Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Det var faktiskt bättre förr!

blandat 20100508 043På många platser i dagens värld finns  ett stenhårt klimat som får unga människor att må dåligt och känna sig mindre värda. Detta gäller dessvärre även i en miljö man tycker skulle vara förskonad från mobbning och särbehandling nämligen bland hästmänniskor. Många gånger utsätts unga människor för rent kränkande behandling av sin omgivning enbart för att hästen de rider och tränar  råkar ha vita siffror på halsen. Det finns en attityd som skapar ett ”vi och dom”och som utesluter de som inte har en häst med rätt stamtavla.  Tjejen i filmen nedan visar ett stort mod och styrka när hon berättar om sina erfarenheter och är värd all beundran för att hon orkat stå på sig och inte ge upp sina drömmar men  samtidigt  blir jag ledsen, upprörd och bestört över att filmen ens  ska behöva spelas in! Det borde vara en självklarhet att få utöva sitt hästintresse utan att hela tiden behöva bevisa något och alltid slå ur underläge.

Se filmen här!

 

1977 startade jag ridskolan i Nordmaling och de hästar som vi då hade att tillgå var ett gotlandsruss, ett äldre svenskt halvblodssto och en varmblodstravare. Alla fungerade precis lika bra, oavsett ras på lektionshästen och ingen  hade några åsikter om att lektionen skulle vara mindre bra om man fick rida varmblodet än någon av de andra. Under åren som kom införskaffades allt fler hästar, vi köpte in och vi lånade hästar och ponnyer av alla de slag och storlekar lämpliga för vår ridskoleverksamhet.  Det var även ett flertal både varm och kallblodstravare som utan några som helst problem fungerade precis lika bra som vilka andra hästar som helst. Och INGEN pratade på den tiden nedsättande om dessa hästar, tvärtom så minns jag att vi beundrade dessa hästars egenskaper och att mina elever väldigt gärna red dom på sina lektioner.

Ute på tävlingsbanorna så var det ofta ridtravare med i startfälten och de både hoppade och gick dressyr. Och återigen, INGEN tyckte det var något konstigt med det heller. Alla hästar var med och tävlade på samma villkor och det gick alldeles utmärkt utan att någon tittade snett på någon annan på grund av vilken sorts häst de red. Snarare tvärtom, toleransnivån var hög och man imponerades av dessa ridtravares kämpaglöd och utstrålning. Och när man tänker tillbaka så var ofta dessa  ekipage som gjorde störst intryck och som också har fastnat i minnet.

Men så hände något, attityden förändrades och snart blev det fult att rida travare. De som hängde kvar vid sina varm och kallblod räknades som sämre ryttare och hur bra och skickligt de egentligen än red så räknades det inte. Man skulle rida ”riktiga” hästar för att tas på allvar och ses som en seriös hästmänniska. De som envisades med att rida på sina ”gammtravare” behandlades väldigt styvmoderligt och den allmänna åsikten var att man skulle hålla sig i skogen och man var inte längre välkommen på  tävlingsbanor och  ridkurser.   Och att ha travhästar ute på ridklubbarna blev helt uteslutet, plötsligt dög de inte och  ridtravarna  fick avvecklas för att  ridskolorna inte  skulle räknas som oseriösa och  dåliga.

Varför det blev så kan naturligtvis diskuteras och jag kan  se ett flertal aspekter till att det blev så. T e x har  ett riktat avelsarbete skapat travhästar som är alltmer specialiserade inom sitt område och ridbarheten har naturligtvis inte varit något man prioriterat när man velat föda upp framtidens travstjärnor. Det krävs också ett tålmodigt och  målmedvetet arbete från en duktig ryttare att skola om en aktiv travhäst till att bli en välutbildad ridhäst och just tålamod verkar dessvärre många gånger vara en bristvara hos många människor.

MEN trots detta så finns det ändå massor av jättefina hästar som, fast att de var menade att springa på våra travbanor, fungerar precis lika bra som ridhästar. Och det finns massor av människor som faktiskt älskar sin hästar precis lika mycket oavsett om de har frysmärkning på halsen eller inte!

