Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Kategori: Hästkommunikation (sida 2 av 2)

Men HALLÅ! Vad ÄR trab egentligen?

Ena gruppen jobbar på banan medan de andra ser på

Söndag den 8 november var jag inbjuden till ett gäng glada tjejer i Ström, (en by strax utanför Umeå) för att hålla en ”prova-på-kurs” i trab.

Kursen inleddes tidigt på morgonen med att alla 11 deltagare samlades för en gemensam genomgång där jag förklarade vad trab innebär och vilka regler som gäller om man skulle vilja tävla i  den grenen.

För er som inte stött på benämningen trab tidigare så är detta inte någon förkortning, vilket man skulle kunna tro, utan en tävlingsform anpassad för ridtravare (varm och kallblod samt ponnyer) och anordnas i Svenska Ridtravarförbundets regi.

Trab har vissa likheter med Working Equitation WE, Bruksridning, Trail mm och går ut på att förbättra kommunikationen mellan häst och ryttare.

Så här definieras trab i tävlingsregIementet: ”I trab får ekipagen bl.a träna på att lösa problem och situationer som de skulle kunna ställas inför i verkliga livet. För att klara en trabbana krävs god koordination, finmotorik, samarbete och kommunikation mellan häst och ryttare. Målet med trab är att få säkrare ekipage som samarbetar och förstår varandras finaste signaler. En välutbildad trabhäst kan exempelvis vara en säkrare häst att umgås med på uteritter och i trafik.”

Trab tävlas i olika svårighetsgrader, det finns Lätt, medelsvår och svår klass. Alla som är det minsta intresserade kan gå in på Svenska Ridtravarförbundets hemsida och läsa mer om tävlingsregler och  de olika delmoment som ingår i en trabtävling. En mycket trevlig och sympatisk regel är att det i trab inte är tillåtet att rida med spö eller sporrar.

Här hos oss i norra Sverige är tävlingsformen ännu inte så stor och de flesta jag träffar har aldrig hört talas om trab. Men roligt nog ökar intresset i en rasande takt och då allt fler upptäcker hur roligt, nyttigt och utvecklande det är att träna trab och (om man vill) delta i trabtävlingar så är jag övertygad att det ganska snabbt kommer att bli en stor tävlingsgren med många utövare.

I dagsläget är det pay-and-trab som anordnas runt om i vårt distrikt och där deltar alla sorters hästar och ponnyer. Det är inte bara folk med ridtravare som tycker att trab är jätteskoj och alla är varmt välkomna till dessa träningstävlingar! Sedan förra hösten har det anordnas ett antal tävlingar och fortsättningsvis kommer det att anordnas en pay-and-trab i slutet av november och en i december. För mer info om dessa rekommenderar jag att man går in på Ridtravarförbundets hemsida och klickar sig vidare till Västerbottensdistriktet eller håller koll på facebooksgruppen Ridtravare i Norr.

Och vill man träna och lära sig mer om trab så går det utmärkt att likt tjejerna i Ström ta kontakt med mig för att gå kurser och ta lektioner.

Fler deltagare i Ström

Fler deltagare i trabkursen i Ström

Efter teoridelen så fortsatte söndagen i Ström med att deltagarna delades in i 2 grupper för att tillsammans med hästarna ta sig till ridbanan och testa några av de delmoment som kan ingå i en trabbana.

Halter och ryggning på olika platser och med olika svårighetsgrad är obligatoriska men de övriga delmomenten kan på tävling variera från gång till gång. Det gäller alltså att träna på det mesta så att både häst och ryttare väl förberedda på allt från broar till fladdrande parasoll. Det är också ofta med trånga utrymmen/passager, slalombanor, presenningar, flytta och hämta föremål, små hopphinder, travbommar, upp och avsittning mm mm.

I min värld är det självklart att man börjar träna sin häst och sig själv från marken med kontakt och kommunikationsövningar. Därför startade jag lektionerna med en kortare genomgång av hur repgrimman fungerar och hur man använder sig av det långa träningsrepet. Det är ju inte helt enkelt att hantera för de deltagare som var ovan men både människor och hästar var riktigt duktiga och läraktiga.

Alla ekipage fick sedan avsuttet testa de utmaningar jag valt att ta med denna kursdag så att samtliga inblandade på ett lugnt sätt fick bekanta sig med övningarna. Vi gick igenom hur vi människor kan tänka och agera för att på bästa sätt bli hästens pålitliga guide när man ska presentera  den för nya och kanske skrämmande saker och situationer. Att vara en trygg och harmonisk människa som hästen kan lita på vad som än händer är ju något att eftersträva i allt vad man gör med sin häst, inte bara på trab-banan.

