Invigning av utställningen Hästen-Säg mig vem du är!

Invigning av utställningen Hästen-Säg mig vem du är!

På Sveriges nationaldag den 6 juni 2015 öppnade Västerbottensmuseet en ny utställning som heter Häst- Säg mig vem Du är! Jag tillfrågades om jag ville säga några ord vid invigningen och fick 10 minuter att tala om Hästen. Att på dessa korta minuter få fram allt som jag tycker är av vikt för hästens kroppsliga och mentala hälsa är ju omöjligt så jag fick komprimera, korta ner och bli både rätt generell och kategorisk. Hoppas ändå att de som lyssnade förstod min mening och avsikt och att jag menade varje ord jag uttalade.

Jag fick även frågan att lägga ut talet här på bloggen då det var många som inte kunde komma till museet idag. Så här kommer det, läs om ni vill och orkar!

Och ta er tid och gå och titta på utställningen! Den är riktigt bra och viktig!

 

Först av allt vill jag säga hur fantastiskt glad jag är över att Västerbottensmuseet tagit detta initiativ och anordnat en utställning där fokus ligger i att Hästen får möjlighet göra sin röst hörd. Här kan den få berätta om sig själv och sin långa och många gånger hårda och brutala historia den haft i människans tjänst.

Här får den också från sitt eget perspektiv berätta hur den upplever den tid den lever i just nu och kanske också samtidigt ge oss människor en och annan tankeställare över hur vi använder och brukar våra hästar i dag. Förhoppningsvis går vi härifrån med några nya insikter, kanske har vi till och med omvärderat en del gamla och oaktuella synsätt och fått några nya idéer för hur vi tillsammans ska kunna skapa en hästvänligare värld i framtiden.

Vi har alla på något sätt en relation till Hästen, denna gåtfulla, vackra, själfulla och till och med ibland skrämmande varelse som inte lämnar någon oberörd. Kanske vi äger, rider eller kör, kanske våra far- eller morföräldrar hade en arbetshäst på sin gård eller kanske vi endast ser den på avstånd genom ett bilfönster när vi passerar dess hage eller tittat på tv för att se travresultaten.  Oavsett på vilket sätt vi mött eller möter hästen så slutar vi människor aldrig att dras till och fascineras av detta otroliga djur.

Ingen kan ju på riktigt veta hur människans första möte med hästen gick till. Det ögonblick när våra förfäder insåg att hästen gick att tämja och användas och inte enbart var ett värdefullt bytesdjur som var relativt lättjagat. Ända sedan den tiden har vi människor på olika sätt ärat och tillbett den, vi har älskat och aktat den och efter bästa förmåga och förstånd tagit hand om den.

Men vi har också under historien missbrukat och våldfört oss på hästen, vi har brutit ner den fysiskt och psykiskt förstört den. Vi har utan empati och medkänsla knäckt dess vilja enbart för att den ska passa in och passa oss, för att den skulle arbeta och tjäna i vår strävan att förbättra och underlätta våra liv. Den har många gånger blivit behandlad och förbrukad som en okänslig maskin och vi har blundat och sett bort när den visat obehag och smärta. Och när den protesterat har vi slagit tillbaka och tryckt ner den.

Idag, i alla fall i vår del av världen, har hästen fått en helt annan betydelse och spelar också en annan roll i vårt samhälle. Vi behöver den inte för att bedriva krig, bruka vår jord och skog eller odla vår mat. Vi behöver den inte längre för att lättare överleva eller få ett behagligare och enklare liv.

När vi numera sätter oss på dess rygg eller bakom den i en vagn är det för de flesta av oss enbart ett fritidsintresse. Vi rider och vi kör den för att tillfredställa vårt eget behov av närhet, motion och spänning, för att få naturupplevelser och utmaningar  och framförallt för att vi vill ha roligt. Ibland är hästen en statussymbol och för många människor även ett sätt att få utlopp för lusten att tävla och hävda sig.

Men vad är då en häst egentligen?

En häst är ett gräsätande, stepplevande flockdjur med en utpräglad flyktinstinkt. Den har under miljontals års evolution anpassat sin kropp och sina sinnen för att överleva på öppna gräsbevuxna marker där varje dag oftast innebar miltals vandring för att leta efter föda och vatten. För detta bytesdjur innebar varje ögonblick en aldrig upphörande vaksamhet för att i tid upptäcka varje fara och hot mot sitt eget och sina flockmedlemmars liv.

Allt hos hästen är specialdesignat för att hjälpa den att överleva. Allt från ögonens storlek och placering, öronens utseende och rörlighet, det otroligt utvecklade luktsinnet, hudens känslighet och det så viktiga smaksinnet. Hästens kropp, inre organ och hjärna är programmerad för att på en bråkdels av en sekund reagera och agera på minsta impuls. En häst är ingen problemlösare eller slagskämpe utan flyr alltid och då i första hand genom att använda sina långa snabba ben för att springa ifrån faran.

Hästen har funnits på denna jord så otroligt mycket längre än människan och även om den moderna hästen idag ser helt annorlunda ut än den lilla rävstora, rådjursliknande urhästen som med sina fem tår fanns för 60 miljoner år sedan så måste vi komma ihåg att den fortfarande finns här. Väldigt nära ytan under den mest välputsade och välryktade av våra tamhästar så hittar vi den. Man behöver bara skrapa lite, lite på ytan så kan vi se zebraränderna.

