Bladen sitter endast kvar om man inte vidrör blomman, Eller andas.

Här kommer jag fram till julafton, likt en sorts adventskalender, i ord och bild berätta hur jag och min familj helt Traditionsenligt (våra Traditioner alltså) förbereder oss inför julen 2016. För den som vill så finns alla inlägg att läsa under Kategorin som så fyndigt fått namnet ADVENTSKALENDER.  Dag 1 hittar du här

Dag 19-Julstjärnorna

En återkommande Tradition som jag utan något som helst undantag följer varje år är att ta ihjäl (minst) en eller två julstjärnor.

Att växter och blommor hos mig lever ett farligt liv vet alla som känner mig  och/eller följer denna blogg. Om det kan ni läsa här:  Krukväxterna

Speciellt extrasyndom är det om de julstjärnor som, efter min långa och utdragna beslutsångest i affärens blomsteravdelning, har den stora oturen att hamna i just min shoppingvagn.

Varför jag har så vansinnigt svårt att välja vilka två av butikens hundratals julstjärnor som ska få följa med mig hem är en gåta eftersom  jag vet att de med 100% säkerhet kommer att behöva ersättas med nya friska exemplar efter bara några veckor.

För enligt Tradition så  har de vid det laget tappat, inte enbart håg och livslust, utan också samtligt av sin rödgröna prakt. Kvar i krukan finns bara ett par döda pinnar där man i bästa fall kan se ett gulnande blad prassla sorgset innan det också släpper taget för att självmant ta språnget ner till sina förtorkade kamrater nedanför fönsterbrädan.

Varje år så hoppas jag lika fåfängt att blommorna inte ska smittas  av den akuta krukväxtdepression som drabbar samtliga av mina växter när de vidrörs av det man kan kalla för motsatsen till ”gröna fingrar”.

Det vill säga mina fingrar.

Det lustiga är att omgång 2 av julstjärnorna klarar sig mycket bättre än de första. De brukar visserligen raskt tappa den karakteristiskt röda  stjärnan men de gröna bladen sitter snällt kvar och fortsätter göra så i all oändlighet. Eftersom jag som bekant inte kan slänga en växt så länge den ser ut att att leva (om än knappt) så har jag nu en mindre djungel av gröna julstjärnor där somliga exemplar definitivt nått myndig ålder.

Jag har aldrig fått dessa att blomma igen (ska visst vara en rätt komplicerad historia) och eftersom gröna julstjärnor inte har riktigt samma julstämningsfaktor som de röda så blir det nya inköp varje år. Eller två. Ett där blommornas snara hädanfärd alltid leder till ett andra inköp av den mer seglivade sorten två veckor senare. Vilka sedan lever vidare år efter år.

I fjol var det någon som skickade denna bild med vidhängande  artikel till mig. Måste ha varit någon som helt klart gillar att strö salt i såren!