Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Författare: Yvonne Larsson (sida 1 av 15)

Om att montera ner dåtid

Som de allra flesta vet så har vi under många, många  somrar anordnat ridläger för barn och ungdomar. Många är de tjejer som tillbringat en sommarvecka här på Sörgården tillsammans med en älskad lägerhäst eller ponny.  Många är det också som trotsade Sörgårdsreglerna och därmed inte kunde motstå frestelsen att på sin säng lämna små meddelanden till eftervärlden att läsa.

En av dess små ”förbrytare” är en tjej som  under läger 2 -1998  uppenbarligen borde haft Titan som sin lägerponny. Ett annat lägerbarn har under sommaren -01 skrivit sin älsklingshäst Videvinds namn och har likt de flesta andra använt en penna med osedvanligt åldersbeständigt bläck. Tjejerna borde idag vara vara i 30 års åldern och har förhoppningsvis slutat skriva på på andras möbler när de som gäster övernattar hos andra.

 

Jag har med mycket stor möda suddat, skrubbat och skrapat bort namnen på hästar och ponnyer som för många år sedan vandrat över regnbågsbron och lite skär det i mitt gamla hjärta att dessa kärleksförklaringar inte längre kommer att finnas kvar för eftervärlden att läsa.

Eller nja, ska jag vara helt ärlig så gick det inte att få bort riktigt allt som var skrivet på våningssängarna  så med hyfsat god syn och  bra belysning går det nog att urskilja både Butterfly, LP, Pricilla, Strix, Walter (vem det nu var?) Balder, Roffe, Inka, Marengo och många många fler namn. Och även om det inte längre går att läsa deras namn så lever ju ändå  minnet kvar av dessa fina hästar!  I mitt och kanske i alla lägertjejers minnen!

Livet förändras ständigt och vi med det och nu när vi enbart har kurser och läger för vuxna elever så fick våningssängarna monteras ner för att lämna plats för lite större och bredare vuxensängar.  Och i och med att sista våningssängen nu lämnat Sörgården är något av en epok definitivt slut. Ingen av dagens kursdeltagare varken kan eller behöver ligga och fundera över om Sabina som red Bellini var glad eller ledsen över att hon fick BusBellini på lägret eller om Johannes var brun, vit eller svart. (Om någon undrar så var han var brun) 

Eller om tjejen som älskade Ricki och Vide någonsin fick möjlighet att träffa sina båda älsklingshästar igen? Jag kan också undra om samma tjej var ovanligt stark i nyporna då hennes text satt extra djupt inristat i trävirket.

Numera kan folk somna här på Sörgården i en helt vanlig och en helt odekorerad säng då vi nu har monterat upp framtidens sängar istället. Kanske  är de lite snyggare och kanske också lite skönare. Men definitivt utan minnen och helt kliniskt rena från hjärtan med ett hästnamn i mitten.

Åtminstone än så länge!

Och vill man följa Sörgårdsreglerna och inte skriva på sängen så finns det ju fortfarande plats att rista in sitt bomärke på skrivbordsskivan i gula rummet där någon för ett par årtionden sedan med decimeterstora bokstäver mödosamt och efter viss tvekan stavat Butterflys namn rätt.

Höst på Sörgården

En magisk kväll det inte regnade.
Foto och copyright Stig Nilsson

Det är redan slutet av augusti och jag sitter inne och lyssnar på regnet som piskar mot rutorna. Termometern  visar +12 grader och mina fingrar och tår är stelfrusna efter en mockningsrunda på ridbanan och jag  inser att det redan är dags att leta fram långkallingarna för att kunna hålla kvällslektionerna utan att hacka tänder alltför mycket.

Mitt förra blogginlägg hette ”Vår på Sörgården” och min enda ursäkt att jag (trots att jag lovat sonen minst ett inlägg per månad) inte skrivit något alls om sommaren på gården är att jag fortfarande efter 4 månader väntar på den ska inträffa.

Fast nu är det kanske dags att ge upp, erkänna sig besegrad av vädrets gudar och härmed högtidligen förklara att hösten obevekligen kommit! Åtminstone till Sörgården.

Sammanfattar man sommaren 2017 så bestod den av typ  5 (ej sammanhängande) sommardagar och är därför kvalificerad att få  ligga högt på listan med ”saker som  lovade mer än vad de höll”. ( Den listan innehåller f.ö. även trisslotter, fungerande bantningspiller och de flesta politikerlöften.)

