Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Afrikanskt à la Yvonne

Afrikansk soppa à la Yvonne

Afrikansk soppa à la Yvonne

Att laga mat, planera och genomföra själva inhandlandet av det som behövs för att laga denna mat och sedan bära och packa upp alla matvaror hemma hör till det jag tycker allra minst om i min vardag.

Egentligen tycker jag om att laga mat, det tilltalar min fantasi och skapandekraft och det händer lite då och då att det sprakar till vid Sörgårdsspisen så pass att jag faktiskt lyckas  fixa en riktigt ätbar middag! Och det faktum att man bor 3 mil från affären och mest troligt glömt köpa någon central och superviktig ingrediens gör att matlagning ofta får något  lätt experimentellt och spänningshöjande över sig.

Ett stort problem är dock att jag oftast inte kan upprepa detta mirakel då jag sällan eller aldrig skriver ner hur jag gjorde när jag utförde det.

Därför blir det ofta hos oss (liksom hos många andra som jag har förstått) en rätt enahanda meny där samma väl inrepeterade vardagsrecept ständigt återkommer i en aldrig obruten veckocykel. Det är kanske lite tråkigt men är både bekvämt och tryggt!  Då slipper jag tänka så mycket, vare sig när jag skriver ner mina (alltid lika okompletta) shoppinglistor eller när det är dags att råda bot på de värsta hungerkänslorna.  Jag vet hur det ska smaka och kan fixa middag samtidigt som jag planerar lektioner, skickar sms eller facebookar. Jag behöver inte heller sväva i ovisshet vilka i familjen som kommer att förtära den näring som ställs fram och/eller vilka som hellre dör svältdöden än svälja ner det övriga klanmedlemmar utan tvekan slevar i sig.

Därför är det ett mysterium att jag varje gång jag ska laga mat åt gäster snabbt som blixten letar fram ett recept på en maträtt jag aldrig tidigare tillagat. Eller för den delen smakat. Eller ens sett.

Därför blev det som det blev när det var dags att bestämma vad som skulle serveras på lördagens Örtdag för hästägare. Utan någon som helst eftertanke och i avsaknad av självinsikt så plockade jag raskt fram ett gammalt recept syrran glömt här för flera år sedan och som det aldrig blivit av att jag försökt mig på . Syrran hade dessutom med versaler skrivit GOD på receptet så då måste den ju vara det resonerade jag och inhandlade nödvändiga ingredienser.

Fredagskväll spenderades sedan i köket. Skalande, hackande och högljutt svärande över att jag återigen lyckats bli övertalad av  mitt  impulsiva jag som tyckte att det var en superbra idé att bjuda sina kursdeltagare på något som jag inte ens visste om jag själv skulle tolerera ens som ätbart.  Men det var inte så mycket jag kunde göra åt saken, med nästan  3 mil till närmaste  öppna affär så var det bara att bita ihop och fortsätta skära, fräsa och koka.  Och krydda förstås.

Först fick Gubben smaka.

Han såg lite konstig ut varefter han tittade ner i soppkastrullen för att med lätt spänd röst konstatera att vi antagligen skulle få äta afrikanskt rätt många dagar framöver. (Jag hade för säkerhetskull kokat dubbel sats. )

Själv tyckte jag att receptet behövde justeras lite här och där och faktiskt,  med lite mer kryddor och viss modifiering av ursprungsreceptet så blev det ändå en riktigt god soppa.

Ännu godare blev den av att stå över natten och för att  värmas upp till nästa dags lunch. Mina gäster åt med god aptit och frågade till och med efter receptet så här kommer det för den som har lust att testa.

 

Ingredienser

1 gul lök, hackad

6 små potatisar skuren i små bitar

1 zucchini, strimlad i små bitar

1 selleristjälk, skuren i smala strimlor

(1-2 vitlöksklyftor pressade)

1 burk hela tomater

2 grönsaksbuljongtärningar

1 liter vatten

3 msk tomatpuré

2 msk chilisås stark

1-2 tsk chilipulver

1-2 tsk gurkmeja

0,5 tsk kanel

2 tsk timjan

1 burk kidneybönor, sköljda

salt efter smak

 

Gör så här

Fräs lök och chilipulver i lite olja tills löken blir lätt genomskinlig. Lägg i zucchini, selleri och potatis tillsammans med den pressade vitlöken och låt det fräsa ihop under omrörning ytterligare ett par minuter.

Tillsätt tomatpuré och chilisås, gurkmeja och kanel.

Rör om och häll på vattnet tillsammans med buljongtärningar, timjan och de konserverade tomaterna.

Låt småkoka till potatisen känns genomkokt.

Lägg i bönorna och låt dessa bli riktigt varma.

Smaka av med salt och ev mer kryddor.

 

Servera med en klick crème fraiche  och ett gott bröd till. Mina hembakade glutenfria russinfrallor passade riktigt bra till soppan!

Smakar faktiskt bättre dagen efter och dagen efter det så koka dubbel sats du också när ändå håller på!

PS: Och Gubben har ätit denna soppa flera dagar i sträck nu utan att klaga!

Afrikansk soppa a´la Yvonne

Afrikansk soppa a´la Yvonne

 

 

 

3 kommentarer

  1. Anita Svensson

    7 mars, 2016 at 12:50

    Den soppan såg riktigt god ut så ska prova att göra den, tack för recept :) För lite mer än 2 år sedan fick jag ett tips om en blogg och böcker som tog upp ämnet gluten. Detta tips har idag gjort att mitt liv tagit en ny vändning från ständig värk och trötthet och jag har även fått en del förståelse för de sjukdomar vi har i min släkt. Mvh Anita. Här är tipset jag fick då:
    http:/gluten-celiaki.blogspot.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