Det som är så obegripligt, sorgligt och frustrerande är att attityden hos väldigt många hästmänniskor fortfarande är att det är ”fult” att rida vissa sorters hästar medan det är ”fint” att rida andra! Här har ridklubbar, ridinstruktörer och utbildningsanstalter ett stort ansvar att se till att alla, oavsett vilken typ av häst man rider eller vilken ras den hästen har, får möjlighet att känna samhörighet och vara välkommen att delta i alla aktiviteter utan att någon ska titta snett och komma med nedsättande kommentarer.

Är det inte dags att vi backar bandet och blir mer tillåtande igen? Se till att barn och ungdomar fostras på ett bättre sätt där en medmänsklig värdegrund prioriteras och grundläggs. Vuxna måste gå före som goda exempel och få barnen att förstå det  inte finns sämre eller bättre hästar utan att alla  rätt och slätt är hästar! Låt folk få rida vilka hästar de vill, så länge man inte skadar sig själv, hästen eller någon annan så kan det ju knappast ha någon betydelse vilken ras hästen har. Så länge ryttare och häst har roligt tillsammans, trivs och utvecklas spelar det väl ingen roll om hästen är liten eller stor, brun eller svart?

Eller att den råkar ha några vita siffror på halsen!

21 kommentarer

  1. Sitter och läser om myggmedel och kommer av en slump in på detta inlägg som så väl speglar min erfarenhet av att rida ”icke-fina” hästar genom åren.Jag började rida på Yvonnes ridskola i Nordmaling när jag var sju år och som hon berättade hade de ett fåtal hästar av olika raser,temperament och egenskaper.Jag red i många år där och jag tänkte aldrig en tanke på att det skulle vara något konstigt med att rida korsningen Gabriella eller någon av de andra hästarna.Jag fick mina favoriter (älskade ponnyn Pontus glömmer jag aldrig :-) ) såklart men en häst var en häst när jag växte upp.Så småningom gick jag över till att rida vid ett stort ridhus några mil bort då jag flyttade och det helt enkelt blev långt att pendla.Där fanns många privathästar som tävlades och där märkte man av att man skulle ha en ”riktig” häst om man skulle tävla.Och visst, jag håller med till viss del, ska man tävla i de högre klasserna i hoppning tex underlättar det ju att ha en häst avlad för uppgiften.Helt klart.Likaså är det svårt för en fjording att gå ett travlopp.Självklart bör man se över vad man ska använda sin häst till och välja en lämplig individ.Men till alla som inte tävlar i de översta skikten i hoppning går det alldeles utmärkt att skola om en fd travhäst eller att hoppa en korsningshäst.Detsamma gäller dressyren.När jag var 15 blev jag erbjuden att rida en kallblodstravare i byn där jag bodde.Herregud, tänkte jag, det går ju inte att rida en sån seriöst…och visst, det tog sin tid att skola om henne från att tänka travtävling, men hon blev så otroligt trevlig och fin att rida att jag faktiskt fastnade helt i ”nordisträsket”.Jag har tagit emot problemhästar och skolat om ”gamla” travhästar och de är fantastiska hästar ! Många nämner problem med galopperna eller att de är stela åt ena hållet och annat men det har ju inte med rasen att göra utan beror på hur den tidigare är tränad.Nuförtiden tränas travhästarna mer mångsidigt också än vad de gjorde tidigare.Just nu har jag en underbar femåring hemma som jag råkade förälska mig i när han bara var tre månader gammal.Han är så udda som islänning/kallblodstravare .Jag har fått såååååååå många förfrågningar om varför jag valde honom.Tja, han hade UNDERBARA ögon :-) Så enkelt var det ;-) Och tänk att jag ALDRIG ångrat mitt val en sekund.Jag är inte i tävlingsbranschen och ville ha en trevlig unghäst att jobba med och jag hade aldrig kunnat få en bättre häst.Han är enastående trevlig och jag har fått sååå mycket beröm av folk för att han är så genomsnäll och social.Mitt mål är att få en häst som njuter lika mycket av vår relation som jag gör, att vi ska ha roligt tillsammans och bli gamla ihop.Sedan om folk tycker att han är en knepig blandning får de väl tycka det.Han är helt rätt häst för MIG och jag hoppas att jag är helt rätt för honom :-)Klart att vi har saker att jobba med men oavsett vilken häst man har kommer det att dyka upp saker man behöver utveckla. Så till alla er som kämpar i motvind mot fördomarna – stå på er ! Ha kul ! Njut av din häst ! Och till alla er som slipper fördomar – njut av det :-) :-)