I och för sig så har vädret varit rätt perfekt för oss som håller sig med hästar. Speciellt och i synnerligen om man ska försöka sig på att ha någon som helst verksamhet där hästar är inblandade. Sval vind, låga temperaturer dygnet runt, molnigt och dammfritt har gjort att vi  utan distraktion kunnat inrikta oss  på att fullt ut klaga på mygg, knott och alla tusentals olika sorters bromsar och flugor som denna ”sommar” haft anledning att utveckla sin förmåga att flyga, stickas och bitas trots hagelstormar, orkanvindar och slagregn på tvären.

Så trots allt så har vi har vi  ändå haft det en riktigt bra sommar.

Vårterminen var i full gång ända fram till veckan efter midsommar och under maj/juni genomfördes flera helgkurser bl.a. Miljöträningskurs,  CR grundkurs, Rundcorallkurs och slutligen en grundkurs i NH.

Miljöträningskurs maj 2017 Foto och Copyright Stig Nilsson

Grundkurs i Centrerad Ridning maj 2017
Foto och copyright Stig Nilsson

Kommunikation i Rundcorall maj 2017

Det blev också en väldigt lyckad ridskoletermin och trots den mycket sena våren och att vintern inte riktigt ville släppa taget så gjorde alla elever jättefina framsteg.  Att få anledning att arbeta i skritt och därmed få tid att känna efter och träna sina färdigheter i lugnt tempo är mycket nyttigt och fantastiskt utvecklande. Vädret kan man ju inte rå över utan det är bara att gilla läget och anpassa sig (och klä på sig)

När vintern kom tillbaka den 10 maj 2017

Dessutom tror jag inte heller att någon i mina onsdagsgrupper kommer att glömma den 10 maj då de första små snöflingorna  snabbt blev till gigantiska lappvantar som på någon timme skapade ett magiskt snötäckt vinterland under en fantastisk rosa vårhimmel. En kväll att minnas!

Snön försvann snabbt som tur var och helgen den 19-21 maj var ridbanan perfekt att använda för mina 10 elever som deltog i kursen i Centrerad Ridning. För övrigt var det nog enda gången jag fick anledning att bli solbränd denna sommar eftersom jag min vana trogen glömde att smörja in mig med solskyddskräm.

Helgen den 19-21 maj bjöd på Centrerad Ridning, strålande väder och årets enda solbränna.

Under sommarmånaderna har också ett antal CR-dagar avlöst varandra där mina elever kunnat uppdatera sig och få fler övningar att slipa på.

I juli anordnades årets höjdpunkt (åtminstone i mina ögon) nämligen ”Inspirationsveckan” där deltagarna under 5 dagar fick möjlighet att träna, testa och prova på allt mellan himmel och jord.  Vi hann med rundcorallarbete, dressyrpass, utmaningar och kommunikationsövningar, örtkunskap, hästmassage och stretching, avsuttna avslappnings och rörelseövningar mm. En fantastiskt rolig och intensiv vecka som är minst lika rolig och intressant för mig som för deltagarna :)

En av många, många roliga momenten under Inspirationsveckan 2017 Foto och Copyright Stig Nilsson

Därefter följde några veckor med den populära Sommarridskolan där både mina ”gamla” elever passade på att få lite fler lektioner men  där också många nya ryttare fick möjlighet att stifta bekantskap med Sörgårdens rid och hästfilosofi och som också förhoppningsvis fick tips på hur en ökad kroppsmedvetenhet gör en till en bättre ryttare.

Som vanligt bjöd vi på några nyheter även denna sommar. Bl.a en intensivkurs för vuxna nybörjare där 6 elever under 3 dagar fick undervisning i både hästkunskap och ridning. Det blev en mycket uppskattad kurs och det kommer definitivt att anordnas fler sådana helger under nästkommande termin.

Tanthelgen 2017

En annan nyhet var ”Tanthelgen” där temat var andning, lugn, harmoni och vila samt  att ingen skulle behöva känna någon press att behöva lära sig något. Att få tid att ”bara” vara utan krav på att prestera tillsammans med hästen skapar ofta massor av utrymme för annat som är mer viktigt. Och som framförallt är viktigt för hästen!

Tanthelgen 2107

Och vilka fantastiska tre dagar det blev med otroliga människor och jättefina hästar!

Tanthelgen gav mersmak och förhoppningsvis kan vi bjuda in fler tanter till våren.