Ida och Hilding i rutan

Ida och Hilding i rutan

 

Karin och Zagge tränar att stå på plattan

Karin och Zagge tränar att stå på plattan

Jag lånade Åsas häst Lucky för att visa hur man kan tänka för att få hästen att stå på plattan

Jag lånade Åsas häst Lucky för att visa hur man kan tänka för att få hästen att stå på plattan

Ida och Hilding tränar att gå i trångt utrymme

Ida och Hilding tränar att gå i trångt utrymme

Eleonora fick lite några tips på hur man kan få Mjösen att stå stilla vid uppsittningspallen

Eleonora fick lite några tips på hur man kan få Mjösen att stå stilla vid uppsittningspallen

Alma och hennes fina ponny Romeo*

Alma och hennes fina ponny Romeo*

Därefter var det dags för de ryttare som ville att sitta upp och rida igenom de olika  delmomenten.

 

Maria och Belizta

Maria och Belizta

Ida och Palle plockar upp läskiga väskan

Ida och Palle plockar upp läskiga väskan

Pernilla och Zagge på plattan

Pernilla och Zagge på plattan

Maria och Belizta på plattan

Maria och Belizta på plattan

En rak och fin ryggning mellan bommar av Frida och Moon

En rak och fin ryggning mellan bommar av Frida och Moon

Frida och Moon gör en fin vändning i rutan.

Frida och Moon gör en fin vändning i rutan.

Jaana och Mjösen rider igenom den trånga passagen

Jaana och Mjösen rider igenom den trånga passagen

Samtliga ekipage var riktigt duktiga med läraktiga och fokuserade hästar och människor! Jag är jätteglad att jag fick förmånen att komma och hålla denna Prova-på-kurs och jag hoppas att alla  känner sig inspirerade att fortsätta att träna så kanske vi syns på någon tävling framöver.

Fast när dagen led mot sitt slut så jag tror att både två och fyrbenta kände sig lite som Zagge!

Pernilla och Zagge efter en väl genomförd kursdag

Pernilla och Zagge efter en väl genomförd kursdag

Och nu blir det (inte) fredagsmys!

Att se sådant här får mig att vrida mig av obehag och att gråta inombords. Jag vill verkligen inte behöva se de vidrigheter som människan utsätter dessa hästar för enbart för sig eget höga nöjes skull!

Jag vill se gulliga och roliga youtubeklipp med söta små barn som leder stora snälla och välskötta hästar. Jag vill se bilder på hästar som i frihet betar, vandrar och lever på stora grästäckta vidder tillsammans med sina flockmedlemmar. Jag vill se hästar som är glada, mätta och som är tryggt omhändertagna i en omgivning anpassad för hästar.  Jag vill se hästar som är förstådda av människor som vill kommunicera och skapa livslånga vänskapsband!

Jag vill inte se människor som slår, missbrukar och bryter ner andra levande och kännande varelser bara för att de har makt och styrka nog att göra det.

Men jag kan inte att blunda och se bort, bilderna har redan fastnat på min näthinna och min hjärna har registrerat det jag sett och återigen  får jag bevis på att människan är det farligaste, opålitligaste och förfärligaste varelsen på denna jord!

Och jag ska inte se bort! Och jag hoppas att du inte heller gör det!  För dessa hästar är det säkert redan försent men det finns många, många fler därute som behöver få se och uppleva att inte alla människor är grymma och vidriga. Förhoppningsvis kan filmerna få dig att stanna upp och tänka till mitt i fredagsmyset!  Det finns så otroligt mycket grymhet och vidrigheter i vår värld och kan man acceptera att hästar och andra djur blir utsatta för tortyr och missbruk så är det ju  inte konstigt att världen står i brand, att hela folkslag får fly för sina liv och att det finns så många oempatiska och egoistiska människor som inte vill hjälpa sina medmänniskor i nöd.

Jag vill ju så mycket hellre se roliga, mysiga och trevliga filmer och bilder med mysiga och trevliga inslag. Jag vill så gärna slippa se och kunna blunda för det obehagliga!

Men det går inte att se bort! Det går inte att sluta känna!

Vare sig det gäller hästar eller människor som behöver hjälp.

 

Allt du behöver göra är att fråga!

