Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Kategori: Hästminnet (sida 1 av 3)

Hästens Bön (min version)

Foto och copyrigt Stig Nilsson

Hästens Bön (ny version)

Fodra, vattna och ta hand om mig väl 
Ge mig nog frihet och utrymme för ett värdigt liv
Var vänlig mot mig, och förklara när jag inte förstår
Löna aldrig min möda med hugg och slag
Skona min mun och ryck aldrig hårt i min tygel
Ge mig inte för tunga bördor att bära eller dra
Sköt om mina fötter, jag behöver alla fyra
Smek mig ofta med vänliga och kärleksfulla händer
Skydda mig om sommaren för insekters bett och solens hetta,
Och om vintern för bister köld och blåst.
Lägg inte det iskalla bettet i min mun
och låt mig slippa den sadel som inte passar min rygg.

Jag bär dig.
Jag drar dig.
Mitt liv är helt utlämnat till Dig.

Lär Dig förstå när jag är i nöd och utstår smärta.
Och ge mig den hjälp jag då behöver
Om Du är skonsam och barmhärtig
ska jag löna Dig rikt med all tillgivenhet och lojalitet Du förtjänar

Till sist då mina krafter tar slut 
Gör mig den sista tjänsten och låt mig gå
Avsluta mitt liv med kärlek och respekt
Led mig sista biten, med varsam hand
fram till Regnbågsbron och
till hästens evigt gröna land.

– Yvonne Larsson 2017 –

Hästens Bön (min version)

Foto och copyrigt Stig Nilsson

Hästens Bön (ny version)

Fodra, vattna och ta hand om mig väl 
Ge mig nog frihet och utrymme för ett värdigt liv
Var vänlig mot mig, och förklara när jag inte förstår
Löna aldrig min möda med hugg och slag
Skona min mun och ryck aldrig hårt i min tygel
Ge mig inte för tunga bördor att bära eller dra
Sköt om mina fötter, jag behöver alla fyra
Smek mig ofta med vänliga och kärleksfulla händer
Skydda mig om sommaren för insekters bett och solens hetta,
Och om vintern för bister köld och blåst.
Lägg inte det iskalla bettet i min mun
och låt mig slippa den sadel som inte passar min rygg.

Jag bär dig.
Jag drar dig.
Mitt liv är helt utlämnat till Dig.

Lär Dig förstå när jag är i nöd och utstår smärta.
Och ge mig den hjälp jag då behöver
Om Du är skonsam och barmhärtig
ska jag löna Dig rikt med all tillgivenhet och lojalitet Du förtjänar

Till sist då mina krafter tar slut 
Gör mig den sista tjänsten och låt mig gå
Avsluta mitt liv med kärlek och respekt
Led mig sista biten, med varsam hand
fram till Regnbågsbron och
till hästens evigt gröna land.

– Yvonne Larsson 2017 –

Konsten att starta en ridskola

Yvonne och Ylva vintern 1976

Yvonne och Ylva vintern 1976

Först av allt, innan ni läser vidare, så måste jag få nämna att nedan beskrivna  händelser skedde för hyfsat länge sedan och idag skulle det väl troligtvis (förhoppningsvis) inte gå till riktigt så här.  Men för ganska precis 40 år sedan var det ungefär detta som hände mig i en mycket liten by rätt långt in i Västerbottens inland.

Mycket vatten har flutit under under de berömda broarna sedan dess  och jag har t.ex blivit (lite) äldre och ( kanske något) klokare. Jag har under åren som gått berikats med massor av erfarenheter, en del rätt tuffa och hårda att smälta men det är också många fantastiska, härliga, nyttiga och livsavgörande saker som hänt mig.

Som med mycket i mitt liv så har slumpen spelat rätt stor roll och utan någon större planering eller avsikt så har tiden och åren rullat på. Så här lite i backspegeln så kan jag ändå se ett klart mönster av  val  (eller icke val) och att resultaten av dessa beslut tagit mig dit jag är idag.

