nu vuxna barn) så kunde jag i ren frustration och med ologisk hämndlystnad riktad mot lego, köparen, barnen, tomten, universum, helt enkelt resolut slänga den j-a biten i soporna. Detta slutade jag dock snabbt med så fort att jag insåg  att den bit som åkte med till soptippen naturligtvis alltid var den viktigaste och mest centrala detaljen i hela Legopaketet och att den kalabalik som utbröt när barnen dagen efter saknade just DEN biten inte var i paritet med den tillfredsställelse jag kände när jag hörde DEN landa i toalettens sophink.

Eftersom det skiljer dryga året mellan de tre trillingarna så överlappade de här två första perioderna varandra med åtminstone ett par jular. Jag har livliga och smärtsamma minnen från nätter när man äntligen fått barnen att somna, trampade på någon av de de lömskt utplacerade legobitarna  och svärandes och hoppande på ett ben lyckades snubbla över och  starta upp de mest högljudda LMHL-leksakerna.  Vilket självklart även per automatik startade upp LMHL-barnen som pigga och glada kom rusande och trodde att deras mor äntligen var redo att leka.  Vilket var exakt det minsta hon ville göra klockan  02.35 en julaftonsnatt.

Nästa julklappsera innefattade allehanda idrottsutrustning, hästsaker, smink, kläder, böcker, och dataspel. Då detta sammanföll med barnens tonårstid så var det (jämförbart med tidigare år) en betydligt mycket enklare tid då åtminstone 99% av klapparna var felköp av Tomten och hans fru och snabbt byttes mot andra mer passande saker under mellandagsrean.

Det var också vid den tiden vi startade Traditionen att ALDRIG använda den originalkartong som julklappen inköptes i utan slog in boken i dataspelskartongen och gömde dataspelet i chokladasken. Allt för att skapa så mycket förvirring som möjligt. En gång fick äldste sonen 500 kr i 50  öringar och en annan avkomma fick en skattkarta i sitt paket som tillsammans med kryptiska ledtrådar skulle leda till själva julklappen.  (Jag minns inte om han hittade klappen eller om han gav upp men den är iallafall  inte där nu så här 15 år senare så jag tror att han fick den).

Allt det här var ju ett tag sedan och är preskriberat och förhoppningsvis glömt och förlåtet. Barnen är nu vuxna och har producerat oss ett antal barnbarn som vi med glädje firar våra jular tillsammans med så ofta barnens jobb och annat tillåter.

Till de barnbarn som firar jul på annat plats än här på Sörgården är (minst) 4 LMHL-leksaker inköpta och skickade och för de ungar som får träffa Sörgårdstomten så blir det mjukisdjur, påslakan och underkläder i paketen.

Jag sitter i 1958 års julklappshög. Garanterat fritt från LMHL och Lego

Jag sitter i 1958 års julklappshög. Garanterat fritt från LMHL och Lego

Sörgårdsjul 2016. Dag 10-Krukväxterna

Pågående palliativ vård av Sörgårdskrukväxt

Pågående palliativ vård av Sörgårdskrukväxt

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här 

Att mina krukväxter lever ett farligt, torftigt och undanskymt liv är dessvärre ingen överdrift.

Alla som någon gång sett hur dessa ser ut vet att detta är fullständigt med sanningen överensstämmande och att det ( även om jag blir väldans glad) inte är någon större mening att ge mig en blomma.  Det  stackars livet kommer med största sannolikhet, trots (eller kanske på grund av) min ömma men dessvärre något sporadiska vård, mycket snabbt hamna i fönsterbrädans motsvarighet till långvarig och utdragen armod och misär.

Det är inget jag reflekterar så mycket över i vanliga fall då det året runt i samtliga av mina fönster alltid pågår mer eller mindre palliativ vård men så här i juletid så blir man ju lite mer filosofisk i sinnet.

Jag blev idag tvungen att flytta på några krukor för att kunna dammsuga och torka golvet i en del av huset som enligt Tradition (och lathet) enbart dammsugs och torkas när det ska julstädas och hittar då en stackars övergiven och eländig Benjaminfikus i det ostädade hörnet.

Några få ynkliga gröna blad hade den fortfarande kvar, resten låg i en sorglig och ledsen hög nedanför på parketten.

Vilken normal människa som helst skulle utan någon som helst tvekan slängt ”blomman” i soptunnan och  köpt en ny men då jag nog inte är helt normal så klarar jag inte av att göra det. Så länge det finns åtminstone lite liv kvar i krukan så finns det hopp om återuppståndelse och pånyttfödelse.

Därför fick den, (efter en uppmuntrande klapp på krukan och en stark uppmaning att skärpa till sig), tillbaka sin plats i det undangömda men numera väldigt välstädade hörnet.

Och lite tyckte jag allt att den sträckte på sig för längst, längst ut på en av de förtorkade grenarna så vinkade ett litet, litet nyfött blad försiktigt men uppmuntrande till mig.

Sörgårdsjul 2016. Dag 9-Julmarknad

 

Årets enda fynd! Julälgen

Årets enda fynd! Julälgen

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här 

Vid detta laget så har den uppmärksamme upptäckt att jag är en slav under mina årliga julförberedelser. Så detta år, liksom alla andra år, var det dags att ta sig till Gammlia för att bevista deras Traditionsenliga  julmarknad.

