Yvonne Larsson

Hästkurator och människotränare

Månad: november 2014

Är Din häst verkligen redo?

Häst på tävlingJag läste en artikel i Hästfocus där resultatet av  en studie presenterades om hästars konfliktbeteenden i tävlingssammanhang och började återigen  att fundera över hur hästar egentligen används?  http://www.hastfocus.se/index.php/component/k2/item/341-konfliktbeteende-hos-tavlingshastar

När vi vet att hästens egen motivation att tävla, träna och ens bli riden eller körd, oavsett gren är lika med NOLL så hävdar ändå många hästägare med bestämdhet att just deras häst älskar att tävla och dessutom VILL visa upp sig för publik. Ju fler desto bättre!

I mina öron och ögon säger det mycket mer om den hästens människa och dennes önskan att själv få visa upp sig  och samtidigt få utlopp för sin egen tävlingsinstinkt.

Och i förlängningen säger det också vilken otrolig vilja det ändå finns hos hästen att vara oss människor till lags!

Ska vi ens tävla med hästar så är det dags att erkänna att det är VI som vill tävla, inte vår häst! Och ska vi  utsätta hästen för detta så är det är därför vår skyldighet att förbereda hästen för sin uppgift så väl att den inte ska behöva bli stressad, orolig och spänd enbart för att VI vill roa oss och tillfredsställa våra egna behov.

Det är fullt möjligt att med rätt träning lära de flesta hästar att acceptera tävlingssituationen och att utföra sin uppgift på ett harmoniskt och stressfritt sätt.

MÄNNISKOR tycker att det är fantastiskt roligt och spännande med tävlingar, faktiskt så roligt att många ibland glömmer bort att se efter hur hästen egentligen mår psykiskt. För det faktum att exakt samma situation som människan tycker är intressant, härlig och utvecklande att befinna sig  av många hästar upplevs  på ett totalt motsatt sätt. Skrämmande, obegripligt och svårt!

Jag är inte emot hästtävlingar, tvärtom anser jag att de i dagens samhälle kan vara nödvändiga för att vi ens ska kunna ha en vettig hästhållning och avel. Utan tävlingsverksamheten skulle hästen ”enbart” ses som ett mycket kostsamt sällskapsdjur och mycket forskning och framsteg inom hästnäring och djurskydd skulle kanske aldrig bli av då inga pengar skulle satsas på detta. MEN det måste bli en ändring på HUR tävlingsverksamheten går till om hästens välfärd och hälsa påverkas negativt.

Undersökningen nedan är gjord på elithästar men samma resultat skulle säkert och kanske t o m i ännu högre grad hittas om studien gjordes på hästar som tävlas på lägre nivå. De forskarna såg hos de 150 hästarna i studien var varierande grader av flera olika konfliktbeteenden orsakade av stress och obehag. Detta  är tyvärr inte är något ovanligt att se oavsett det är på lokal klass på ridskolan eller om det är VM eller OS.

Det forskarna frågade sig är (1) om det finns en acceptabel nivå av konfliktbeteende tillåten i elitridsport och (2)hur man handskas med konfliktbeteenden hos elittävlingshästarna eller (3) om det helt enkelt anses normalt i ridning?!

Läs hela studien gjord av En Górecka-Bruzdaemail, Jag Kosinska, Z Jaworski, T Jezierski, J Murphy här: Conflict Behavior in elite show jumping and dressage horses

 

Är det så att vi helt enkelt inte ser att hästen har dessa konfliktbeteenden? Eller väljer vi att se bort?

Eller kan det vara så att många människor faktiskt saknar grundläggande kunskaper om hästar och hästars beteenden och därför feltolkar när hästen signalerar obehag genom att slå mot skänkeln, bocka, dra åt sig tygeln eller slå med svansen?

Bokstavskombinationer i Hästvärlden

Medlem i KR

Medlem i KR

Vi hästmänniskor formligen älskar förkortningar! Speciellt sådana som ingen annan än en annan hästmänniska förstår. Allra bäst är kanske de förkortningar som inte alla hästmänniskor känner till utan som bara de riktigt initierade har en aning om vad de betyder.