Då och då får jag frågan varför, när och hur det gick till när allt började och efter lite funderingar har jag därför sammanställt en lista på vad som möjliggjorde mitt kommande yrkes och livsval.

Så om det är någon som till äventyrs har planer på att starta en ridskola så är det bara att följa instruktionerna nedan. Jag garanterar inte att det funkar men den som vill får gärna testa!

Ridlektion hösten 1976

Ridlektion hösten 1976

För att starta en ridskola krävs följande:

  1. Tänk dig att du är en ungefärligen 20-årig person som antingen saknar arbete eller i bästa fall innehar ett skittråkigt jobb, typ vid pepparkaksbandet på den lokala kakfabriken.
  2. Att du saknar passande mängd självkritik vilket också passande nog kompenseras av en betydligt högre grad av självförtroende än förstånd.
  3. Att du i  i din ägo (eller tillsammans med närstående, förslagsvis en syster) har ett antal hästar. Åtminstone 2.

    Vinterdag Långvattnet 1976

    Vinterdag Långvattnet 1976

  4. Att du sett ut en lämplig plats att hålla ridlektioner på. Kan i princip vara nästan var som helst så länge det inte finns allt för mycket grästuvor, storstenar, sorkhål eller trädrötter i vägen. I övrigt anpassas hastigheten efter underlaget.
  5. Att du bor i en landsbygd där det inom rimligt avstånd från den tilltänkta ridskolan bor och lever barn och ungdomar med en uppdämd längtan efter hästar. Som rimligt avstånd räknas allt från 1 – 100 km beroende på transportsätt, årstid och aktuellt tjälskottsläge. Och naturligtvis graden av intresse av den som ska transportera och transporteras att ta sig mellan punkt A (hemmet) till punkt B(ridskolan)

    Ridlektion Långvattnet hösten 1976

    Ridlektion Långvattnet hösten 1976

  6. Att du har ett antal anhöriga som utan några större protester är beredda att på högst obestämd framtid försörja dig då lönsamheten från ridskoleverksamheten både är mycket tveksam och i högsta grad osäker.
  7. Att du i din ägo har Arméns Ridhandbok. Det var i princip den enda ridhandbok som fanns för 40 år sedan så det var inte så mycket annat att välja på förutom en sönderläst Hästen som Hobby och en annan lika välläst bok om att träna hästen i hoppning som du fått av tomten julen 1968.

    Arméns Ridhandbok

    Arméns Ridhandbok

  8. Att du utan att blinka kompenserar din obefintliga instruktörsutbildning och erfarenhet med ungdomlig entusiasm och vilja. (Du har ju Arméns Ridhandbok så vad kan egentligen gå fel?) (Och julklappsboken från -68)

    Julklappsboken från 68

    Julklappsboken från 68

  9. Att du är smart nog att använda dig av det absolut snabbaste, säkraste och billigaste sättet att marknadsföra din blivande verksamhet på. För 40 år sedan fanns inte FB (och hur otroligt det kan låta, inte ens internet) så du får istället avslöja din avsikt att starta ridskola för en eller två av de 15 (skvaller)tanter som arbetar vid pepparkaksbandet på den lokala kakfabriken. Inom några få timmar så kommer ALLA boende inom minst 10 mils radie nåtts av beskedet. Faktiskt ett mycket snabbare, mer heltäckande och säkrare socialt media än de som finns i dag.
  10. Att du  utan någon som helst kunskap om föreningsliv startar en ridklubb (förutom den du förvärvat ur de älskade böckerna om Jill, skrivna i mitten av 50 talet av den engelska författaren  Ruby Fergusson). Styrelsen i denna förening hämtas förslagsvis från tvångsvärvade familjemedlemmar som lämpligt nog nått myndig ålder och klubben kan döpas till det fantastiska namnet Långvattnets Ridklubb.

