Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Månad: april 2015

Konsten att tömköra en häst!

Tömkörning (Bild från Wikimedia)

Tömkörning (Bild från Wikimedia)

När vi tränar våra hästar är det är viktigt att vi gör arbetet både utvecklande, omväxlande och roligt. Enbart ridträning skapar ofta problem, speciellt om hästen inte är så stark och vältränad eftersom trycket och tyngden från sadel och ryttare  mer bryter ner än bygger upp musklerna och hästen får allt mer och mer ont i ryggen ju mer man rider. Hamnar man i detta dilemma resulterar det oftast i att hästen förr eller senare blir stel, ovillig och till slut halt (om den inte redan är det innan och det är det som orsakar ryggproblemen)

I mitt arbete som Equine Touch terapeut träffar jag ofta hästar med ryggproblem och då rekommenderar jag ofta tömkörning som en del av ett tränings och rehabiliteringsprogram som tillsammans med ET behandlingar, stretching etc gör väldigt stor skillnad.

Att arbeta hästen med tömkörning ger en allsidig träning som bland annat ger en mjukare mer gymnastisk häst och som också bygger upp ryggmuskulaturen.

Det jag upplever är dock att många hästägare har liten eller ingen kunskap om hur tömkörning går till och inte heller har så hög prioritet att införskaffa sig den kunskapen. Vilket är otroligt synd då det är något som alla hästägare borde lära sig för att på ett effektivt och bra sätt kunna hjälpa sin häst att bli starkare och smidigare utan att behöva belasta den mer än nödvändigt.

Okej, det är inte helt enkelt att tömköra! Det är ju faktiskt inte bara att sätta tömmar på hästen och gå bakom, det är så mycket mer. Man måste lära sig av någon kunnig och sedan måste man träna på sina färdigheter för att man ska bli säker, skicklig och duktig på det man gör.  Men det är helt klart mödan värt och faktiskt en riktigt, riktig rolig träningsform för både häst och människa.

Nu i helgen, 2-3 maj , samlar vi ett gäng ryttare och hästar här på Sörgården som i två dagar ska delta i en grundkurs i tömkörning med instruktör Fredrik Ottosson. Det ska bli verkligen bli jättekul och intressant och jag ska försöka ta lite bilder och sedan skriva och berätta mer om tömkörning och vilka framsteg elever och hästar gör under dessa dagar.

Fler kurser är redan i planeringsstadiet så missade ni denna så kommer det fler tillfällen längre fram i sommar eller till hösten.

Så självklart enkelt!

Hittade denna video idag och blir glad ända in i själen att det finns människor som kan förklara det svåra och krångliga så enkelt och självklart!

Hästar är INTE skyldiga oss NÅGONTING! De har INTE kommit till denna jord för att vi människor ska kunna missbruka, förbruka eller överhuvudtaget bruka den.

Älska varje häst för det den är och var ödmjuk och tacksam för varje ögonblick du förtjänat dess tillit och respekt!

Här behövs inga ord!

Välkommen till en Garanterat Trendfri Zon!

tofflor

”Inne”skor! Älskade, väl ingådda, beresta och oersättliga!

 

Ingen som befinner sig inom hästvärlden kan ju ha missat den storm som ponnymamman orsakade genom sitt blogginlägg om hästtjejer och den utseendefixering , utrustnings och prylhets som skapats i diverse hästbloggar. Och visst är det så att alla, även hästtjejer, påverkas av det som skrivs och läggs ut på nätet, konstigt vore det väl annars?  Snygga bilder på snygga, smala unga tjejer med snygga, vackra, och trendiga prylar och kläder med snygga välfriserade och välryktade hästar attraherar många och bloggarna får tusentals besökare varje dag. Glöm inte att  de som driver de här sidorna tjänar i de flesta fall pengar på sitt bloggande och den krassa verkligheten är att ju fler läsare desto mer pengar. Och för att få allt fler läsare och allt mer pengar behöver man sticka ut och synas för att inte försvinna i mängden.

Så krävs det lite naket skinn och bikinifoton bland bilderna från hopptävlingar och dressyrträningar för att skapa uppmärksamhet så är väl det inte hela världen. Eller är det?

Hur som helst så har jag för mycket länge sedan passerat mitt ”bäst-före-datum”. Jag bär mina 60 år väl synliga för alla och envar att se och aldrig, inte ens om jag skulle betala för det, skulle jag få något sponsorkontrakt med något klädförsäljande eller ridsportsutrustningskrängande företag med en realistisk PR-avdelning och ansvarsfull budget.

Därför kan jag som motvikt, här och nu, erbjuda en garanterat trendfri blogg!

På dessa sidor kommer aldrig det senaste modet bland ridkläder och ridstövlar presenteras! Jag kan faktiskt till 100 % lova att något annat från modevärlden inte att heller någonsin kommer att presenteras här, varken i ord, bild eller text. Faktiskt inte ens i fantasin.