 

11754248_798747646908118_7874103198673018169_n

 

 

Såg dessa kloka ord i dag och kan inte låta bli att dela med mig av dessa:

 

Some will get this….Some won’t !
“A young cowboy was working some horses in a round corral. An old cowboy came by, watched for a while and then he asked: ”Young man, would you like to know the secret of good horsemanship?”

The cowboy said he would. The old man made a fist and he said: ”If you can open my fist, you will learn the secret of good horsemanship.” The young guy poked, pried, thumped, pinched, squeezed, pushed, punched and shoved the fist. He finally said: ”I can’t get it open. What’s the secret of getting your fist open, so I can learn the secret of good horsemanship?”

The old cowboy said: ”You could have asked…”

Valegro vs Mistral

För er som undrar hur det kan se ut när en häst  tävlar i de högsta klasserna i dressyr så lägger jag ut Charlotte Dujardins och Valegros vinnarritt i Aachen här.

 

Och observera nu att jag inte påstår att Valegro inte skulle vara en fantastisk häst och jag påstår inte heller att hans ryttarinna skulle vara oskicklig på något sätt. De vann ju faktiskt EM 2015 med otroliga 94,19 %  och får i detta sammanhang räknas som det allra bästa ekipaget.  Valegro utför allt han förväntas utföra och jag har sett betydligt sämre ridning på samma tävlingsplats. Valegro varken biter sig i tungan, stressar med bettet eller går orent utan utför sitt program utan att det ser jättespänt eller oharmoniskt ut.

Men sedan såg jag ett annat videoklipp!

Vilka poäng tror du att  Alizée och Mistral skulle fått om de tävlat i EM?

För plötsligt ser Valegro betydligt mycket stelare och väldigt mycket mer hopdragen ut. Dessutom ser mina yrkesskadade ögon att hans ryttare  nog skulle vara betjänt av en och annan lektion i andning och avspändhet. Och kanske någon övning som mjukar upp henne i ryggen?

Men det är ju vad jag tycker.

Döm själva!

 

 

Är det Hästen som är dum? Eller är det DU?

Foto och copyright Stig Nilsson

Alla som har häst tränar den, oavsett om du tänkt det eller inte. Ibland blir resultatet av din träning riktigt bra, eller åtminstone nöjaktig och din häst kan (oftast) utföra det du tänkt dig att den ska kunna. Den hoppar (oftast) hinder och gör(oftast) fina dressyrkrumelurer. Byter(oftast) gångarter på kommando och går (oftast) in i transporten. Den går (oftast) att binda upp och står (oftast) snällt när den ska skos eller verkas.

Men lika ofta så går träningen inte alls så bra och hästen gör något helt annat eller till och med tvärtemot det du tänkt dig att den ska göra.

Hur löser DU detta?

Se filmklippet nedan och rannsaka dig själv och din omgivning. Hjälper du din häst att acceptera och förstå sin omvärld och sin uppgift? Eller sätter träningen och de metoder som används så djupa spår i hästen att den alltid kommer att vara rädd och stressad  i de situationer när vi egentligen både vill och kräver att hästen ska vara lugn och harmonisk, duktig och högpresterande.

För KOM IHÅG att hästar ALLTID lär sig saker!

Hästar de lär sig hela tiden och tar hänsyn till ALLT!

HELA TIDEN!

Inte bara då vi människor tar på oss rollen som hästtränare och har bestämt sig för att NU minsann  ska vi utbilda hästen och lära den saker.

Hästar är diagonaltänkare och vi människor tänker oftast så linjärt att flexibilitet blir ett ord som inte ens finns med i vårt ordförråd.

Än mindre används!

Så vem är det som är dummast? Är det Hästen eller människan?

http://epona.tv/conditioned-fear

 

Tips för Dig som ska tävla i OS!

Att vänja sin tävlingshäst vid allehanda oljud och störningsmoment borde väl vara en självklarhet! Jag ska aldrig glömma när jag jag tittade på OS dressyr för en del år sedan och såg hur många av hästarna reagerade jättestarkt och i princip hoppade ur skorna då  det lät i en display när siffrorna i en klocka(resultattavla?) ändrades. Varken då eller nu kan jag begripa hur man kan lägga ner massor av år på hårt arbete och målmedveten träning och komma så långt att man blir uttagen att tävla för sitt land i OS och samtidigt missa en så simpel detalj att vänja hästen vid ljud och rörelse. Det måste ju kännas otroligt surt att få hela tävlingen förstörd av några  relativt diskreta knäppande läten. Och dessutom veta att det är 4 år till nästa gång det går att göra om och göra rätt. Om man ens får vara med då.

