Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Månad: februari 2016

Afrikanskt à la Yvonne

Afrikansk soppa à la Yvonne

Afrikansk soppa à la Yvonne

Att laga mat, planera och genomföra själva inhandlandet av det som behövs för att laga denna mat och sedan bära och packa upp alla matvaror hemma hör till det jag tycker allra minst om i min vardag.

Egentligen tycker jag om att laga mat, det tilltalar min fantasi och skapandekraft och det händer lite då och då att det sprakar till vid Sörgårdsspisen så pass att jag faktiskt lyckas  fixa en riktigt ätbar middag! Och det faktum att man bor 3 mil från affären och mest troligt glömt köpa någon central och superviktig ingrediens gör att matlagning ofta får något  lätt experimentellt och spänningshöjande över sig.

Ett stort problem är dock att jag oftast inte kan upprepa detta mirakel då jag sällan eller aldrig skriver ner hur jag gjorde när jag utförde det.

Därför blir det ofta hos oss (liksom hos många andra som jag har förstått) en rätt enahanda meny där samma väl inrepeterade vardagsrecept ständigt återkommer i en aldrig obruten veckocykel. Det är kanske lite tråkigt men är både bekvämt och tryggt!  Då slipper jag tänka så mycket, vare sig när jag skriver ner mina (alltid lika okompletta) shoppinglistor eller när det är dags att råda bot på de värsta hungerkänslorna.  Jag vet hur det ska smaka och kan fixa middag samtidigt som jag planerar lektioner, skickar sms eller facebookar. Jag behöver inte heller sväva i ovisshet vilka i familjen som kommer att förtära den näring som ställs fram och/eller vilka som hellre dör svältdöden än svälja ner det övriga klanmedlemmar utan tvekan slevar i sig.

Därför är det ett mysterium att jag varje gång jag ska laga mat åt gäster snabbt som blixten letar fram ett recept på en maträtt jag aldrig tidigare tillagat. Eller för den delen smakat. Eller ens sett.

Därför blev det som det blev när det var dags att bestämma vad som skulle serveras på lördagens Örtdag för hästägare. Utan någon som helst eftertanke och i avsaknad av självinsikt så plockade jag raskt fram ett gammalt recept syrran glömt här för flera år sedan och som det aldrig blivit av att jag försökt mig på . Syrran hade dessutom med versaler skrivit GOD på receptet så då måste den ju vara det resonerade jag och inhandlade nödvändiga ingredienser.

Fredagskväll spenderades sedan i köket. Skalande, hackande och högljutt svärande över att jag återigen lyckats bli övertalad av  mitt  impulsiva jag som tyckte att det var en superbra idé att bjuda sina kursdeltagare på något som jag inte ens visste om jag själv skulle tolerera ens som ätbart.  Men det var inte så mycket jag kunde göra åt saken, med nästan  3 mil till närmaste  öppna affär så var det bara att bita ihop och fortsätta skära, fräsa och koka.  Och krydda förstås.

Först fick Gubben smaka.

Han såg lite konstig ut varefter han tittade ner i soppkastrullen för att med lätt spänd röst konstatera att vi antagligen skulle få äta afrikanskt rätt många dagar framöver. (Jag hade för säkerhetskull kokat dubbel sats. )

Själv tyckte jag att receptet behövde justeras lite här och där och faktiskt,  med lite mer kryddor och viss modifiering av ursprungsreceptet så blev det ändå en riktigt god soppa.

Ännu godare blev den av att stå över natten och för att  värmas upp till nästa dags lunch. Mina gäster åt med god aptit och frågade till och med efter receptet så här kommer det för den som har lust att testa.

 

Ingredienser

1 gul lök, hackad

6 små potatisar skuren i små bitar

1 zucchini, strimlad i små bitar

1 selleristjälk, skuren i smala strimlor

(1-2 vitlöksklyftor pressade)

1 burk hela tomater

2 grönsaksbuljongtärningar

1 liter vatten

3 msk tomatpuré

2 msk chilisås stark

1-2 tsk chilipulver

1-2 tsk gurkmeja

0,5 tsk kanel

2 tsk timjan

1 burk kidneybönor, sköljda

salt efter smak

 

Gör så här

Fräs lök och chilipulver i lite olja tills löken blir lätt genomskinlig. Lägg i zucchini, selleri och potatis tillsammans med den pressade vitlöken och låt det fräsa ihop under omrörning ytterligare ett par minuter.

Tillsätt tomatpuré och chilisås, gurkmeja och kanel.

Rör om och häll på vattnet tillsammans med buljongtärningar, timjan och de konserverade tomaterna.