Och för den som undrar;  att vara Tant handlar inte om åldern, att vara tant det är ett tillstånd :) Ett härligt tillstånd :)

Tanthelgen 2017

Om man ska vara riktigt petig så blev det ju höst redan andra veckan i augusti då vi startade ridskolans hösttermin den 7 augusti och även om SMHI och YR försöker blidka oss genom att lova sommartemperaturer nästkommande vecka (man är ju inte så bortskämd numera så 18 plusgrader och sol kommer definitivt kännas som en högsommardag) så är frosten och den riktiga höstkylan snart här. Jag  önskar och hoppas på en torr och fin period nu fram till säsongsavslutningen sista veckan i oktober så att mina elever slipper nöta på sina regnställ allt för mycket.

Jag hoppas också att höstens helgkurser ska bli välbesökta och att vi får anledning att hälsa både gamla och nya elever varmt välkomna till oss! Det blir Grundkurs i Centrerad Ridning, Kommunikation och kontaktkurser, Rundcorall och förstås Miljöträningskurs.  Kursprogrammet hittar du här! Kursprogram ht 2017

Självklart har det hänt massor av annat också under den sk sommaren, barn och barnbarn har varit här och förgyllt all ledig tid, vi har gift bort yngste sonen och fick ynnesten att delta i ett fantastiskt bröllop, vi klädde en midsommarstång iklädd täckjacka och fodrade vinterbyxor ackompanjerade av hackande tänder mm mm.

Så trots  vädret så har vi haft en härlig och som vanligt en alldeles för kort sommar (eller om man så vill en alldeles för lång höst)

Det kanske ser varmt ut på bilden men istapparna hängde från nästippen i midsommar (åtminstone kändes det så)

 

 

 

Vår på Sörgården

Idag börjar ”allvaret” och vi startar upp våra kvällskurser igen efter vinteruppehållet.

Det är nu det ska vara barmark, isfritt och milda vårkvällar.  Åtminstone var det så jag tänkte mig att det skulle vara den 10 april.

Istället är det snö, ishalka och minusgrader med isande nordanvind. Ungefär som en bättre novemberdag!

Hästarna är däremot i ”springmood” och släpper vinterpälsar i sådan mängd att de tillsammans skulle kunna erbjuda hela Sveriges fågelpopulation bomaterial av yppersta kvalitet.  Nu är det bara några fräcka kajor som hämtar madrassmaterial direkt från hästryggarna så resten hamnar på gödselstacken. Och på mina stallkläder! Och ”finkläder! Och på frukostmackan.  Och det är bara de som har häst  förstår att jag inte ens är förvånad när jag i handväskan hittar hästhår i varierande färger och längder.

Men snart ÄR det vår på riktigt och jag ser fram emot en härlig säsong med fantastiska människor och lika fantastiska hästar.

Och ikväll behöver vi alla fall inte besväras av myggen :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 saker

 

Oavsett vad man ägnar sig åt så krävs det engagemang, tid och en gnutta talang om man ska bli duktig på det man gör.

Genvägar finns inte och försöker man skära hörn fastnar man oftast i nästa.

Hästmänniskor är definitivt inget undantag, snarare tvärtom.

Människor har i alla tider ägnat mycket mer möda på att komma på quick fix och snabba lösningar för att få hästar att prestera mer, bättre och oftare än att lära sig själva förstå hur hästar fungerar.

Men en klok man sa en gång att det tar 200 år att bli en riktig hästmänniska och om fler verkligen förstod innebörden av detta skulle många hästar leva ett mycket bättre liv.

Så förstår du inte din häst har du möjlighet att faktiskt göra det. Bara du  har rätt inställning och verkligen vill så går det.

Även om det kan ta 200 år och att du är beredd att stanna upp och undersöka varje hörn du kommer till noggrant  och metodiskt,

 

 

 

 

7 fantastiska sätt att organisera Garderoben

Klänning inköpt för 25 kg sedan

Idag såg jag ett blogginlägg som hade titeln; 7 sätt att organisera sin garderob.

Det lät ju precis som om det var riktat till mig!  Och eftersom jag (åtminstone i tanken) brukar försöka röja lite då och då  garderoberna så kunde jag ju lika gärna försöka organisera den lite när jag ändå håller på.

För Här Behövs Organiseras! Superinspirerad och något för impulsivt  öppnade därför dörrarna till min garderob (lite för snabbt och väldigt mycket mindre försiktigt än vanligt vilket resulterade i att de skor och kläder som låg längs ut ramlade ut i en stor hög på golvet)

Nu måste jag ju i sanningens namn erkänna att jag  inte läste det aktuella blogginlägget om den 7 magiska sätten utan bara som hastigast såg rubriken och får därför själv försöka klura ut vilka de 7 olika sätten kan vara. Hursomhelst kan det ju inte bli sämre än innan i alla fall.