Nu säger jag inte att man måste lära hästen att tåla att folk jagar en med motorsågar eller att man ska kunna göra piaff och passage under en jättepresenning, men så mycket enklare det måste vara att prestera på topp med en häst som känner sig trygg med sin ryttare oavsett vad som händer och vilka hemskheter som än dyker upp.

Livet för en häst är ju inte enbart tävlingar utan den ska ju leva och fungera tillsammans med oss i vår värld utan att behöva vara rädd för gräsklippare, brinnande lövhögar och paraplyförsedda människor. Den måste få hjälp att inte vara rädd för bilar, traktorer och cyklister och om den ska utsättas för den stress tävlingar innebär måste den inte bara träna sina kroppsliga färdigheter, den måste få lära sig och vänja sig vid att musik, höga röster ur högtalare, barnvagnar och fladdrande flaggor inte är farliga och eller något att bry sig om.

Det är vår skyldighet som hästägare/ryttare/människa att ge våra hästar ett så harmoniskt  liv som det bara går och det kan vi inte göra genom att undvika omvärlden eller linda in våra hästar i bomull. Eller ja, ska du bo flera mil inne i väglöst land, utan kontakt med omvärlden och aldrig kommer nära en tävlingsplats, trafikerad väg eller trädgårdsälskande grannar så går det ju självklart bra. Du och din häst kommer säkert att må jättebra i er skyddade verkstad och det farligaste ni träffar på är kanske björnspår och lägereldar.

Men lever du som de flesta av oss så är verkligheten en helt annan och då är det en nödvändighet för både din egen och hästens säkerhets skull att du på rätt sätt vägleder den in i samma verklighet som du lever i.

Jag är imponerad över det fina arbete dressyrryttaren Anna W  gjort med sin häst Donna Summer och hoppas att det ska inspirera alla att börja träna sina hästar att tåla den press vardagen sätter på den.

Och kanske viktigast av allt! Din häst kommer inte att bli rädd för displayer när du ska tävla OS nästa gång!

Invigning

Invigning av utställningen Hästen-Säg mig vem du är!

Invigning av utställningen Hästen-Säg mig vem du är!

På Sveriges nationaldag den 6 juni 2015 öppnade Västerbottensmuseet en ny utställning som heter Häst- Säg mig vem Du är! Jag tillfrågades om jag ville säga några ord vid invigningen och fick 10 minuter att tala om Hästen. Att på dessa korta minuter få fram allt som jag tycker är av vikt för hästens kroppsliga och mentala hälsa är ju omöjligt så jag fick komprimera, korta ner och bli både rätt generell och kategorisk. Hoppas ändå att de som lyssnade förstod min mening och avsikt och att jag menade varje ord jag uttalade.

Jag fick även frågan att lägga ut talet här på bloggen då det var många som inte kunde komma till museet idag. Så här kommer det, läs om ni vill och orkar!

Och ta er tid och gå och titta på utställningen! Den är riktigt bra och viktig!

 

Först av allt vill jag säga hur fantastiskt glad jag är över att Västerbottensmuseet tagit detta initiativ och anordnat en utställning där fokus ligger i att Hästen får möjlighet göra sin röst hörd. Här kan den få berätta om sig själv och sin långa och många gånger hårda och brutala historia den haft i människans tjänst.

Här får den också från sitt eget perspektiv berätta hur den upplever den tid den lever i just nu och kanske också samtidigt ge oss människor en och annan tankeställare över hur vi använder och brukar våra hästar i dag. Förhoppningsvis går vi härifrån med några nya insikter, kanske har vi till och med omvärderat en del gamla och oaktuella synsätt och fått några nya idéer för hur vi tillsammans ska kunna skapa en hästvänligare värld i framtiden.

Vi har alla på något sätt en relation till Hästen, denna gåtfulla, vackra, själfulla och till och med ibland skrämmande varelse som inte lämnar någon oberörd. Kanske vi äger, rider eller kör, kanske våra far- eller morföräldrar hade en arbetshäst på sin gård eller kanske vi endast ser den på avstånd genom ett bilfönster när vi passerar dess hage eller tittat på tv för att se travresultaten.  Oavsett på vilket sätt vi mött eller möter hästen så slutar vi människor aldrig att dras till och fascineras av detta otroliga djur.