Dessutom jag kan till 1000% lova att inget foto av mig i bikini någonsin kommer att publiceras här eller i något annat sammanhang. Varken offentligt eller privat. Kanske mest för att skona känsliga tittare/läsare även om en sådan bild naturligtvis skulle kunna fungera starkt avskräckande syfte när sötsug eller pizzalängtan skulle bli för stark och du egentligen är för bekväm av dig för att motionera bort extrakalorierna.

Inte heller kommer de senaste färgerna i schabrak och bandagetrenden att recenseras eller dokumenteras.  Inga nya tränsmodeller, benskydd, eller extravaganta hästtäcken kommer att få den minsta uppmärksamhet och inte en bokstav kommer att skrivas om vilken hjälm som är snyggast och mest inne just nu.

Helt otrendiga mjukisbrallor, röda yllesockar och mina innerligt älskade inneskor

Helt otrendiga mjukisbrallor, röda yllesockar och mina innerligt älskade inneskor

Däremot kan jag visa verkligheten som den är för den som vill. Just idag består den av svarta mjukisbrallor täckta av katt och hundhår samt med en lätt gulaktig touch kommen från gurkmeja (och en kaffefläck men den syns ju inte, bara luktar). Till den har jag nogsamt valt en urtvättad Sörgårds t-shirt där trycket för länge sedan börjat försvinna och på fötterna mina älskade, välanvända, (minst) 10 år gamla inneskor. (Alltså, dom är inte ”inne”, utan är med all säkerhet ”ute” även om de aldrig används ute utan enbart inne.)

Den berömda Sörgårdströjan! Här i shabby chic style

Den berömda Sörgårdströjan! Här i shabby chic style

Om en stund är det dags att gå ut i stallet och jobba och då står jag inför ett lite tuffare val av outfit. Hmm ska jag välja min patenstickade tröja i syntet som med hjälp av sin inbodda statiska elektricitet per automatik drar till sig det mesta av dagens skörd av avskrapat hästhår så att man enbart med mycket god vilja kan se att den faktiskt är vinröd.   Eller kanske jag ska ta den röda som fortfarande, åtminstone delvis, har kvar lite av sitt vindtäta foder. Den får det nog bli, det blåser 20 sek/m idag och dessutom har den tröjan en väldigt intressant patina från diverse målningsarbeten på gården. Här finns en hel palett av minnen från svunna tider och jag har ofta tänkt att jag borde ta den med när jag ska köpa ny färg för att kunna återskapa samma nyanser på boxväggar och annat vi målat under de senaste 20-25 åren. Extra intressant är den stora gåtfulla svarta fläck som för några år sedan mystiskt uppenbarade sig mitt fram och vars ursprung är höljt i dunkel. Den går det i alla fall att inte tvätta bort.

Bilden visar det man en gång i tiden kallade Windstopper. Numera en av Sörgårdens artefakter med intressant proveniens.

Bilden visar det man en gång i tiden kallade Windstopper. Numera en av Sörgårdens artefakter med intressant proveniens.

Eftersom det fortfarande är vinter på Sörgården, trots att många optimister hävdar att det är vår, så kompletterar jag mina mjukisbrallor med ett par täckbyxor modell större. En gång i tiden var de svarta, numera har de en mer intressant mörkviolettbrunaktig nyans med vita färgstänk lite här och där.

Täckbyxor urblekta med färgfläckar och katt.

Täckbyxor urblekta med färgfläckar och katt.

Till detta väjer jag matchande handskar, ja alltså, de matchar varandra, inte kläderna i övrigt.

På fötterna har jag 3 år gamla ”stallkängor” inhandlade på Jula (f. ö de bästa jag haft, kostade typ 149 kr och är fortfarande hela) (eller ganska hela, skaftet på den högra har lossnat längst upp)

Vinterkängor av imponerande kvalitet som fortfarande är (nästan) hela och 100% vattentäta efter 3 år!

Vinterkängor av imponerande kvalitet som fortfarande är (nästan) hela och 100% vattentäta efter 3 år!

Detta toppas av en grå lovikkamössa som luktar gammalt får när den blir blöt.

Detta är min normala vardagsoutfit under dagtid och passar bäst utan publik.

På kvällar och helger eller när jag i förväg vet att det kommer att vara fler än jag, gubben och mina helt och totalt modeomedvetna och modeointresserade fyrfota familjemedlemmar inom synhåll så byter jag till en marginellt nyare garderob.

De gamla täckbyxorna byts till en modell 2 år yngre, något för långa så de nedersta dm av benen är chict täckta av intorkad lera från gårdagens lektionsarbete.

Tröjan är inköpt på Överskottsbolaget och är snyggt noppig och militärgrön.

Fintröjan! Inköpt på Överskottsbolaget och snyggt militärgrön. (OBS! Bilden är fotoshopad för att lura alla att den verkligen är snyggt militärgrön.)

Fintröjan! Inköpt på Överskottsbolaget och snyggt militärgrön. (OBS! Bilden är fotoshoppad för att lura alla att den verkligen är snyggt militärgrön.)