    Jill! En stor inspirationskälla i mina tidiga år. Som tur är har jag numera förstått att hjälmen är viktigare än bettet!

    Jill! En stor inspirationskälla i mina tidiga år. Som tur är har jag numera förstått att hjälmen är viktigare än bettet!

  11. Att du fullständigt saknar den inlevelseförmåga (och livserfarenhet) som krävs för att inse att du de närmaste 40 (kanske 50) åren förmodligen alltid kommer att arbeta när alla andra är lediga. Och att eventuell ledighet inte innebär att man är ledig utan jobbar ungefär lika mycket som då man jobbar men då utan lön.
  12. Att faktiskt på riktigt tycka att det jobbiga med all obekväm arbetstid, köldskadade fingrar och tår, ofta på gränsen till kollaps utmattad kropp och en högst osäker ekonomi helt klart övervägs av att få arbeta med det man brinner för.

    Delar av Långvattnets Ridklubb våren 77

    Delar av Långvattnets Ridklubb våren 77

Om man tänker efter finns det säkerligen många fler anledningar och orsaker till varför jag en gång i tiden kom på idén att starta en ridskola. Och även om jag skämtar om hur arbetslöshet, aversion mot pepparkakor och ungdomlig entusiasm bidrog till de första trevande och tafatta försöken att inviga en annan människa i den svåra konsten att hitta rätt på hästryggen så är absolut den starkaste anledningen att jag fortsatte att jag upptäckte glädjen i att undervisa. Jag hittade en pedagogisk ådra i mig själv som jag inte visste att jag hade och när jag i början helt körde på känn och testade mig fram så kunde jag bara utgå från mig själv och hur jag skulle vilja få något presenterat och förklarat för mig. Så gör jag fortfarande och det verkar ju fungera även på mina nutida elever.

Kanske hade det blivit så att om ovanstående 12 beskrivna förutsättningar inte hade infunnit sig så hade jag arbetat med något helt annat. Kanske hade jag varit lärare i någon skola någonstans eller varför inte isprinsessa, författare eller lejontämjare ( de tre senare var mina drömyrken när jag var 5-6 år)

Nu blev det ju faktiskt så att jag till punkt och pricka följde ovanstående lista och när det ganska snabbt visade sig att intresset för hästar och ridning var väldigt stort i den lilla kommun jag hamnat i så det dröjde inte länge innan det blev dags att starta upp på allvar. I mina föräldrars kök samlades de första styrelsemedlemmarna till Nordmalings Ridklubb och i samma veva så startade jag och Stig företag och blev ridskoleägare.

1977 gick flytten ner till Nordmaling och hästarna installerades i Torsbäcksstallet och vi tvåbenta fick hyra in oss i ett litet, litet hus i brukssamhället Olofsfors.

Den hösten höll jag mina första lektioner i Nordmalings Ridskola och jag minns att jag (trots ett fortfarande helt orubbat självförtroende) ändå var väldigt glad att jag kunde Arméns Ridhandbok helt utantill (och julklappsboken från 68).

De första ridlektionerna i Nordmalings Ridklubb ht 1977

De första ridlektionerna i Nordmalings Ridklubb ht 1977

De första ridlektionerna i Nordmalings Ridklubb hösten 1977

De första ridlektionerna i Nordmalings Ridklubb hösten 1977

Nicke. Gotlandsruss. Långvattnet våren 1977

Nicke. Gotlandsruss. Långvattnet våren 1977

Fina Ylva vintern 76/77

Fina Ylva vintern 76/77

Lonius vintern 1976

Lonius vintern 1976

Vi stannade i Nordmaling fram till hösten -89 och när andan faller på så ska jag fortsätta min djupdykning ner bland gamla minnen och fotografier och berätta mer om hur det var att starta ridskola på 70-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100 års Jubileum

100 års jubileum

100 års jubileum

I år firar jag 100 års jubileum!

Yvonne som nyföding 1956

Yvonne som nyföding 1956

Det är 60 år sedan jag kom till jorden och det är 40 år sedan jag startade min karriär som ridlärare.