  2. Vart förekommer detta? Jag måste bo i ”rätt” del av landet, för under mina 8 år som ridtravarryttare är det aldrig någon som sagt något ont eller sett ner på oss. Oavsett vilken klubb vi tränat eller tävlat på. Tvärtom, det kommer ofta fram folk och berömmer oss.

  3. Är det verkligen bara fördomar eller hästrasism då? kan det inte ofta bero på ”avsky” mot vissa ägare bara? Alltså, att man inte egentligen bryr sig om travaren i sig, utan man stör sig på ryttaren? I mitt fall är det så. Jag kan reta mig på dem som MINSANN måste skylta med att de rider sin ridtravare i piaff, hoppar i VM eller går LA dressyr. Läser aldrig om halvblodsryttare som skryter på samma sätt. Nästan alla trådar, forum, debatter och bloggar handlar ju om att travare kan hävda sig- inte att halvblod/fjordingar/araber/osv kan hävda sig. Det är också bara travfolk (vad jag har läst under åren) som LJUGER om tävlingsresultat. Har faktiskt inte läst en enda tråd om en ryttare till ett halvblod som sagt att hon/han tävlat LA och sen inte haft bevis för det. Gäller endast travare vad jag har sett. Det är också mest travägare som börjar jämföra sina hästar fr första början- har då aldrig läst el hört om trådar där man minsann har en fjording som liknar en cob etc. Det jag stör mig mest på att när travägarna får för sig att rada upp talangfulla travare, ungefär som att dessa skulle göra att majoriteten av befolkningen ändrade uppfattning. Och vad jämför de med. Jo de radar upp Balagur som är en orlovtravare- alltså inte samma sak som vår svensk/amerikanska. Jappe är också en häst som många hänvisar till. Aa men han är ju då inte ens ren travare utan en korsning och har ju därmed en stor fördel i ridningen tack vare sin fullblodssida. Är övertygad om att många egentligen gillar travare och tycker att hästar, oavsett ras är fina, men ska ägare till hästarna spy ut sig trams, skit och lögner så är det inte konstigt att rasen dras med ett dåligt rykte. Sen kan ju jag tycka att när man läser ”ser ut som ett halvblod” (såg det senast i dag på hastnet, hästar till salu, varmblod) att det är nedlåtande. Varför ska det vara så viktigt att likna ett halvblod? Att skriva så innebär att ägaren SJÄLV anser att halvblod är finare än travare och därför slätar över det med ”liknar ett halvblod”. Vill man få bort problem med dåligt rykte så måste saker som jag nämnt ovan försvinna. Rasen får inte bättre rykte av lögner, skryt, jämförelse osv.

    • Yvonne Larsson

      23 april, 2015 at 20:38

      Naturligtvis kan det vara så som du beskriver vilket i sig är sorgligt och visar brist på dålig självkänsla. Jag har dock aldrig själv märkt att det i huvudsak är ridtravarryttare som är överrepresenterade vad det gäller att fabricera och ljuga för att framhäva sig själva eller sina hästar. Tyvärr är det nog så att dessa tendenser finns bland många grupper av hästägare då den norm vi satt för hur en häst eller ponny ska se ut oftast baseras på hur halvbloden ser ut, rör sig, hoppar och fungerar. Det är inte helt enkelt att tävla med fjordingar, islandshästar eller kallblod bland de mer etablerade och erkända ridhäst och ponnyraserna.
      Långt ifrån alla som har ridtravare hävdar att deras hästar är ngt de inte är utan är nöjda, glada och stolta över den häst de har. Vilket borde vara en rättighet för alla hästägare oavsett vilken ras hästen har. Jag hoppas att du även stöter på och träffar den ”vanlige” ridtravarägaren så att du även får se den sidan vilken jag nog med säkerhet kan säga är mer typisk än den du beskriver. Åtminstone är det så i min värld :)