Kängorna är av läder och var när de inköptes för ett antal år sedan hutlöst dyra, vattentäta och snygga. Inget av detta är längre aktuellt och jag får vid blötare väderlek välja de billiga och vädersäkra från Jula alternativt stå stilla på de få delar av ridbanan som inte ligger under vatten så här års eller graciöst(?!?) skutta mellan de värsta lerpölarna. Till detta bär jag gärna en mörkblå ridväst från Jacson´s som jag förstått var omodern redan när jag köpte den ny från en konkursutförsäljning  2010  samt samma par (med varandra) matchande handskar.

För att inte frysa om öronen bär jag ett mörkblått pannband min äldsta dotter fick med ett bokpaket när hon på tidigt 90 tal var med i Pollux ponnyklubb.

Pannband trendig på tidigt 90-tal.

Pannband trendig på tidigt 90-tal.

Nu när jag läser igenom mitt inlägg så inser att jag faktiskt skulle borde kunna tjäna extra pengar på att göra reklam! För om någon från ovanstående nämnda företag till äventyrs skulle läsa detta så är jag villig att sälja min själ rätt billigt för att visa att brist på stilkänsla kombinerat med snålhet, uthållighet och viss brist på kapital skulle kunna skapa ett nytt(?) mode inom hästvärlden. So come on Pollux (finns ni kvar?) Jula och ni andra. För en smärre ersättning är jag villig att bli en het trendsetter med mod att visa att era produkter är både långlivade och hållbara! Men lite nål och tråd samt silvertejp kan saker hålla så länge att de blir moderna igen!

Om jag lovar att inte visa vare sig min blekfeta bara mage eller mina celluliter så kan ni väl åtminstone tänka på saken? Snälla?

Mer om mode kan ni läsa här. Eller Icke-mode, beroende på hur man ser det. Huvudsaken man är snygg

 

Bellini hälsar och säger att livet är gott!

Bellini april 2015. Foto Pia Nilsson

Bellini april 2015. Foto Pia Nilsson

Hur fantastiskt är inte internet! För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Bellini, en av våra fina och minnesvärda Sörgårdsponnyer som på olika sätt förgyllt och berikat vår tillvaro. (Här kan du läsa om Bellini) Till min stora glädje så fick jag genom min blogg kontakt med familjen Wallner i Övik  som köpte Bellini av oss för många år sedan och som i en kommentar beskriver sin tid med honom:

”Minns så väl när vi kom till dig Yvonne för att provrida, han stod där på gången blinkade med sina stora ögon och njöt av att vara mitt i centrum. Ja visst föll vi direkt för denna härliga individ! Efter två veckor så hade jag gärna lämnat tillbaka honom…..när vi vuxna var där så skötte han sig men när det var små varelser så gjorde han lite som han ville. Men han blev bättre och bättre med tiden, slutade med sina små hyss och blev en underbar, snäll liten ponny med en liten liten räv kvar bakom örat men det var inget problem utan rätt kul när vi kunde läsa precis vad han tänkte. Hans trygga punkt i tillvaron var en liten ponny vid namn Nillo 112 cm och dit han gick dit gick också Bellini. Båda reds mycket i skog och mark och ibland efter travhästarna vilket var populärt. Själva tävlandet i dressyr gick över förväntan och det blev DM silver för både Micaela och Wilja med Bellini. Det blev många vinster, Granngården Cup, Agrias Distriktchampionat mm och han sträckte alltid på sig lite extra när han var mitt i händelserna centrum.

Bellini

Bellini i tävlingsform med antingen Micaela eller Wilja Wallner i sadeln.

Han har en speciell plats i våra hjärtan och vi minns honom med så mycket glädje och skratt, hans ljusa glada gnäggande. Det var en sorgens dag när han lämnade oss och många tårar, men livet måste gå vidare och idag är vi så glada att han fick ett så fint hem hos familjen Nilsson i Klockrike.”

20140824_194250

Bellini och hans kompis Pigge april 2015. Foto Pia Nilsson, Klockrike

Och inte nog med det, jag fick också veta att han fortfarande lever och mår bra! Han bor sedan 10 år tillbaka hos fam. Nilsson i Klockrike där han numera lever sitt liv som glad pensionär. Så här skriver Pia i Klockrike:  Fotot är helt nytaget och hans lilla kompis heter Pigge.

Bellini har bott hos oss i tio år (i maj),
och är den klokaste och mest "lättavlästa" häst jag träffat. Han går lös
för det mesta (t ex till och från hagarna, eller om veterinären behöver
titta på honom), och han har alltid en plan för var han är på väg och
varför. Harmonisk, trygg och nyfiken. Pensionär sedan flera år :)

/Pia!

Tack alla som skrivit och hört av er här på bloggen, på facebook eller via mail. Det är fantastiskt att se hur denna lilla ponny berört och gjort intryck på så många människor i sitt liv. Må han få leva i många, många år till!


					
		

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