Ingen kan ju på riktigt veta hur människans första möte med hästen gick till. Det ögonblick när våra förfäder insåg att hästen gick att tämja och användas och inte enbart var ett värdefullt bytesdjur som var relativt lättjagat. Ända sedan den tiden har vi människor på olika sätt ärat och tillbett den, vi har älskat och aktat den och efter bästa förmåga och förstånd tagit hand om den.

Men vi har också under historien missbrukat och våldfört oss på hästen, vi har brutit ner den fysiskt och psykiskt förstört den. Vi har utan empati och medkänsla knäckt dess vilja enbart för att den ska passa in och passa oss, för att den skulle arbeta och tjäna i vår strävan att förbättra och underlätta våra liv. Den har många gånger blivit behandlad och förbrukad som en okänslig maskin och vi har blundat och sett bort när den visat obehag och smärta. Och när den protesterat har vi slagit tillbaka och tryckt ner den.

Idag, i alla fall i vår del av världen, har hästen fått en helt annan betydelse och spelar också en annan roll i vårt samhälle. Vi behöver den inte för att bedriva krig, bruka vår jord och skog eller odla vår mat. Vi behöver den inte längre för att lättare överleva eller få ett behagligare och enklare liv.

När vi numera sätter oss på dess rygg eller bakom den i en vagn är det för de flesta av oss enbart ett fritidsintresse. Vi rider och vi kör den för att tillfredställa vårt eget behov av närhet, motion och spänning, för att få naturupplevelser och utmaningar  och framförallt för att vi vill ha roligt. Ibland är hästen en statussymbol och för många människor även ett sätt att få utlopp för lusten att tävla och hävda sig.

Men vad är då en häst egentligen?

En häst är ett gräsätande, stepplevande flockdjur med en utpräglad flyktinstinkt. Den har under miljontals års evolution anpassat sin kropp och sina sinnen för att överleva på öppna gräsbevuxna marker där varje dag oftast innebar miltals vandring för att leta efter föda och vatten. För detta bytesdjur innebar varje ögonblick en aldrig upphörande vaksamhet för att i tid upptäcka varje fara och hot mot sitt eget och sina flockmedlemmars liv.

Allt hos hästen är specialdesignat för att hjälpa den att överleva. Allt från ögonens storlek och placering, öronens utseende och rörlighet, det otroligt utvecklade luktsinnet, hudens känslighet och det så viktiga smaksinnet. Hästens kropp, inre organ och hjärna är programmerad för att på en bråkdels av en sekund reagera och agera på minsta impuls. En häst är ingen problemlösare eller slagskämpe utan flyr alltid och då i första hand genom att använda sina långa snabba ben för att springa ifrån faran.

Hästen har funnits på denna jord så otroligt mycket längre än människan och även om den moderna hästen idag ser helt annorlunda ut än den lilla rävstora, rådjursliknande urhästen som med sina fem tår fanns för 60 miljoner år sedan så måste vi komma ihåg att den fortfarande finns här. Väldigt nära ytan under den mest välputsade och välryktade av våra tamhästar så hittar vi den. Man behöver bara skrapa lite, lite på ytan så kan vi se zebraränderna.

Så hur förädlad, ansad och putsad vår häst än är så finns den lilla vildhästen där närmare än vad många anar med ett starkt behov av att bara vara häst.

ALLA hästar måste för att kroppsligt och mentalt må bra, få utlopp för sina naturliga och medfödda instinkter och nedärvda behov. Även den dyrbara dressyrhästen behöver få utlopp för sitt behov att tugga i 18 timmar per dag och den kapablaste av alla hopphästar har behov att söka sin föda genom att långsamt vandra flera mil per dag. Även den aktiva trav eller galopphästen vill ingå i en flock där medlemmarna valt varandra och barnens shetlandsponny vill ha en uppgift som den klarar och uppskattas för i sin flock.

Hästar har inga ambitioner att bli den bästa och snabbaste på travvolten eller vinna ära, berömmelse och rosetter på tävlingsarenorna. Det hästar vill är att vara mätt, torr, varm, den vill känna sig trygg och har ett starkt behov att föröka sig för att försäkra artens överlevnad.

IMG_2551

Foton tagna av Karin Engman.

Det betyder tråkigt nog( för oss) att motivationsnivån att göra saker med och för oss egentligen är absolut lika med NOLL. Den trista sanningen är att vi människor inte är så viktiga för hästen, har de tillgång till mat, vatten, livsutrymme och andra hästar så klarar de sig utmärkt utan vår inblandning.