Så jag gjorde på följande sätt:

  1. Tar ut alla mina kläder ur garderoben. Sorterar allt enligt följande, från höger till vänster;  Kläder inköpta 2001 och tidigare (85 %). Kläder inköpta 2002-2015(14%) Kläder inköpta 2016 (1 %) Garderobsstången kollapsar på höger sida och alla kläder ramlar ner på golvet
  2. Tar ut alla mina kläder ur garderoben. Sorterar enligt följande från höger till vänster; Kläder som hängande på sin galge krympt 3 storlekar (90%) Kläder mina barnbarn om 15 år kommer att använda som maskeradkläder (9%) Kläder som ännu inte hunnit krympa (1%) Stången kollapsar igen på höger sida och allt ramlar ner på golvet.
  3. Tar ut alla mina kläder ur garderoben. Sorterar allt enligt följande, denna gång från vänster till höger: Kläder jag vid inköpet tyckte att jag passade i (99%) Kläder jag numera tycker att jag passar i (1%)Garderobstången kollapsar följaktligen på vänster sida och allt ramlar ner på golvet.
  4. Tar ut alla mina kläder ut garderoben. Sorterar allt enligt följande, från vänster till höger; Kläder inköpta på rea (90%) Kläder inköpta till ordinarie pris (10%) Kläder enligt Gubben inköpta till överpris (100%) Alla jävla kläder ramlar ner på golvet när den jävla garderobstången ramlar ner på vänster sida.
  5. Tar ut alla mina kläder ur garderoben. Sorterar allt enligt följande, från mitten och ut; Kläder jag kommer att använda igen(1%) Kläder som jag tror att jag kommer att använda igen (95%) Kläder jag vet att aldrig kommer att använda igen( 95%). Garderobsstången håller och alla kläder hänger kvar (!?!)
  6. Tar ut alla mina kläder ut garderoben. Sorterar allt enligt följande från mitten och ut; Kläder som inte är trasiga (14%) Kläder som om något årtionde blir moderna igen (76%) Kläder som hos någon annan skulle fått nya knappar och dragkedjor (10%) Garderobsstången kollapsar på båda sidorna och allt ramlar ner på golvet.
  7. Tar ut alla mina kläder ur garderoben. Sorterar allt enligt följande; Kläder jag sparar för att ha när jag sommaren 2017 har gått ner 20 kg ( 85%) Kläder jag varje jul med negativt utfall kollar om jag kommer i (15%) Kläder jag kommer att kunna ha sommaren 2017 (0%) Garderobsstången är nu på båda sidor fastsatt med genomgående stålbult och viker sig därför på mitten och alla kläder ramlar ner i en hög på golvet.

Efter att ha testat alla ovanstående varianter så fastnar jag ändå för nedanstående som på ett rent magiskt sätt organiserade min garderob så att både utrymme och översikt blev 100% bättre.

8. Tar ut alla GUBBENS kläder ur garderoben. Sorterar ( 0%) Slänger (90%) Gömmer (9%) Hänger tillbaka (1%)

Klart!

Är detta kanske den gyllene medelvägen?

Follow the yellow brick road. Eller är detta den gyllene medelvägen?

Idag gick tiden extra fort och inget blev som tänkt. Att skriva studiematerial, städa i köket, åka och titta på häst knaprade åt sig alla tillgängliga sekunder.

För att inte tala om den ansträngande aktivitet det är att delta i Vasaloppet från TV-soffan.

Den fyndiga och finurliga text jag skulle skriva och publicera idag ligger fortfarande långt inne och existerar enbart på idénivå.

Och den får nog ligga kvar där och puttra ett tag till för nu är orken slut och jag lovar att ta nya tag i morgon.

Så mitt bidrag till #Blogg100 består av en bild tagen från dagens tripp till Umeå.

 

 

Vinter på Sörgården

Vägen hem

Att bo på Sörgården innebär, åtminstone under vintern ,att man lätt kan gå på 45 minuters promenad och på sin höjd möta en eller 2 bilar under den tiden.

Det kan också innebära att när en ska iväg och bränna kalorier för att våga väga sig på nästa möte med Hössjö Losers, på sin egna 400 meter långa väg upp till huset upptäcker främmande fotspår i snön.

Stora tydliga avtryck som mest troligt kom från en hyfsat storväxt person vilken med stora och målmedvetna och (som jag tolkade det) hotfulla kliv gått mot mitt hem.

Lite småläskigt, speciellt då fotspåren flankerades av enorma hundspår, stora som från en varg.

Inte för att vi bor som eremiter i avlägsen och avfolkad urskog, det bor faktiskt rätt mycket folk i vår by, men just vår väg leder ju enbart till oss och fram till en rätt påtaglig återvändsgränd så något livligt promenadsstråk är den ju inte.