Långvattnet, Nordmaling 1976

Långvattnet, Nordmaling 1976

Nu drömmer jag om att i sommar kunna anordna en fantastisk fest där alla som vill och möjlighet kan komma. Ett öppet hus med massor av trevliga människor från när och fjärran. Nya och gamla vänner från alla ridläger och kurser som anordnats under dessa år. Släktingar, gamla kompisar, hästfolk och annat löst folk som betytt mycket för mig under alla dessa år skulle vara välkomna hit till Sörgården för att tillsammans med mig och min familj fira denna 100 årsdag.

Det skulle verkligen vara en dröm att kunna genomföra detta!

Förhoppningsvis kommer jag snabbt på benen igen efter operationen och känner jag att min kropp svarar bra på träning och rehabilitering så kommer vi att bjuda in till en härlig dag på Sörgården med massor av nostalgi, härliga möten och trevlig samvaro.

Fast vi borde kanske renovera huset färdigt först. Och måla om stallet. Och förläggningen. Och fixa gräsmattor och rabatter. Och…

Vid närmare eftertanke kanske vi kan köra festen när jag firar 200 års jubileum istället :)

200 års jubileum

200 års jubileum

 

Tack för dessa 60 år!

Tack för den här tiden! I snart 60 år har du funnits hos mig och stått mig bi i vått och torrt. Du har hjälpt mig fram i svårbanad terräng, du har stöttat mig när vägen varit gropig och snårig. Du har troget följt mig på resor över hela jordklotet och flitigt utan protest arbetat med mig i vardagens alla göromål. Du har varit med om att bära mina fyra barn och på senare år även mina barnbarn. Du har dansat, klättrat, krupit och sprungit. På hästryggen har du varit min trogna kamrat och med svikt och rörlighet skapat balans och följsamhet.

Under dessa år har du självklart fått dina oundvikliga törnar. Blåmärken, sår, smällar och sparkar är något som livets vägar gett dig. Från början räckte det med ett plåster och en kram för att smärtan skulle försvinna men nu är den tiden sedan länge förbi. Oåterkalleligt kommer dagen då vi för alltid måste skiljas åt och imorgon får du se dig ersatt av något nytt och mer funktionsdugligt.

Så tack för allt min kära knäled. Ditt friska jag kommer för alltid att vara saknad.

Din ersättare kommer att få följa med mig på livets fortsatta äventyr och ge mig nya möjligheter att utan smärta ta mig in i framtiden.

Tack för den här tiden kära högerknä!

Tack för den här tiden kära högerknä!

När Right blir Wrong och Left blir Right

Yvonne och Ylva vintern 1976

För er som läste mitt förra inlägg om uppsittning så kan jag berätta en historia från min allra första tid som ridlärare.  Just vid detta tillfälle så var det meningen att jag skulle lära mina helt oerfarna elever den ädla konsten att sitta upp i sadeln på rätt sätt.

En av mina första hästar var ett halvblodssto vid namn Ylva. Ylva det var en mycket klok och förståndig häst, välriden, tålmodig och en väldigt bra läromästare.

När jag för för 40 år sedan startade min verksamhet så hade jag tre hästar, det var förutom Ylva,  ett varmblod och ett gotlandsruss. Detta betydde att när det kom till att lära de lite mer storvuxna ryttarna att rida så blev det att sitta upp på Ylvas breda och trygga rygg.

En del av dessa elever var män. Nu ska jag verkligen inte dra alla män över en kam men en del, (och synnerligen den jag nu ska berätta om), hade lite svårt att lyssna färdigt på sin unga och gröna ridlärare(= jag) när hon försökte ge instruktioner för hur en regelrätt uppsittning skulle gå till. Detta gällde för övrigt de flesta  andra instruktioner också jag försökte mig på att ge denne man.