Men så har vi ju ändå någonstans bestämt oss för att hästen ska finnas i våra liv och att vi vill kunna umgås med den. Det är då det fantastiska och nästan magiska händer att detta underbara djur faktiskt är beredd att släppa in oss människor i sitt liv. Den är till och med beredd att bilda flock med oss om vi bara tillåter det och gör det mer på hästens villkor än våra egna.

Vi måste i mycket högre grad anpassa OSS till hästens liv och ge den större möjligheter att få utlopp för sina naturliga instinkter och egenskaper. Dessa instinkter och egenskaper ligger så djupt i hästens DNA att det inte går att ändra eller ta bort dessa hur mycket vi än försöker. Vi kan tex aldrig ta bort hästens flyktbeteende eller naturliga tuggbehov. Inte heller kan vi ändra på en medfödd egenskap och det faktum att en brun häst alltid är brun. Det vi människor däremot tyvärr med stor framgång lyckats med är att genom att begränsa hästens möjligheter till ett naturligt liv, ge den fler beteenden, dvs. oönskade stereotypa beteenden som krubbitning, vävning mm.

Något vi också för hästens skull måste sluta med är att förmänskliga den. Vi måste lära oss att hästar är just hästar och inte kan behandlas som jättestora kramdjur eller bäbisar. De är inte heller pälsklädda, tävlingsälskande varelser som själva skulle välja att befinna sig på våra hopp/dressyr eller travbanor. Inte heller är de likt Disneyfigurer födda med en pratbubbla över huvudet där de uttrycker mänskliga tankar och känslor.

Att ha och visa empati inför hästen betyder inte att vi ska ställa till med mer problem för den genom att kompensera vår okunskap, tidsbrist och dåliga samvete genom att älska ihjäl den. Vi klär gärna på den när vi fryser och ger den mat 3-4 ggr/dag för då är vi hungriga. Vi stänger in den i ett eget rum på natten och inbillar oss att den sover gott tills vi kommer och väcker den på morgonen. Vi ger den vilodagar när vi själva vill vara lediga och begränsar deras umgänge med andra hästar ofta i rasthagar som är alldeles för små.

Lite generellt kan man säga att: Förr i tiden led våra hästar av för hårt arbete och för lite mat. Numera är det största hotet för våra hästar för mycket mat och för lite arbete.

Hästens förmåga att bilda flock med oss människor är unikt för ett flykt och bytesdjur och kräver att vi människor inte missbrukar det och tar det för givet. Vi måste hela tiden utvecklas och utbilda oss så att vi i hästens ögon blir någon att alltid lita på i alla situationer och under alla förhållanden.

Vi måste stå på hästens sida och vara en guide som både ödmjukt och kunnigt och på rätt sätt hjälper och stöttar hästen så att den kan må så bra som det bara går i denna onaturliga livsmiljö vi idag kan erbjuda våra hästar.

Och oavsett om hästen är en högpresterande tävlingshäst, en skogsmulle eller en av våra fyrbenta vardagshjältar ute på våra ridskolor så krävs det att vi tar hand om den genom att se till att vi tar lärdom av historien, tar tillvara på gamla sanningar och samtidigt vara beredd att omvärdera och förkasta det som på ett eller annat sätt leder till ett fysiskt och psykiskt lidande.

IMG_2547Vi måste våga släppa på prestige och statustänkande för att istället utbilda och utveckla oss själva då mycket av den forskning som bedrivs om hästen runt om i världen visar att det är vi människor som måste ändra på oss. Vi vuxna har alla också ett ansvar för att de som är unga idag och att de generationer som kommer ska få lära sig hur en häst ska skötas och behandlas för att må bra och för att den ska kunna leva vid vår sida utan att vi missbrukar den.

Slutligen!

Att kommunicera med en häst är inte att du talar till den.

Att kommunicera med en häst är att ni båda lyssnar och förstår varandra.

 

Bett eller inte bett? Det är frågan!

Denna film är inte helt ny och många av er har säkert sett den redan. Men ta er ändå tid att se den igen och fundera sedan på hur många hästar det finns i er närhet som har bettrelaterade problem.