En del är förkortningar på olika sjukdomar och tillstånd hos hästen, tex PPID, EMS, A2, PSSM, CEM etc (fö sjukt bra att det finns förkortningar då de fullständiga namnen i princip omöjliga att både komma ihåg eller uttala)

Andra snitsiga förkortningar är på sådant många sysselsätter sig och sina hästar med. Det är bl.a AR, NH, CR, RC,WE, TRAB, LA, MSV, TREC mm, mm vilka alla som håller på med något av detta självklart vet vad det är och mer eller mindre snabbt och enkelt kan redogöra för. Nåja, själva ordetTRAB är det visst ingen som egentligen vet vad det betyder, men det hindrar inte utövarna från att utföra det mycket ofta och gärna.

Men trots att det redan finns så många olika träningsmetoder, tävlingar och discipliner så känns det ändå som om det fattas något för att alla ska kunna få rätt tillhörighet och framförallt en förkortning att stoltsera med. Därför kommer jag därför med följande förslag:

IR- Internet Riders: Det är de som på ett outtröttligt sätt via olika forum på nätet kommer med tvärsäkra råd om hästars träningsmetoder och hästhälsa utan att ha sett hästen i det verkliga livet. Det som kännetecknar en äkta IR är att den sällan äger, har ägt, aldrig tränat eller ens sett en levande häst IRL. En IR utövare har ALLTID har rätt! Oavsett! Även när den har fel så har den rätt! Så det så! De mest inbitna utövarna av IR har flera konton på FB samt innehar en mängd olika profiler vilket gör att de ibland utan att veta om det har den hetaste debatten med sig själv…

SR- Slow Riding: Utövarna av denna disciplin ägnar mycket tid till att träna stillastående och ibland, när andan faller på, även långsam skritt med många och långa halter. Utövaren är oftast kvinnlig och i övre medelåldern (vilket faktiskt oftast även gäller hästen)

QS- Quick Stop: Här går det ut på att så snabbt som möjligt bli utesluten på alla hopptävlingar genom utvägringar. Kännetecknen för en äkta QS ryttare är att den alltid glatt klappar sin häst även när den för 108:e gången vägrat ut sig på första hindret. Hästen är ofta en ngt överviktig ponny (vilken för övrigt, både spänstigt och entusiastiskt hoppar det högsta hindret på framhoppningen efter att den uppfyllt sin plikt och vägrat ut sig inne på banan) Även om QS framförallt är en ponnysport så finns det även klasser för stora hästar.

WWW- WildWildWest: Denna sammanslutning av ryttare har varit på en endagsshow på High Chaparall och blivit inspirerade. Utan att vara fördomsfull så är nog de flesta i denna förening företrädesvis män i 40 årsåldern.

KR- Kamikaze Ridning: En del moment påminner mycket om AR (Akademisk Ridning) men med den stora skillnaden att skolorna över mark inte är frivilliga. I alla fall inte från ryttarens sida. Kräver att god fysik, kondition och balans redan finns innan man startar utövandet. Ålder är oviktig. Mod överstiger oftast förstånd hos dessa ryttare. Bör undvikas av SR ryttare.

FC-Fashion Class: Här gäller det att visa sig från sin snyggaste sida. Och dyraste. Resultaten i denna klass har inget att göra med hur fort, högt eller snyggt din häst rör sig. Enbart den med det senaste och oftast mest kostsamma inom ridmode och hästutrustning göre sig besvär! Medtag alla kvitton då de alltid kollas så att ingen kommer med något begagnat eller äldre än vad senaste modetrenden säger.(Resulterar i omedelbar uteslutning och evig skam!) Vid lika resultat fortsätter tävlingen på parkeringen där den dyraste, största och nyaste dragbilen och transporten blir avgörande.

BWA-Besserwisser Association: En sammanslutning av människor som av förklarliga skäl sällan eller aldrig har samma åsikt som öviga medlemmar i BWA. Påträffas i princip överallt men är mest vanlig på läktare, utanför ridbanestaket samt passerande i stallgångar. Under en tävlingsdag hittas åtminstone eller två BWA medlemmar väldigt ofta ute på parkeringar där svårlastade hästarna finns. Viss likhet finns med IR, och många är kvalificerade och väletablerade medlemmar i båda föreningarna.