Låt småkoka till potatisen känns genomkokt.

Lägg i bönorna och låt dessa bli riktigt varma.

Smaka av med salt och ev mer kryddor.

 

Servera med en klick crème fraiche  och ett gott bröd till. Mina hembakade glutenfria russinfrallor passade riktigt bra till soppan!

Smakar faktiskt bättre dagen efter och dagen efter det så koka dubbel sats du också när ändå håller på!

PS: Och Gubben har ätit denna soppa flera dagar i sträck nu utan att klaga!

Afrikansk soppa a´la Yvonne

Afrikansk soppa a´la Yvonne

 

 

 

Huvudsaken att man är snygg!

2016-02-13 11.57.32

18 år ung och hyfsat oförstörd. Här med hak(gummi)bandet elegant uppsatt på hjälmen.

Hela mitt liv har kantats av större eller mindre klädmissar. Oftast större. Inte enbart i mitt ”privata” liv utan också väldigt ofta när jag på olika sätt  antingen för nöjes skull eller i min profession utövat mitt stora hästintresse. I båda fallen kan jag till viss del skylla på dålig smak kombinerad med en klockren förmåga att alltid hoppa på modetrender åtminstone 2-3 år efter att de i övriga omvärlden saligen gått i graven Även det faktum att mitt val av liv inte direkt på ett positivt sätt främjat vare sig en god ekonomi eller hög inkomst har också varit en starkt bidragande orsak till att klädkontot aldrig varit speciellt stort.

Om vi håller oss till stall och ridkläder och lämnar min något sorgliga och bristfälliga privata garderob därhän (även om det mesta jag har i klädväg också med förkärlek används när jag ”klär upp” mig för mina ytterst sällsynta statsbesök eller när jag något lite mer frekvent gynnar min lokala livsmedelshandlare) Till vardags ser jag oftast ut så här

Den som vill får gärna hänga med på min knaggliga levnadsstig, fylld som den är av medvetna och( på den tiden det begav sig)  helt omedvetna modeminor.

Och någonstans ska man ju börja och jag startar därför denna självutlämnande  och till viss del smärtsamt själupplevda historia uppifrån.

Jag började ju min rid och hästkarriär för hyfsat länge sedan och då för 50 år sedan var det enda man med säkerhet kunde säga var att ridsäkerhet var något man inte ens kunde stava till. På ridskolan hade man en ”hjälm” på huvudet när man red, dvs så länge man satt i sadeln i någorlunda stillhet så hade man den på huvudet.  Vid högre hastigheter, eventuella krumbukter från hästen eller minsta obalans från ryttaren så gav det elastiska hakbandet efter och landade på marken en liten stund innan man själv fick markkänning.  Denna hjälm var ju en rätt snygg sak i svart sammet, sidenrosett i nacken och knopp på knoppen och sköttes ofta minutiöst efter varje luftfärd. Den borstades, ångades och tejpades för att avlägsna varje spår av sand och spån. Vilket kunde tyckas rätt onödigt då det blev rätt ofta. Att man skulle byta hjälm för att  när den slagit i marken,  hinderbommar,  ridhusväggar eller trampats av hästhovar var inte att tala om! Så länge det snygga guldfärgade märket från Wahlströms var intakt, sammeten gick att limma tillbaka och de värsta fläckarna gick att ta bort så var den fullt användbar.

Ridhjälm Wahlströms

Den viktigaste detaljen i 70-talets ridutrustning. Den guldfärgade hjälmprydnaden från Wahlströms ponnyklubb

2015-12-10 11.57.19

Jag i min ”moderna” Jofahjälm

Så småningom blev ridhjälmarna något bättre, lite säkrare och också allt fulare för att på 70-80 talet övergå till att bli riktigt jätteful. Den tidiga Jofahjälmen satt snart på alla ridskoleelevers huvuden och för att föregå med gott exempel även på mitt huvud. Denna hjälm satt definitivt kvar vid alla avfallningar, bockningar och kullerbyttor oavsett hastighet. Det faktum att hjälmen  genom sin täta konstruktion även effektivt gjorde eleverna mer eller mindre döva resulterade också till många missförstånd, krockar och felbedömningar där hjälmens säkerhet och stötdämpning ofta fick anledning att testas i praktiken. Jag kommer heller aldrig glömma den sk Boerihjälmen vars utseende fick sin bärare att se ut som om den framförde betydligt fler än en hästkraft. Själv ägde jag aldrig en sådan och kan därför bespara er fotobevis på dess utseende. Ridhjälm jofa