Ylva var liksom jag skolad i den gamla skolan, dvs ALL uppsittning och hantering skulle ske från hästens vänstra sida och allt annat var helt omöjligt i hennes värld.

Så när hon började ana att denna rätt fullvuxna karl ämnade att ta sig upp på hennes rygg så gjorde hon sig lite extra beredd och tog ett rejält stöd i sina båda högerben. Med båda högerhovarna ordentligt jordade och med starka muskler gjorde hon sig redo att ta emot sin ryttare upp på sin rygg.

Det var bara det att min ouppmärksamme elev helt hade missat det där med vänster sida och inte heller uppfattat att man skulle vänta på att ridfröken gav klartecken för uppsittning. Resolut hade han stoppat in sin vänstra fot i den högra stigbygeln och med ett ordentligt grepp i fram och bakvalv tog han ett kraftfullt tag för att dra sig upp i sadeln.

Vilket resulterade i att  stackars Ylva naturligtvis stöp som en fura rakt över sin tilltänkte ryttare.

Det gick bra för alla inblandade, ingen skadade sig. Ylva blev i och för sig med all rätt väldigt förorättad och undanbad sig å det bestämdaste att få denne ”ryttare” på ryggen igen. (Vilket kunde ordnas)

Denne lite för ivrige och något för ouppmärksamme ryttaren blev lite mindre ivrig och något mer uppmärksam efter den incidenten. Han fick sig en tankeställare som gjorde honom till en mycket mer ödmjuk elev och människa. Vilket naturligtvis inte höll i sig länge för  14 dagar återgick han föga oförväntat  till sitt gamla vanliga överimpulsiva jag och köpte sig en egen häst.

Men det är en annan historia.

Ylvas åsikt var dock att den enda häst denne ryttare skulle ha var denna:

 

Myter inom hästvärlden (del 1)

kavalleriTrots att det runt om i världen bedrivs rätt mycket forskning om och kring hästar så lever många myter och rena felaktigheter kvar. Dessa myter är ofta baserade på gamla och omoderna kunskaper och sitter djupt rotade hos många hästägare.

Ta bara en sådan sak som varför man sitter upp på hästen från vänster sida.

På de allra flesta ridskolor runt om i Sverige så lär man alla elever att man ska sitta upp från ”rätt” sida. Rätt sida är lika med vänster sida. Om man sitter upp från höger sida så sitter man alltså upp på ”fel” sida. Om någon dristar sig till att fråga varför man sitter upp på vänster så kan svaren variera men många gånger vet inte ridfröken själv riktigt varför och hävdar därför oftast bestämt att ”det har man alltid gjort och därför gör vi så nu också! Punkt!”

För visst vet ni alla vid detta laget att man sitter upp från vänster sida därför att soldaterna för(mycket) länge sedan red med sabel (eller annat jämförbart stickvapen)? Och för att de flesta av dessa soldater var högerhänta och därmed bar sin sabel på sin vänstra sida för att  lätt kunna komma åt att ta dra upp den när den lede fi skulle sablas ner.

Så häng med nu! Soldaten stod därför på hästens vänstra sida, med ryggen mot hästens huvud, stoppade in tårna i stigbygeln, tog ett stadigt tag med vänsterhanden på framvalvet för att sedan  elegant och smidigt  svinga sig upp i sadeln. Utan att  sticka eller ens peta på sin häst med sabeln.

På detta sätt fick jag också lära mig att jag skulle sitta upp när jag för drygt 50 år sedan började min ryttarkarriär. Någon större hänsyn togs inte, (av den för dagen straffkommenderade militära ”ridläraren”), att den som skulle upp på den 155 cm höga hästen inte var en fullvuxen karl utan en liten 7-åring som knappt  var två äpplen hög (hade man haft en sabel så skulle den säkert varit mycket längre än jag) Jag har förträngt hur det egentligen gick till  så där från allra första början men på något sätt så tog man sig ju upp på hästryggen även om det troligtvis inte kunde räknas varken som smidigt och elegant.