  4. Hej! Jättebra inlägg!
    Tycker själv både varmblod och kallblod är vackra hästar med mycket kapacitet! Men många travare (syftar på de som travtränats/tävlats i flera år) skänks bort när travkarriären är över och jag tror tyvärr det finns många människor som tar sig an dessa hästar som egentligen inte kan, bara för att det är en billig häst. Att gå från ridskolehästar till en outbildad travhäst som kommer från travbanan när man är tolv år blir lätt fel om man inte har rätt människor runt sig och jag tror faktiskt att det är mycket det som är grunden till fördomar, att det blir fel för så många varmblod och att de är ”förbilliga och outbildade”! Är du en duktig ryttare som utbildar hästar spelar inte rasen, åldern eller bakgrunden någon roll. Du kan plocka fram en fin häst oavsett! Men jag är av den åsikten att många travhästar skänks till ”fel” hem och att det brer på det dåliga ryktet! Samt att de är outbildade inom ridkonsten och kan ta lång tid på sig att ställas om till ridhäst! :) Jag skulle vilja se en förbättrad marknad för travarna, att de som är ridutbildade kan säljas för det värde deras utbildning har! Har du en ”travare” som går LA/LA ska den vara värd mer än 5000 kr så man vet skillnaden i utbildningsnivåerna och kan skilja på de outbildade med de utbildade :) Men det kommer ta ett bra tag innan det blir så….

  5. Hej!
    Känslorna kom och gråten när jag såg och läste detta. Har själv tre underbara sifferhästar de kan och de vill och de levererar!
    De jag sett är att många utav de som provat att vara medryttare som haft skolridning i ryggen har haft stora problem med ridningen utav hästarna. Lyhördheten och förståelsen i samarbetet har inte infunnit sig och då har hästen inget stöd och förtroende för ryttaren, hästarna har fallit tillbaka i stress och inte förstått vad det är ryttaren vill !
    Tålamodet hos dessa ryttare, att arbeta med sig själv och hästen har varit lika med noll. Det krävs mod styrka och kommunikation samt framförhållning att rida en häst som varit vid travet. Är dessutom inte vän med ordet skola om, borde vara rider in och utbildar min häst att ha ryttare och inte kusk. Rätt utbildning och om musklad till ridning så är det inte många hästar som slår dessa välhanterade och väluppfostrade sifferhästar! Dessutom är snart siffrorna ett minne blott, då chippning blir det som görs idag. Tack för ett jättebra debbat inlägg ! Lycka till med Er fina häst ♥

  6. Och ja jag har själv haft ”travhäst”, av kallblodig modell, stod på 1a klassig hoppanläggning men hörde aldrig ett jävla negativt ord om min häst från någon, tvärtom

  7. Ärligt talat hör jag aldrig direkt skit om travare… mest folk med travhästar som snackar om detta om hur de är sååå nedvärderade osv…

    Det är lite som folk som skriker ”rasist” åt alla som ej håller med andra av annan kultur. Överdrivet och lite löjligt faktiskt

    • Yvonne Larsson

      26 februari, 2015 at 23:42

      Som tur är så drabbas ju inte alla av denna behandling som ryttaren i videon och har man inte stött på det så är man bara att gratulera! Dessvärre är det dock inte helt ovanligt med den här typen av fördomar och då jag anser att all mobbing, var den än dyker upp, ska stävjas så är det viktigt att visa att det faktiskt existerar. Mitt inlägg kunde lika gärna handlat om vilken hästras som helst eller att man som ryttare inte har rätt färg på ridbyxorna. Att trycka ner och kränka andra människor är fel oavsett och när någon uttrycker det och berättar hur hon upplever att bli utsatt för ett sådant beteende kan i alla fall inte jag tycka att det är överdrivet eller löjligt.