Numera vet de allra flesta människor som håller på med hästar att hästen INTE är skapad för ridning och att det INTE finns någon plats för hästen att ha ett bett i munnen. Dessutom ser alla hästar olika ut, inte bara utanpå utan även inuti.  Ändå blundar många för problemet och väljer hellre att testa alla bett, nosgrimmor, nya typer av träns och hjälptyglar som finns för att hästen i deras ögon MÅSTE ha bett i munnen när den rids.  Om man nödvändigtvis vill och måste använda bett (tävlingsryttare är ju tyvärr tvingade till detta pga tävlingsreglementet) varför anlitar inte fler  utbildad hästtandläkare för en ordentlig munhåleundersökning av sin häst?  Vid en sådan kontroll kan tandläkaren direkt se om hästens anatomi och munstatus  överhuvudtaget tillåter betsling och om så är fallet även ge förslag på vilka bett som passar bäst.  Så mycket lidande och så mycket smärta många hästar skulle slippa om detta vore en obligatorisk åtgärd! Och så mycket problem mellan ryttare och häst som inte  skulle behöva uppstå.

I de allra flesta fall går det ju alldeles utmärkt att rida och arbeta sin häst utan bett överhuvudtaget. Hos oss får alla elever lära sig att rida i repgrimma  först innan de får rida med träns. Detta skonar hästarnas munnar otroligt mycket samtidigt som eleverna får lära sig att rida med lätthet och träna tajming.  Dessutom uppskattas det väldigt mycket av eleverna att kunna rida utan att riskera skada hästen i munnen.

IMG_1644

 

 

Är Din häst verkligen redo?

Häst på tävlingJag läste en artikel i Hästfocus där resultatet av  en studie presenterades om hästars konfliktbeteenden i tävlingssammanhang och började återigen  att fundera över hur hästar egentligen används?  http://www.hastfocus.se/index.php/component/k2/item/341-konfliktbeteende-hos-tavlingshastar

När vi vet att hästens egen motivation att tävla, träna och ens bli riden eller körd, oavsett gren är lika med NOLL så hävdar ändå många hästägare med bestämdhet att just deras häst älskar att tävla och dessutom VILL visa upp sig för publik. Ju fler desto bättre!

I mina öron och ögon säger det mycket mer om den hästens människa och dennes önskan att själv få visa upp sig  och samtidigt få utlopp för sin egen tävlingsinstinkt.

Och i förlängningen säger det också vilken otrolig vilja det ändå finns hos hästen att vara oss människor till lags!

Ska vi ens tävla med hästar så är det dags att erkänna att det är VI som vill tävla, inte vår häst! Och ska vi  utsätta hästen för detta så är det är därför vår skyldighet att förbereda hästen för sin uppgift så väl att den inte ska behöva bli stressad, orolig och spänd enbart för att VI vill roa oss och tillfredsställa våra egna behov.

Det är fullt möjligt att med rätt träning lära de flesta hästar att acceptera tävlingssituationen och att utföra sin uppgift på ett harmoniskt och stressfritt sätt.

MÄNNISKOR tycker att det är fantastiskt roligt och spännande med tävlingar, faktiskt så roligt att många ibland glömmer bort att se efter hur hästen egentligen mår psykiskt. För det faktum att exakt samma situation som människan tycker är intressant, härlig och utvecklande att befinna sig  av många hästar upplevs  på ett totalt motsatt sätt. Skrämmande, obegripligt och svårt!

Jag är inte emot hästtävlingar, tvärtom anser jag att de i dagens samhälle kan vara nödvändiga för att vi ens ska kunna ha en vettig hästhållning och avel. Utan tävlingsverksamheten skulle hästen ”enbart” ses som ett mycket kostsamt sällskapsdjur och mycket forskning och framsteg inom hästnäring och djurskydd skulle kanske aldrig bli av då inga pengar skulle satsas på detta. MEN det måste bli en ändring på HUR tävlingsverksamheten går till om hästens välfärd och hälsa påverkas negativt.

Undersökningen nedan är gjord på elithästar men samma resultat skulle säkert och kanske t o m i ännu högre grad hittas om studien gjordes på hästar som tävlas på lägre nivå. De forskarna såg hos de 150 hästarna i studien var varierande grader av flera olika konfliktbeteenden orsakade av stress och obehag. Detta  är tyvärr inte är något ovanligt att se oavsett det är på lokal klass på ridskolan eller om det är VM eller OS.

Det forskarna frågade sig är (1) om det finns en acceptabel nivå av konfliktbeteende tillåten i elitridsport och (2)hur man handskas med konfliktbeteenden hos elittävlingshästarna eller (3) om det helt enkelt anses normalt i ridning?!