Marknaden pågår alltid två dagar och enligt tradition så är det alltid perfekt marknadsväder den dag vi inte bevistar evenemanget vilket betyder att IGÅR var det sol, vindstilla och stämningsfull snö. IDAG bjuder vädergudarna på snöblandat regn, halv orkan och högsäsong på ortopeden.  Detta faktum hindrar naturligtvis inte en Traditionsfascist som jag att tvinga iväg  en motvillig Gubbe och ännu ovilligare dotter från hemmets trygga vrå.  Jag menar, är det julmarknad så är det och lite får man ju offra sig i julstämningens namn!

Helt enligt tradition kommer vi iväg minst en halvtimme senare än tänkt (vilket av vår avkomma betecknas som ”Sörgårdsregeln” och är en regel helt utan undantag och som praktiseras vid alla händelser året runt där en tid ska passas) Läs även Tidsoptimist – Javisst

Traditionsbundna som vi är cirkulerar vi sedan runt marknadsområdet i ytterligare en halvtimme för att som vanligt kunna konstatera att vi inte är direkt ensamma precis. På plats  finns även Umeås övriga bilburna befolkning för att alla, på en och samma gång, leta efter en parkeringsplats närmare än hemma.

Min tålmodiga Gubbe (som ni vet, egentligen helst vill vara hemma) släpper därför av mig och dottern vid ingången till marknaden och fortsätter därefter letandet i någon timme till.

Helt enligt gammal kär tradition!

Jag och dottern kan därefter, som vanligt och helt enligt  samma Tradition, konstatera att det i år, liksom alla tidigare år är snorhalt, snorkallt och snormycket folk överallt. Och då menar jag SNORMYCKET!

Traditionsenlig ishalka och trängsel

Traditionsenlig ishalka och trängsel

Efter att 2 tredjedelar av familjen avverkat mer än halva marknaden återförenas vi med Gubben, som efter att äntligen ha hittat någonstans att ställa bilen.  Med något spänt i rösten deklarerar att han i kilometer och tid räknat skulle ha kunnat kört oss till julmarknad i Örnsköldsvik istället. ( vilket i runda slängar är 26 mil tur och retur)

Vi kan också konstatera att även i år är utställarna traditionsbundna och erbjuder därför, inte bara liknade, utan exakt samma utbud som i fjol. Och som alla andra år vi varit där.

Detta känns för mig otroligt skönt och tryggt  (och  kanske för alla andra) som på grund av det stora antalet besökare aldrig kommer så nära  ett stånd så att en faktiskt kan köpa något. Man får helt enkelt vänta, nästa år är det garanterat och med 100 % säkerhet samma sortiment.  Kanske 2017 till och med blir året man har tur och kommer hem med en tovad eldgaffel eller handsmidd tomteluva. (Eller det var nog tvärtom, men är inte helt säker då jag aldrig  har kunnat kolla så noga)

Vi hann dock som vanligt med att stå i den kilometerlånga toakön,  den om möjligt ännu längre kön till det mjuka tunnbrödet samt stå tillsammans med nunnorna(skojar bara) och vänta i  kön till munkarna innan det var dags att skicka Gubben på den långa och farofyllda expeditionen  för att hämta bilen. (F ö det enda spännande inslaget för den något uttråkade Gubben den dagen )

Efter någon halvtimme eller två  till kunde jag och dottern konstatera att uppdraget hade lyckats utan vare sig benbrott eller hjärnskakning (just den brantaste backen mellan marknadsplatsen på Gammlia och bilparkeringen hade sandbilen som vanligt hoppat över, glömt eller förträngt) och vi kunde som traditionen bjuder, blöta och nedkylda,  men nöjda och glada återvända hem igen.

Enda skillnaden från tidigare år är att jag helt otippat kom ihåg att ta på mig broddar på skorna.

Julmarknad 2016

Julmarknad 2016

Sörgårdsjul 2016 Dag 8-Prokrastinering

Jag och Sörgårdskatten utövar Prokrastinering

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här 

Jag erkänner! Helt enligt Tradition så praktiserar jag (framförallt i december) effektiv och koncentrerad Prokrastinering.

Eftersom jag min vana trogen hoppas att småtomtar, vättar eller Nånannan ska fortsätta mina julförberedelser så utövar jag Traditionsenlig prokrastinering i tv-soffan framför en dålig Netflix-serie. (Boken är för övrigt mycket bättre)

Hittills har jag alltid trott att jag bara är lite lagom lat när jag lägger upp fötterna eller småvilar lite istället för att göra det jag borde göra, men nu har jag sett ljuset och förstår att jag faktiskt gör något under tiden jag inte gör något.

Det låter iallafall mycket finare än att man är lat.

Sörgårdskatten Guling håller med till 100 % och påminner om att det ännu är länge till jul.

(Han hälsar att han gillade också boken bättre)

 

PS. Om ni inte vet vad Prokrastinering betyder så betyder det ungefär att man är en jävel på att skjuta upp saker till morgondagen .Typ julförberedelser. DS

Här hittar ni en jättebra video som förklarar hur vi som ägnar oss åt prokrastirering fungerar

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