Lite lättare blev det ju med tiden, med åren så växte ju benen och att sätta upp foten i stigbygeln innebar inte längre att man behövde utföra någon slags stående spagat med foten rakt upp ovanför huvudet. Det jag dock alltid har haft lite svårt att utföra är den eleganta svingen upp i sadeln. Mitt vänstra knä och fotled har alltid undrat över nödvändigheten att vid varje uppsittning få ledband, ligament och senfästen omvridna och uttöjda.  För att blidka mina protesterande leder så blev oftast resultatet att jag sågs utföra en slags enbent steppdans på höger fot  för att placera mig i en mer ergonomiskt tillåtande uppsittningsposition.

Sedan en lång tid tillbaka vet jag att det inte finns någon sida på hästen som är mer rätt än den andra, så mina elever får öva sig att sitta upp från både höger och vänster sida. Det är bra träning för ryttaren och det är också bra för hästens kropp att variera uppsittningssida. Och avsittningsida förstås!

FergusDessutom använder vi alltid uppsittningspall här på Sörgården, vilket troligen skulle få min gamle ridlärare på Strömsholm att spränga ett eller annat blodkärl om han hade kunnat se. På den tiden så ansåg man att kunde man inte sitta upp på korrekt sätt, dvs på vänster sida och från marken, så var ridkarriären slut och behövde man pall för att komma upp så var man antingen för gammal för att rida eller räknades som handikappad.

För att spara på hästarnas ryggar och skona ryttarnas leder så sitter vi dessutom upp i rörelseriktningen. Dvs vi står på pallen, har ryggen mot hästens bakdel, stoppar in adekvat fot i stigbygeln (för att inte få fel utsikt efter uppsittning) båda händerna på framvalvet och svingar därefter vi oss (med viss variation) graciöst upp i sadeln.

Detta fungerar ypperligt för samtliga inblandade.

Såvida du inte är på väg ut i strid förståsarmébritish-kavalleri-21594758

Ridskolestart 1975

Långvattnet, Nordmaling 1975

Långvattnet, Nordmaling 1975 Lonius och Ylva

Nu sitter jag och sliter med planering och ridskoleschema inför vårterminen. Ett kärt nöje som återkommer med absolut regelbundenhet  två gånger per år och som med största sannolikhet orsakat  många av de  gråa hårstrån som jag numera mer eller mindre effektivt försöker dölja med hennafärgning.

Eftersom att jag sysslat med ridskoleverksamhet de senaste 40 åren (!) så kan man ju tycka att detta med att schemalägga kvällskurser borde jag ju kunna göra i sömnen. Men det som på papperet ser enkelt ut, (ett X antal lektionsplatser baserat på Y antal fungerande lektionshästar samt ett Z antal blivande eller varande elever) är i verkligheten något helt annat. En ekvation som hur man än vrider och vänder på det aldrig någonsin blir helt till fullo löst eller för alla inblandade faktorer fullständigt till belåtenhet.

Det brukar ju ändå lösa sig på något sätt och genom att trolla med knäna, frambringa goda andar och samtidigt rabbla någon av mina mer positiva ramsor så kommer det naturligtvis bli bra detta år också!

Nu ska jag bara( rent statistiskt alltså) flytta 5 elever, ändra tiden för 7 st, slå ihop 2 lektioner (olika dagar) ringa 22 personer, vänta på svarsmejl från 14 st och skicka sms till 9 st. När detta är klart så lär jag få börja om igen då (helt enligt samma statistik) 5 inte kunde ta den erbjudna tiden, 6 endast kan rida om man kan samåka, 3 st vill helst rida i en annan grupp, 4 svarade aldrig på mejl, sms eller telefon men ringer samma dag som kursstarten och vill naturligtvis ändå ha en plats, 2 som tackat ja och fått plats ångrar sig och ska gå svampkurs eller bestiga Mount Everest i stället.

Men som sagt, det ordnar sig alltid till sist!