Sammankomst med Trähästälskarnas Riksförbund

Sammankomst med Trähästälskarnas Riksförbund

TRÄF- Trähästälskarnas Riskförbund: Under denna flagg samlas alla som inte fattar vitsen med att behöva mocka, rykta eller lukta häst. De kännetecknas av en mycket god ekonomi (i allafall mycket bättre än den som valt den mer kostsamma levande varianten av fyrbent vän) De kan också ibland höras klaga över stickor och/eller träsmak i rumpan. Detta förbund borde, enligt många hästar, vara ett mycket bra alternativ för många ”ryttare”. Om inte så är bowling ett annat bra alternativ!

Hittar du fortfarande inte din förening, tävlingsklass eller nisch så finns det säkert fler bokstavskombinationer. Det är bara att fylla på i listan… För tänk vad bra och roligt det är att känna tillhörighet och samtidigt med en enkel bokstavskombination kunna berätta för alla vem man är och vad man gör! Eller?

 

Ridtravare på Sweden International Horse Show

ridravare

foto ridtravare.com

Eftersom att jag brinner för att  Ridtravaren  ska få ett erkännande och högre status så är detta väldigt roligt och ska verkligen uppmärksammas! Så många travhästar som helt i onödan går till slakt när de kan få ett långt och bra liv som ridhäst. Många av de absolut trevligaste och bästa lektionshästar jag haft var travhästar i sitt tidigare liv och de har i sitt arbete här på Sörgården verkligen gjort reklam för Ridtravaren. Hoppas att ännu fler får upp ögonen för varmblod och kallblodstravarens förträfflighet genom nedanstående evenemang!

Texten nedan kommer från Svensk Travsport

Den 27-30 november tar Sweden International Horse Show plats på Friends Arena i Stockholm. Under de fyra dagarna har travsporten mycket på agendan med allt från monter till hästuppvisningar och föreläsningar. Svenska Ridtravarförbundet ska genom två av sina medlemmar visa upp tidigare travhästar som idag används som ridhästar.

Svenska Ridtravarförbundet bildades år 2003 och finns till för alla som har en varm- eller kallblodig travhäst som ridhäst. Syftet med förbundet är att skapa förutsättningar för en alternativ karriär för travhästen vid sidan av travbanan. Svenska Ridtravarförbundet hoppas och tror att sådana möjligheter på sikt ska höja travhästens status som ridhäst och ge den ökade möjligheter till ett långt och bra hästliv. I dag har förbundet drygt 400 medlemmar och hoppas bli fler.

– Vår stora dröm har länge varit att vara med vid den tidigare showen på Globen och visa upp oss. Att nu få vara med på Friends är verkligen ett otroligt bra tillfälle att få visa upp oss och vår verksamhet, säger Mirre Leü från Svenska Ridtravarförbundet.

På söndagen, den 30 november, ska ryttaren Sandra Sjöstedt-Nordin visa upp varmblodet Redhot Spee (bilden ovan) tillsammans med Astrid Gunnarsson som rider på kallblodet Ann Tösen (bilden nedan). De finns i mässpaddocken klockan 16.00 till klockan 16.30 och ska rida ett dressyrprogram och samtidigt berätta om travhästen som ridhäst och om förbundets verksamhet.
Foto: ridtravare.com

Vill du veta mer om Svenska Ridtravarförbundet? Besök deras webbplats,ridtravare.com.  Texten kommer från Svensk Travsport https://www.travsport.se/article/2.292/1.415156#.VG8twGOGJVo.facebook

ridravare2

Foto: ridtravare.com

Alla har vi varit små. Även jag!

Jag red på ridskola när jag var liten.

Det här var på tidigt 60-tal och på den tiden var jag verkligen liten. Jätteliten!

På Ridskolan fanns bara stooora halvblodshästar runt 155-170 i mkh så att påstå att jag red kanske är att ta i lite. Men jag satt i alla fall på en hästrygg och trodde säkert att jag red.

Året var 1963 , jag var 7 år, smal som en sticka och vägde inte många kilon. Hästarna på Ridskolan var samtliga utrustade med manskapssadlar där sittytan var generöst tilltagen för att passa stora och breda beväringsrumpor. Alla som någon gång ridit i en manskapssadel vet att det enda man i princip kan säga om den i positiva ordalag är att den i de allra flesta fall åtminstone passade hästen. Och att det fanns ett rejält framvalv att klamra sig fast vid när det var dags att lära sig den hisnande hastigheten trav.

Om man säger som så, lättridning var inget man lärde sig för att man hade taktkänsla, det var ren och skär överlevnadsinstinkt. Åtminstone var det så för mig!