Så hur förädlad, ansad och putsad vår häst än är så finns den lilla vildhästen där närmare än vad många anar med ett starkt behov av att bara vara häst.

ALLA hästar måste för att kroppsligt och mentalt må bra, få utlopp för sina naturliga och medfödda instinkter och nedärvda behov. Även den dyrbara dressyrhästen behöver få utlopp för sitt behov att tugga i 18 timmar per dag och den kapablaste av alla hopphästar har behov att söka sin föda genom att långsamt vandra flera mil per dag. Även den aktiva trav eller galopphästen vill ingå i en flock där medlemmarna valt varandra och barnens shetlandsponny vill ha en uppgift som den klarar och uppskattas för i sin flock.

Hästar har inga ambitioner att bli den bästa och snabbaste på travvolten eller vinna ära, berömmelse och rosetter på tävlingsarenorna. Det hästar vill är att vara mätt, torr, varm, den vill känna sig trygg och har ett starkt behov att föröka sig för att försäkra artens överlevnad.

IMG_2551

Foton tagna av Karin Engman.

Det betyder tråkigt nog( för oss) att motivationsnivån att göra saker med och för oss egentligen är absolut lika med NOLL. Den trista sanningen är att vi människor inte är så viktiga för hästen, har de tillgång till mat, vatten, livsutrymme och andra hästar så klarar de sig utmärkt utan vår inblandning.

Men så har vi ju ändå någonstans bestämt oss för att hästen ska finnas i våra liv och att vi vill kunna umgås med den. Det är då det fantastiska och nästan magiska händer att detta underbara djur faktiskt är beredd att släppa in oss människor i sitt liv. Den är till och med beredd att bilda flock med oss om vi bara tillåter det och gör det mer på hästens villkor än våra egna.

Vi måste i mycket högre grad anpassa OSS till hästens liv och ge den större möjligheter att få utlopp för sina naturliga instinkter och egenskaper. Dessa instinkter och egenskaper ligger så djupt i hästens DNA att det inte går att ändra eller ta bort dessa hur mycket vi än försöker. Vi kan tex aldrig ta bort hästens flyktbeteende eller naturliga tuggbehov. Inte heller kan vi ändra på en medfödd egenskap och det faktum att en brun häst alltid är brun. Det vi människor däremot tyvärr med stor framgång lyckats med är att genom att begränsa hästens möjligheter till ett naturligt liv, ge den fler beteenden, dvs. oönskade stereotypa beteenden som krubbitning, vävning mm.

Något vi också för hästens skull måste sluta med är att förmänskliga den. Vi måste lära oss att hästar är just hästar och inte kan behandlas som jättestora kramdjur eller bäbisar. De är inte heller pälsklädda, tävlingsälskande varelser som själva skulle välja att befinna sig på våra hopp/dressyr eller travbanor. Inte heller är de likt Disneyfigurer födda med en pratbubbla över huvudet där de uttrycker mänskliga tankar och känslor.

Att ha och visa empati inför hästen betyder inte att vi ska ställa till med mer problem för den genom att kompensera vår okunskap, tidsbrist och dåliga samvete genom att älska ihjäl den. Vi klär gärna på den när vi fryser och ger den mat 3-4 ggr/dag för då är vi hungriga. Vi stänger in den i ett eget rum på natten och inbillar oss att den sover gott tills vi kommer och väcker den på morgonen. Vi ger den vilodagar när vi själva vill vara lediga och begränsar deras umgänge med andra hästar ofta i rasthagar som är alldeles för små.

Lite generellt kan man säga att: Förr i tiden led våra hästar av för hårt arbete och för lite mat. Numera är det största hotet för våra hästar för mycket mat och för lite arbete.

Hästens förmåga att bilda flock med oss människor är unikt för ett flykt och bytesdjur och kräver att vi människor inte missbrukar det och tar det för givet. Vi måste hela tiden utvecklas och utbilda oss så att vi i hästens ögon blir någon att alltid lita på i alla situationer och under alla förhållanden.

Vi måste stå på hästens sida och vara en guide som både ödmjukt och kunnigt och på rätt sätt hjälper och stöttar hästen så att den kan må så bra som det bara går i denna onaturliga livsmiljö vi idag kan erbjuda våra hästar.

Och oavsett om hästen är en högpresterande tävlingshäst, en skogsmulle eller en av våra fyrbenta vardagshjältar ute på våra ridskolor så krävs det att vi tar hand om den genom att se till att vi tar lärdom av historien, tar tillvara på gamla sanningar och samtidigt vara beredd att omvärdera och förkasta det som på ett eller annat sätt leder till ett fysiskt och psykiskt lidande.

IMG_2547Vi måste våga släppa på prestige och statustänkande för att istället utbilda och utveckla oss själva då mycket av den forskning som bedrivs om hästen runt om i världen visar att det är vi människor som måste ändra på oss. Vi vuxna har alla också ett ansvar för att de som är unga idag och att de generationer som kommer ska få lära sig hur en häst ska skötas och behandlas för att må bra och för att den ska kunna leva vid vår sida utan att vi missbrukar den.

Slutligen!

Att kommunicera med en häst är inte att du talar till den.

Att kommunicera med en häst är att ni båda lyssnar och förstår varandra.