Lite skillnad var det i begynnelsen. På den tiden var det inte så komplicerat, med 2 hästar och några ungar från byn som elever så klarades all eventuell planering  av lika snabbt som man kunde räkna dagsintäkten. Vilket gick väldigt snabbt!

Långvattnet, Nordmaling 1975

Långvattnet, Nordmaling 1975 Lonius och Ylva.

Bokstavskombinationer i Hästvärlden (uppdaterad)

Vi hästmänniskor formligen älskar förkortningar!

Medlem i KR

(Livstids)Medlem i KR

Speciellt lyckliga blir vi av sådana som ingen annan än en annan hästmänniska förstår. Och allra, allra bäst är kanske de förkortningar som inte alla hästmänniskor känner till utan där det enbart  är de riktigt initierade som har en aning om vad de betyder.

En del är förkortningar på olika sjukdomar och tillstånd hos hästen, tex PPID, EMS, A2, PSSM, CEM etc (fö sjukt bra att det finns förkortningar då de fullständiga namnen i princip är totalt omöjliga att både komma ihåg eller uttala)

Andra snitsiga förkortningar är på sådant som många sysselsätter sig och sina hästar med. Det är bl.a AR, NH, CR, RC,WE, TRAB, LA, MSV, TREC mm, mm vilka alla som håller på med något av detta självklart vet vad det är och mer eller mindre snabbt och enkelt kan redogöra för. Nåja, själva ordet TRAB är det visst ingen som egentligen vet vad det betyder, vilket inte på något sätt hindrar utövarna från att utföra det mycket, ofta och gärna.

Men trots att det redan finns så många olika träningsmetoder, tävlingar och discipliner så känns det ändå som om det fattas något för att alla ska kunna få rätt tillhörighet och framförallt en förkortning att stoltsera med. Därför kommer jag därför med följande förslag:

IR- Internet Riders: Det är de som på ett outtröttligt sätt via diverse forum på nätet kommer med absoluta och tvärsäkra råd om hästars träningsmetoder och hästhälsa utan att ha sett hästen i det verkliga livet. Det som kännetecknar en äkta IR är att den sällan äger, har ägt, tränat eller ens sett en levande häst IRL. Krav för medlemskap i klubben är en haltande förmåga till källkritik samt bristfällig uppfostran. Man kan lätt känna igen en  IR utövare då den  har ALLTID har rätt! Oavsett! Även när den har fel så har den rätt! Så det så! De mest inbitna utövarna av IR har flera konton på FB samt innehar en mängd olika profiler vilket gör att de ibland utan att veta om det har den hetaste debatten med sig själv.

SR- Slow Riding: Utövarna av denna disciplin ägnar mycket tid till att träna stillastående. Bland de djärvare i gruppen förekommer även, när andan faller på,  långsam skritt som blandas med många och långa halter. Utövaren är oftast kvinnlig och i övre medelåldern (vilket faktiskt oftast även gäller hästen)

QS- Quick Stop: Här går det ut på att så snabbt som möjligt bli utesluten på alla hopptävlingar genom att vägra ut sig. Kännetecknen för en äkta QS ryttare är att den alltid glatt klappar sin häst även när den för 108:e gången vägrat ut sig på första hindret. Hästen är ofta en ngt överviktig ponny (vilken för övrigt, vanligtvis både spänstigt och entusiastiskt hoppar det högsta hindret på framhoppningen efter att ha uppfyllt sin plikt och stenvägrat att hoppa inne på banan) Även om QS framförallt är en ponnysport så finns det även klasser för stora hästar.

WWW- WildWildWest:

En av de stolta medlemmarna i WWW

En av de stolta medlemmarna i WWW

Denna sammanslutning av ryttare har varit på en endagsshow på High Chaparall och blivit inspirerade. Utan att vara fördomsfull så är nog de flesta i denna förening företrädesvis män i 40 årsåldern.