Så jag stod där och funderade på VEM som kan ha lämnat dessa spår och HUR enorm hunden måste vara med dom trampdynorna.  Och lite, lite reste sig nackhåren innan jag tog mig samman och fortsatte ut på ”storvägen” för att se till att vågen visade önskvärt antal siffror nästa invägning.

Svettig, andfådd och med sedvanlig hjärtklappning återvänder jag mot Sörgården och det är då jag till min förvåning upptäcker att de mystiska och gåtfulla spåren fördubblats!

Och då kommer KÄNSLAN!

Känslan närjag upptäcker att spåren är mina egna och de enorma hundspåren exakt på millimetern matchar  min egen hunds tassavtryck.

Tacksam över att jag inte hunnit berätta för någon om mina fotspårsfynd skyndar jag mig lätt generad resten av vägen hem.

Ändå kan jag inte låta bli att undra när mina fötter blev så stora utan att jag märkt något?

 

 

 

Hästens Bön (min version)

Foto och copyrigt Stig Nilsson

Hästens Bön (ny version)

Fodra, vattna och ta hand om mig väl 
Ge mig nog frihet och utrymme för ett värdigt liv
Var vänlig mot mig, och förklara när jag inte förstår
Löna aldrig min möda med hugg och slag
Skona min mun och ryck aldrig hårt i min tygel
Ge mig inte för tunga bördor att bära eller dra
Sköt om mina fötter, jag behöver alla fyra
Smek mig ofta med vänliga och kärleksfulla händer
Skydda mig om sommaren för insekters bett och solens hetta,
Och om vintern för bister köld och blåst.
Lägg inte det iskalla bettet i min mun
och låt mig slippa den sadel som inte passar min rygg.

Jag bär dig.
Jag drar dig.
Mitt liv är helt utlämnat till Dig.

Lär Dig förstå när jag är i nöd och utstår smärta.
Och ge mig den hjälp jag då behöver
Om Du är skonsam och barmhärtig
ska jag löna Dig rikt med all tillgivenhet och lojalitet Du förtjänar

Till sist då mina krafter tar slut 
Gör mig den sista tjänsten och låt mig gå
Avsluta mitt liv med kärlek och respekt
Led mig sista biten, med varsam hand
fram till Regnbågsbron och
till hästens evigt gröna land.

– Yvonne Larsson 2017 –

I väntan på våren

I väntan på varmare tider

Att bo i Norrland brukar ju innebära att vintern är lång, kall, mörk och snörik.

I år har den hittills varit, lång, kall, mörk och snöfattig.

Januari och februari har bjudit på bedrägligt vårväder där is och regn varvats med is och sol.

Men, som min gamla mamma alltid sa, ”det kommer alltid sju bakslag innan det är vår”  så än är det länge kvar.

Vintern kom naturligtvis tillbaka och nu ligger Sörgården inbäddad under ett djupt och kallt täcke av vitaste snö.

Vi väntar och längtar till barmark och spirande grönska men än kan man nog inte ens börja räkna bakslagen.

Grattis Farsgubben på 95 årsdagen!

Farsgubben på jakt i slutet av 50-talet

Idag  skulle du ha fyllt 95 år om du fått fortsätta leva.

Jag hoppas att du har det bra där du är och att det finns gott om röding i fjällsjöarna och att älgarna går på lagom skottavstånd förbi ditt älgpass.

Du var inte alltid enkel att leva med,   tjurskallig som få  och med hett humör fick morsan ofta gå in och medla. Men du var alltid rättvis och fanns alltid där när jag behövde dig. Humöret och tjurskalligheten har jag ärvt, liksom din uppfinningsrikedom och entreprenörslust.

Jag hoppas att du får fira din stora dag där du är, med älgstek, sikrom och tjädertupp, och kanske om morsan tillåter en sup eller två.

Jag skickar en bild från en av våra ständigt återkommande fjällsemestrar till dig och hoppas att du ska le och nu förstå, att trots att vi ofta gnällde och ibland protesterade så uppskattade vi dessa resor mer än vad du någonsin fick veta.

Så här kommer bilden som visar hur en familj med 5 barn och 2 vuxna semestrade 1970.

 

Vi saknade pengar, utrymme, märkeskläder och lyx.

Men vi var rika på upplevelser, uppmärksamhet, närhet och fantasi.

Vi fick lärdomar om naturen, djuren och livet i stort, saker som man inte kan köpa för alla pengar i världen!

Så grattis igen Farsgubben!

Jag saknar dig!

Äldre inlägg

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