Några år senare kom så den mer moderna Jofahjälmen av plast och som, till min och alla andra ridinstruktörers glädje, lämnade öronen fria och därmed också bidrog till att all  ridundervisning fick sig ett rejält uppsving med elever som inte enbart svängde, stannade och bytte gångart genom teckenspråk.Ridjälm jofa2

På 80 talet åkte jag ner till Strömsholm för att utbilda mig till ridinstruktör och då var inte en  plastig Jofahjälm högvaluta  om man säger så. Skulle man tas på allvar (det var åtminstone min upplevelse) fick man återgå till den sammetsklädda varianten igen. Nu hade den fått  en justerbar läderrem under hakan och med ett vidhängande hakskydd vilken oftast istället för att skydda hakan istället orsakade blodvite vid de lika obligatoriska och ofrivilliga avsittningar som ofta erbjöds oss instruktörselever.

Denna hjälm hängde med långt in på 90-talet med den enda ändring att jag plockade bort hakskyddet efter en speciellt smärtsam påminnelse om min dödlighet. Eller iallafall min hakas dödlighet. Man pratade fortfarande inte så mycket om att man skulle kassera hjälmen ”bara” för att den fått några smällar. Tvärtom så litade man bara ännu mer på den när den i skarpt läge visat vad den gick för och fortsatte sedan glatt och förtröstansfullt använda den i ur och skur.

Min väl använda "Strömsholmshjälm" användes ända in i detta millenium

Min väl använda ”Strömsholmshjälm” användes ända in i detta millenium

Numera har jag en ”modern” hjälm, dvs det var vid inköpet redan minst ett par år sedan den var det minsta modern. Den har inga rosetter, knoppar eller sammet så långt ögat når och är begåvad med ett bäst-före-datum.

Min Nya "moderna" hjälm har vissa likheter med denna från Hööks

Min Nya ”moderna” hjälm har vissa likheter med denna från Hööks

Kanske precis som jag!

Så fort jag återhämtat mig från detta inlägg kommer jag att redovisa för några av de fantastiska fotbeklädnader jag ägt och använt under min karriär inom hästeriet.

Glutenfria russinfrallor

Glutenfria russinfrallor

Glutenfria russinfrallor

För er som gillade mina semlor så kommer här  också ett recept på jättegoda och lättgjorda glutenfria frukostbullar.

Förutom att brödet är gott så innehåller det inte en massa konstiga och dyra mjölsorter och annat som man knappt hört talas om (som det ofta är i glutenfria recept) vilket  för mig är ett måste om jag ska idas baka.

Jag gillar och läser ofta recept, speciellt recept på glutenfritt bröd men oftast så saknas åtminstone en eller två av de viktigaste ingredienserna  i mitt skafferi antingen för att jag glömt köpa det eller så för att de  aldrig ens hört talas om det där jag handlar. Det är inte helt ovanligt att den oftast mycket tjänstvillige affärsanställde som hade oturen att bli tillfrågad om någon ovanlig mjölsort, okänt förtjockningsmedel eller annan (för oss norrlänningar) exotisk och outtalbar frö eller nötsort försvinner i någon halvtimme för att gå ut på kontoret och googla. För att  sedan komma ut och meddela att just det jag frågade efter inte finns i sortimentet och knappast kommer att göra det heller.

Ska jag baka får det inte vara för komplicerat, annars blir det bara en gång, hur gott än resultatet blir. Jag känner mig själv alldeles för bra vid det här laget.

Det här receptet har jag fått av en vän, men jag tror att det även finns varianter att hitta på nätet om man letar. Jag har testat att byta mjölsorter, kryddning, gräddningstid etc och kommit fram att dessa faller mig bäst i smaken.

Russinfrallor – Glutenfria

8 st.

Vispa ihop

  • 20 gram jäst
  • 500 gram kall laktosfri mjölk
  • 50 gram mörk sirap

Rör ner de torra ingredienserna och rör till en jämn smet

  • 1 tsk brödkryddor
  • 240 gram bovetemjöl
  • 1,5 tsk salt
  • 30 gram fiberhusk

Tillsätt

  • 60 gram russin

Låt jäsa i ca 2 timmar. Täck bunken med plast.

Ta upp på mjölat bakbord och forma till 8 lika stora bullar som läggs på bakplåtspappersklädd  plåt. Använd gärna plasthandskar med lite rapsolja på då degen blir väldigt kletig.

Strö lite bovetemjöl över bullarna.

Låt jäsa under bakduk i ca 1 timme.

Grädda mitt i ugnen i ca 20 minuter.

Låt vila under bakduk tills de är helt kalla.