Yvonne 7 år 1963Dessa manskapssadlar var begåvade med stigläder med spännen grova och kraftiga nog för att klara vikten från en mellanstor elefant och stigbyglarna var enorma för en liten barnfot, de var tillräckligt stora för att trä över foten och ända långt upp på låren.

Manskapssadel

Manskapssadel

Snacka om säkerhetsutrustning, ingen risk att man ramlade i backen om olyckan skulle vara framme. Med foten stadigt genom stigbygeln så var det ändå dryga metern kvar till backen där man hängde upp och ner. Möjligtvis nådde håret ner (om man hade långt hår) eftersom att man i det läget troligast var barhuvad. Ridhjälmen man stolt tog på sig vid början av varje ridpass låg vid det här laget sedan länge i sågspånet då den var det första, utan undantag, som flög av vid minsta obalans. För att underlätta detta brydde man sig mycket sällan om att fästa ridhjälmens gummiband under hakan. Jag har inget minne av vilka kläder och skor man i övrigt hade på sig men troligtvis bar jag byxor med rejäla och kraftiga innersömmar. För minnet av de blödande skavsåren på insida lår och knän sitter fortfarande kvar mycket djupt i själen.

Nu går jag i och för sig händelserna i förväg, det dröjde ju faktiskt rätt länge innan man fick chansen att utöva något på hästryggen som kunde få den mest obalanserade att ramla av. Lektionerna man red från början kallades, om jag kommer ihåg rätt, skrittpass. Och det var precis vad det var. Man red i skritt med en ledare (oftast marginellt större än en själv) som med ett stadigt tag i båda tyglarna tog hästen runt, runt i ridhuset och på ett mer eller mindre skickligt sätt såg till att avstånd hölls, ridvägar reds och halter gjordes.

Denna ledare agerade för övrigt oftast hästens livvakt och såg på ett mycket kraftfullt sett till att inte någon annan än hon, och på nåder, den ryttare som för tillfället åkte med i sadeln, hade någon som helst tillträde till den. Dessa tjejer kunde vara förste, andre, tredje eller möjligtvis fjärde skötare på denna älsklingshäst och fick på ridskolan en naturlig skolning för att bli framtidens mest armbågsvassaste företagsledare, mest tjockhudade politiker eller den tuffaste högstadieläraren i stan. En och annan försteskötare skulle säkert med framgång och utan något som helst problem redan i 12 årsåldern kunnat leda vilken militärjunta som helst i någon sydamerikansk bananrepublik. Själv lyckades jag ta mig så pass högt upp i rankingen att jag kunde titulera mig ”tredjelärling”. Men så blev jag aldrig någon riktigt framgångsrik diktator heller.

Dessa skrittpass pågick i 30 minuter och kostade när jag startade min ryttarkarriär 2 kr. Hela ridskoleidén låg på den här tiden helt i sin linda på denna Ridskola och organisation och administration lyste fullkomligt med sin frånvaro. För att få sin hett eftertraktade ”lektion” så tog man sig till ridhuset så tidigt som möjligt en lördag eller söndagmorgon. Efter att hästarna letts ut i ridhuset och ställs upp på medellinjen gällde det att hålla sig väl framme när ridläraren för dagen, (militär och troligen straffkommenderad), plockade kronorna ur våra uppsträckta och ivrigt viftande händer. Hade jag tur så tog han just mina kronor varvid man sprang allt vad benen höll till den häst man helst ville rida så ingen annan hann före. Hade man mindre tur och alla andra hade längre armar och vassare armbågar så kunde det hända att man aldrig kom upp i sadeln den dagen och man fick besviket ta sig hem igen och hoppas på bättre tur nästa gång.

Här tillbringade jag många många timmar i min barndom.

Här tillbringade jag många många timmar i min barndom.

Under tiden man red i dessa skrittpass så var man otroligt imponerad av de som blivit så duktiga att de fått avancera till travpass. Jag minns att man stod och tittade på dessa lektioner och längtade, längtade efter den dagen man skulle få lära sig trava, rida lätt och STYRA själv. Flera av mina kamrater hade redan fått byta upp sig vilket höjde deras status till oanade höjder och gjorde oss som inte hade gjort det gröna av avundsjuka. Det var ridläraren för dagen som avgjorde om man skulle flyttas upp till travpass eller inte och ni kan ju tänka er vilken lycka man upplevde när den dagen efter evigheters längtan äntligen kom!