  8. hejhej, ville bara säga att jag vet hur det känns, hade en arab som jag tävlade hoppning med och det var inte alltid det lättaste! Folk pratade om en och kollade på en som om man inte hörde hemma där. Men det som fick mig till att fortsätta var att jag ville ”knäppa” dom alla på näsan och visa att vi var bättre! Kämpa på och träna mycket med stora mål, så kommer allt att gå super bra! Och näst gång du hör en kommentar eller ser en blick så kommer du skratta för att du vet att när ni kommer in på tävlingsbanan så finns det inget som kan stoppa er!
    Lycka till och fortsätt kämpa!
    /Emma

  9. Hej!
    Ville bara säg tack för att du har delat videon och att det är jag som berättar om vad jag har fått varit med om med min häst Kvicken. Jag tyckte att detta var ett super bra inlägg! Tack ännu en gång för de fina orden och delningen / Julia

    • Yvonne Larsson

      26 februari, 2015 at 23:09

      Tack för att jag fick dela din video! Jag har ju varit med ett tag och har sett hur fördomarna mot travhästarna har ökat allt eftersom. Men jag har även sett en attitydförändring till det bättre de senaste åren och jag hoppas verkligen att det ska fortsätta så. Ingen ska behöva bli särbehandlad och kränkt pga vilken hästras man rider! Kämpa på med din fina häst och håll dina drömmar levande!

  10. Håller verkligen med om att det behövs en förändring rörande detta! Jag har ägt både arab, fullblod och halvblod och tävlat aktivt i många år men nu när jag återupptagit ridningen igen efter många års uppehåll kände jag att jag ville ge ett varmblod chansen att bli min nya ridkompis! Det är något jag absolut inte ångrar om än det krävts lite mer tålamod och prövningar när det gäller utbildningen till en välutbildad ridhäst. Min fina tjej är en underbar häst & ridkompis om jag hoppas få många fina år tillsammans med!

  11. åh sitter å tjuter som ett barn som trillat av cykeln första gången! DOM KAN! Men rätt vilja och tro så kan man allt! Jag själv har ingen ridtravare längre (har dock travar korsningar, och till och med de får jag kommentarer och blickar om). Innan har jag haft 5 vbl travare, och alla har jag hoppat med (aldrig tävlat pga mina nerver), men fruktansvärd teknik hade alla 5! Travare generellt har så bra psyke och löttlärda och viljan, älskade djur! Bara för dom är avlade för en sport som de ej klarade av så betyder de inte att prislappen på dem bestämmer hur mycket värd en häst är! Hästar som hästar, oavsett inlöps pris på 5000 eller en ren å skär framavlad hopphäst för 600 000. Förstår inte varför i dagens samhälle är så ”rasistiska” mot ALLT!!!

  12. jag har haft 4 varmblod och äger nu ett kallblod, alla med siffror, alla har jag älskat lika mycket, så tåliga och mångsidiga hästar, och alla har dom hoppat och duktiga i dressyr.. Det är så synd att dom klassas som mindre värda..

  13. Superbra inlägg!
    Jag har själv ett varmblod med sina siffror på halsen. Världens härligaste häst. Varmblodstravare är enligt min mening fantastiska hästar. Jag tävlar i distans och här snackar vi om uthållighet, rätt roligt att trava förbi galopperande arabiska fullblod som dominerar denna sport.
    Bort med alla fördomar om travhästar.

  14. Hej! Tack snälla för att du vill sprida videon jag och min kompis la er oss på för att visa ridsporten hur vissa har det. Jätte kul att du vill lyfta fram den, tack tack tack!
    Kram

    • Yvonne Larsson

      27 februari, 2015 at 10:29

      Tack för en bra video! Jag hoppas att den ska uppmärksammas på många olika sätt då all mobbing inom ridsporten måste belysas. Det gäller inte enbart ridtravaren och den problematiken utan även de vattentäta skotten mellan olika discipliner och inriktningar. Det är verkligen otroligt att det kan finnas så mycket misstro och dålig acceptans mellan hästmänniskor när det tvärtom borde vara en stor enighet och samhörighet när man delar samma intresse för Hästen.

  15. Vilket bra inlägg :) Min förra häst var en varmblodstravare och jag känner igen mig i så mycket av de fördomarna som man fick möta.

    Jag håller med om att attityden behöver ändras inom ridsporten. Vi är ändå alla engagerade i samma sport för att vi tycker om hästar.

    • heeej jag älskar travhästar jag har en trav häst som jag rida mycket på
      jag vet hur det är man köra bara på =) han vara ju snygg häst ju

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