Ät och njut!

Går utmärkt att frysa.

Glutenfria russinfrallor

Glutenfria russinfrallor

 

Glutenfria semlor på mitt sätt

Glutenfri semla

Glutenfri semla

Det är faktiskt inte så speciellt svårt att äta bra och god mat trots att man inte fixar gluten och laktos. Det finns så många olika produkter att köpa numera så det är mera ett lyxproblem att det inte finns goda glutenfria semlor att inhandla.

Glutenfritt bröd  i allmänhet är ju ingen höjdare och det man hittar i butikerna är i de flesta fall med nöd och näppe ätbart.  Jag har därför börjat baka allt mer bröd själv och har nyfiket testat mig igenom de flesta olika glutenfria mjölalternativen som finns. Jag har bl.a  (enligt mig själv) lyckats göra helt underbart goda russinfrallor som jag är helt övertygad om ingen som smakar på dom skulle ana vara glutenfria. Även härligt grovt och gott lantbröd och naturligtvis tunt och krispigt fröbröd bakas regelbundet.

Men så var det ju det här med semlorna. Visst, jag skulle ju kunna klara mig utan semlor, det är ju inte så att jag är direkt mager och måste äta upp mig. Tvärtom så borde jag kanske låta bli om det ska bli någon bikinisäsong i år. (Fast om jag ska vara helt ärlig så har jag inte haft någon sådan de senaste 25 åren)

Men semlor är gott! Och jag vill kunna unna mig något gott ibland. Plus att jag blir så vansinnigt avundsjuk när övriga familjen varje tisdag under hela vårvintern  totalt hänsynslöst frossar i dessa läckerheter mitt framför mitt dräglande ansikte.

Jag testade för något år sedan att baka semmelbullar av glutenfri mjölmix men det blev inte bra alls. Resultatet blev platta, torra och smaklösa ”bullar” som inte ens hunden tyckte om . Så jag gav upp och köpte igen likt tidigare år de färdiga släta ”vetebullarna” som finns i frysdisken . Om man inte är alltför kräsen så går de att äta, speciellt om man ta mycket mandelmassa och grädde. Men inte är de som en ”riktig” semla inte.

Men skam den som ger sig, lite varm i kläderna efter att ha lyckats med matbrödet så gav jag mig på semmelprojektet igen.  Och denna gång lyckades det riktigt bra :) Den smakar kanske inte riktigt som vetebulle och den blir också mörkare men fullt ätbar och ett stort, stort steg i rätt riktning mot den perfekta glutenfria semlan!

Här kommer receptet för den som vill testa.

 

Ingredienser

20 gram jäst

500 gram laktosfri mjölk

50 gram vit sirap

1 – 2 tsk mald kardemumma

240 gram bovetemjöl

0,5 tsk salt

2 msk rörsocker

30 gram psylliumfröskal(fiberhusk)

rapsolja till utbakning

 

Så här gör du

8 bullar

  • Lös upp jästen i lite av mjölken och vispa sedan ner resten av mjölken och den vita sirapen
  • Tillsätt kardemumma, bovetemjöl, salt, socker och psylliumfröskal och arbeta till en slät deg/tjock smet.
  • Täck skålen med plast och låt degen vila i en bunke i ca 2 timmar.
  • Ta upp degen på mjölat bakbord och dela i 8 lika stora bullar. Väger du bitarna så ska de väga lite drygt 100 gram/styck.
  • Forma till runda bollar, olja in händerna innan då degen är kletig. Lägg dom på plåt klädd med bakplåtspapper.
  • Om du vill kan du strö lite bovete eller rismjöl över bullarna.
  • Låt bullarna vila under bakduk i ca 1 timme.
  • Grädda bullarna i ca 20 minuter mitt i ugnen i 225 grader
  • Låt bullarna bli helt kalla innan du skär i dom.

Jag strödde inte något mjöl på mina bullar och penslade inte heller med ägg eller något annat innan gräddning. Jag tycker att det blev ett bra resultat ändå. Bullarna blir rätt mörka så 20 minuters gräddning bör räcka.

Sedan är det bara att dela bullen, ta ur och lägga inkråmet i en skål och blanda med lite laktosfri grädde eller mjölk samt riven mandelmassa efter smak och samvete. Lägga tillbaka den goda smeten i bullen och på med vispad laktosfri grädde.  Läck på locket, pudra med lite florsocker och NJUUUT!

De andra 7 bullarna lägger du med fördel i frysen vilket gör att de kommande 7 tisdagarna därmed är räddade!

Glutenfri semla

Glutenfri semla

 

 

 

 

 

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