Och roligt var det! Trots ömmande rumpa, blåmärken på smalbenen och svidande skavsår på knäna så var denna halvtimme veckans absoluta höjdpunkt.

Så småningom fick jag ju rida i en ”vanlig” sadel också vilket underlättade en del!

Munproblem och Problemmunnar

Copyright: Stig Nilsson

Copyright: Stig Nilsson

Idag har vår duktiga hästtandläkare Sara Ellevik varit här och träffat två av våra hästar. Den ena är en äldre häst som behöver tandvård ofta, minst 2-3 ggr pr år då den på grund av sina ständigt återkommande foderinpackningar får problem med att äta och tugga normalt. Den andra är ny här på gården och för oss var det första gången vi fick se hur det ser ut i hans mun och höra vad Sara har att säga om hans munstatus. Hon hittade några foderinpackningar som på ena sidan orsakade inflammerat tandkött och kunde också konstatera att han har ett sk vågbett dvs en vågliknande ojämnhet i kindtandradens tuggyta.  Han har i och med det bitit sig själv ordentligt i båda kinderna samt i övre gommen på en sida.

Båda hästarna skötte sig exemplariskt, speciellt vår gamla rutinerade tant. Hennes foderinpackningar var dessutom mycket mindre än förra gången, speciellt på ena sidan och i övrigt så såg hennes mun och tänder helt ok ut. Den yngre och inte så vane killen hade lite svårare att slappna av, speciellt i tungan, och Sara fick pytsa på med mer lugnande några gånger. Hans foderinpackningar rensades upp och Sara slipade ner det som gick. Om ett halvår är det dags att boka in Sara igen för ett nytt besök för bägge hästarna.

Vågbett

Orsaken till vågbett är oftast ett över eller underbett vilket gör att tänderna inte slits jämt mot varandra. Detta orsakar även skarpa vassa tandkanter, hakar, drivning etc vilket i sin tur resulterar i svårigheter att tugga och röra käkarna normalt. Om man inte gör något åt detta kommer till slut skarpa åsar och hakar att skära in i slemhinnor och till och med in i benvävnad med fruktansvärda smärtor som resultat. Behandlingen består av att slipa ner dessa vassa kanter och hakar. Hur mycket man kan ta beror på hur stora hakarna är, var de sitter och hur länge hästen gått med problemet. Vid stora problem kan hästen behöva behandlas av hästtandläkaren med täta intervaller för att få ett bra resultat. Det går inte att slipa bort mer än någon millimeter då hästens pulpa finns ung 4-10 mm under tuggytan och man måste låta både blodkärl och nerver få dra sig tillbaka innan man kan slipa igen. Dessutom kan hästen få väldiga problem med tuggmuskler och käkledsstabilitet om det sker för stor förändring för snabbt. Detta kan t o m leda till att hästen inte kan äta alls pga smärta.

Foderinpackningar

Problem med foderinpackning får hästar vanligtvis vid tandväxling, glesbett, trångställning samt vid hög ålder. Det som händer är att foderrester fastnar mellan hästens tänder och kryper ner mellan tand och tandkött där det sedan fastnar och packas. Inpackningen orsakar inflammationer i tandfickor och slemhinnor och obehandlad kan detta orsaka sk parodontit (inflammation i tandens stödvävnad) och till sist tandlossning. Behandling av foderinpackning består av att tandläkaren rensar, rengör och om möjligt åtgärdar den grundläggande orsaken. Ibland måste även hästen få antibiotika för att häva en inflammation.

Komplikationer orsakade av foderinpackningar

När fodret i inpackningarna ruttnar sväljer hästen ner förruttningsbakterier vilka ställer till väldig oreda i hästens mag/tarmflora med stor risk för fång och kolik. För den som har en häst som ofta får kolik eller fångkänningar är det alltså extra viktigt att inte låta det går för lång tid mellan tand och munhålekontroll! Speciellt om hästen börjar bli lite äldre då foderinpackningar på grund av åldersförändringar i munnen är väldigt vanligt hos gamla hästar. Man kan även fundera på om även eksem och andra hudlidanden kan ha sitt ursprung i att tarmfloran pga av detta blir rubbad och i obalans.

foto Stig Nilsson

foto Stig Nilsson

Hjälp hästen att slippa munproblem!