Läs hela studien gjord av En Górecka-Bruzdaemail, Jag Kosinska, Z Jaworski, T Jezierski, J Murphy här: Conflict Behavior in elite show jumping and dressage horses

 

Är det så att vi helt enkelt inte ser att hästen har dessa konfliktbeteenden? Eller väljer vi att se bort?

Eller kan det vara så att många människor faktiskt saknar grundläggande kunskaper om hästar och hästars beteenden och därför feltolkar när hästen signalerar obehag genom att slå mot skänkeln, bocka, dra åt sig tygeln eller slå med svansen?

Den som skyndar långsamt kommer fortast fram

yvonne-hastMin erfarenhet av de hästmänniskor jag träffar är att de allra flesta vill sina hästar väl och de gör sitt absolut yttersta för att deras hästar ska må bra, trivas och utvecklas på alla plan. Hästfolk i allmänhet lägger ner eoner med tid och engagemang på sina fyrfota vänner och deltar i kurser, utbildningar och föreläsningar för att öka sin kunskap om hästens välbefinnande och för att slipa sin och hästens färdigheter. Inte alla, men många av dessa hästägare har ofta en tydlig plan och kan ofta långt i förväg redogöra för hur deras hästs framtid ska se ut.  Speciellt om man köpt en tävlingshäst (hoppning, dressyr, trav etc)  så är deras kalendern välfylld och de flesta dagar inbokade med allt från träningar till tävlingar.  Och även de som tar dagen mer som den kommer har ju drömmar, planer och önskningar för hur deras samliv med hästen ska vara, nu och i framtiden.

Det som ofta är ett stort hinder i denna strävan är bristen på den mest grundläggande faktorn för detta ska ske, nämligen TÅLAMOD.

Vår mänskliga värld snurrar allt fortare och fortare. Vi blir irriterade och stressade när vårt internet inte fungerar som det ska eller vi måste vänta några fler sekunder än vanligt på att datorn ska starta. Att stå i kö på Ica eller fastna i bilkön kan göra den lugnaste halvgalen av stress. Och stå inte i vägen för den stockholmare som skenar uppför i rulltrappan, då kan du minsann få höra vad du är värd!

Men så här är det!

Det vi gör mest, lär vi oss bäst!

Så är det faktiskt! Och tränar vi oss att alltid hålla ett högt tempo, vara aktiv och hela tiden produktiv kommer vi naturligtvis göra samma sak när vi kommer till hästen.

Problemet är att hästen varken köat vid trafikljuset, kollar facebook (den saknar faktiskt helt uppkoppling…) eller känner ett stort behov av att snabbt, snabbt träna sin hoppteknik eller sina galoppombyten.

På mina kurser pratar jag mycket om vikten av TRÅKTRÄNING, dvs att lära våra hästar att stå still och vänta, att låta nya intryck och lärdomar få ta den tid den behöver för att kunna sjunka in och bli befästa. Att vänta på att vi ger der den en signal och ett arbete att utföra för att vi ber den om detta, inte för att den lärt sig att människan alltid vill att den ska göra saker hela tiden. Att flytta fötterna och röra sig är ju jättebra att hästen gör, men att få ett flyktdjur att springa kan en dresserad apa göra, konsten ligger i att få den att vilja stanna hos oss och stå kvar för att den litar på oss och känner sig trygg i vår närhet.

Hästen har egentligen inga som helst problem med att lära sig detta, den kan redan stå still och gör det gärna och länge när den är mätt, varm och trygg. Människan däremot… oj, oj där kan det ta tid att få samma resultat. Det många måste lära sig är att vara still inte är samma sak som att vara passiv och att för att våra hästar ska kunna tyda oss måste vi lära oss att vara still! Och då måste vi börja med att tråkträna oss själva. Att ha tålamod med oss själva så att vi får samma chans som hästen att lära oss att stå still, vänta och låta lärdomar, intryck och kunskaper få sjunka in och bli befästa. För att bli en bra hästmänniska måste vi lära oss att ge tydliga och klara signaler till vår häst. Vi måste också lära oss att stanna upp, andas och SE vår häst. Att på ett tålmodigt, lugnt och harmoniskt sätt guida vår häst till det vi önskar och att den ska göra, utan att stressa, hetsa eller pressa den.  Eller sig själv!

Fram för mer TRÅKTRÄNING för människan!!!

Nyare inlägg

© 2018 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