KR- Kamikaze Ridning: En del moment påminner mycket om AR (Akademisk Ridning) men här finns det stora skillnader då skolorna över mark aldrig någonsin är frivilliga. I alla fall inte från ryttarens sida. KR kräver att god fysik, kondition och balans redan finns innan man startar utövandet. Ålder är helt oviktig. Mod överstiger oftast förstånd hos dessa ryttare. Medlemsavgift erläggs alltid i förskott i denna förening där ordet livstidsmedlem får en annan innebörd. KR bör undvikas av SR ryttare.

FC-Fashion Class: Här gäller det att visa sig från sin snyggaste sida. Och dyraste. Resultaten i dessa klasser har inget att göra med hur fort, högt eller snyggt din häst rör sig. Enbart den med det senaste och mest exklusiva inom ridmode och hästutrustning göre sig besvär! Medtag alla kvitton då de alltid kontrolleras under tävlingsdagen så att ingen kommer med något som är  begagnat eller äldre än vad senaste modetrenden godkänner.( Överträdelse mot denna regel resulterar i omedelbar uteslutning och evig skam!) Vid lika resultat fortsätter tävlingen på parkeringen där den dyraste, största och nyaste dragbilen och/eller transporten blir avgörande.

BWA-Besserwisser Association: En sammanslutning av människor som av förklarliga skäl sällan eller aldrig har samma åsikt som övriga medlemmar i BWA. Finns i princip överallt men är mest frekvent på läktare, utanför ridbanestaket samt passerande i stallgångar. Under en tävlingsdag kan åtminstone eller två BWA medlemmar väldigt ofta påträffas ute på parkeringar där de oombedda ”hjälper till” med de mer svårlastade hästarna. Viss likhet finns med IR, och många är kvalificerade och väletablerade medlemmar i båda föreningarna.

Sammankomst med Trähästälskarnas Riksförbund

Sammanträde i Trähästälskarnas Riksförbund

TRÄF- Trähästälskarnas Riskförbund: Under denna flagg samlas alla som inte fattar vitsen med att behöva mocka, rykta eller lukta häst. De kännetecknas av en mycket god ekonomi (i alla fall mycket bättre än den som valt den mer kostsamma levande varianten av fyrbent vän) De kan också ibland höras klaga över stickor och/eller träsmak i rumpan. Detta förbund borde i en allt högre grad, ( i alla fall enligt många hästar), vara ett mycket bra alternativ för många ”ryttare”. Om inte så är bowling också ett bra alternativ!

Har du fortfarande inte hittat DIN förening, tävlingsklass eller nisch så finns det många fler bokstavskombinationer. Det är bara att fylla på i listan. För tänk vad bra och roligt det är att få känna tillhörighet och samtidigt med en enkel bokstavskombination kunna berätta för alla vem man är och vad man gör! Eller?

Ni finns i mitt hjärta!

2016-03-09 18.26.48Nu hänger den på väggen!

Inramad och klar så hänger den där och på minner mig om åren som kommit och gått.

Den påminner mig om alla de hästar som funnits och levat här hos mig och som nu endast finns kvar i mitt minne och mitt hjärta.

Fina, fina  Suzie och min älskade Pålman. Ni var de senaste som fick gå.

Mot ålder och oreparerbara krämpor finns ingen bot och till sist så kom dagen, minuten och sekunden när livet satte sin sista punkt.

Ni klev över till till en annan dimension, själv blev jag kvar här med sorgen och saknaden.

Jag vet att smärtan med tiden blir mindre men saknaden den kommer för alltid att vara min följeslagare.

Nu får ni finnas i en annan värld tillsammans med Arn, Videvind, Schasse, Butterfly, Knut, Ricki, Rudolf, Titan, Spotlight, Hot och alla andra hästar som nu endast finns kvar i vår tanke.

För alltid älskade och oersättliga!

Pålman

Pålman

Suzie

Suzie

Tack igen Felicia för den fina tavlan.

Äldre inlägg

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