Naturligtvis och dessvärre finns det massor av andra tand och munhåleproblem som hästen kan drabbas av. Många hästar har tryckskador på laner och fått nedslitna tänder av felaktiga och illa anpassade bett. Karies är inte helt ovanligt längre och den kan få tandfrakturer.

När jag är ute och ETbehandlar hästar så ingår alltid en så noggrann undersökning av hästens huvud som möjligt och i många fall hittar jag spänningar och smärtor som kommer från problem med munnen. Bland annat palperar jag huvudets olika muskler och letar efter eventuella spänningar, oliksidigheter eller smärtreaktioner samt känner efter så att hästen har en normal rörlighet i käkleden. Jag kontrollerar hästens framtänder för att se om den har ett normalt bett eller om den har över eller underbett. Om hästen tillåter det känner jag på insidan av läppar, mungipor och kinder där det ofta finns förhårdnader, ärr eller skavsår. Hästens andedräkt säger också mycket om det finns foderinpackningar eller andra inflammationer.

En häst som av olika anledningar har ont i munnen och/eller tänder får också ofta problem på andra ställen i kroppen. Det kan vara spända och ömma nack- och halsmuskler, snubblande gång, sämre hoppförmåga, kortare steg mm. Jag har till och med träffat en häst vars krånglande bakknä helt klart kunde relateras till en rejäl foderinpackning och som blev mycket bättre efter tandvård.

Hästens munstatus är otroligt viktig för hur den mår, både fysiskt och psykiskt och jag rekommenderar ALLTID hästägaren att vid minsta misstanke om något munlidande ta kontakt med en utbildad och kunnig hästtandläkare. Det kostar en del men det är väl använda pengar att hjälpa sin häst att få en frisk mun! I förlängningen är det en investering för framtiden och kan spara in mycket onödigt lidande, förlänga hästen livslängd, förbättra livskvalitén och avsevärt öka hästens prestationsförmåga.

Inför obligatorisk kontroll av munstatus!

Tyvärr är det många som inte kollar upp hästens tänder förrän det blir problem med ridning eller körning. Kunskapen om hur det ser ut i en hästmun är ofta väldigt liten och istället byts bett och annan utrustning ut många gånger innan man åker till en tandläkare.

För hästens bästa så borde det vara obligatorisk att kontrollera munstatus innan man köper eller säljer en häst. Jag tycker också av samma anledning att försäkringsbolagen borde ersätta för hästtandvård på samma sätt som för veterinärvård. Även om det blir allt vanligare att anlita hästtandläkare så drar sig tyvärr många för att boka tid för sin häst pga den höga kostnaden och inte förrän det uppstått ordentliga problem och ibland oreparerbara skador får hästen den hjälp den borde fått mycket tidigare.

 

 

 

Ordlista för nördar!

Jag avslutar detta långa inlägg med en ännu längre ordlista där olika vanliga begrepp och förkortningar som hästtandläkare och veterinärer använder sig av. Kanske någon tycker att det är lika intressant som jag?

Ordlista och Anatomiska begrepp rörande hästens munhåla och tänder

Alveol – Ficka i käkbenet där tandens apex och reservkrona finns.

Apex – Den del av tanden som är längst ifrån tuggytan, saknar emalj.

Canintand (C1) – Annat ord för beten/hingsttanden. 0-1 i varje kvadrant.

Cement – Det mjukaste av kindtandens tre hårdvävnadstyper. Förväxlas ibland med tandsten.

Dentin – Tandben, mellanhård hårdvävnadstyp, finns i samtliga tänder.

Emalj – Omsluter inciciver och vargtänder samt förekommer i specifika regelbundna mönster i kindtänderna. Mycket hårt, vitt till gråvitt.

Gingiva – Tandkött.

Gingivalsulcus – Fåran mellan tand och tandkött

Inciciv (I1,I2,I3) – Framtand (avbitartand), 6 i ök och 6 i uk. 3 i varje kvadrant.

Infundibula – Strutformad emaljstruktur i inciciver och överkäkskindtänder.

Interdentalområde – Laner; Tandfria området mellan inciciver och kindtänder.

Krona – Den i munhålan synliga delen av tanden.

Mandibula  – Underkäken

Maxilla – Överkäken

Molar (M1,M2,M3) – Bakre kindtand/tuggtand/sidotand. 3 i varje kvadrant.

Parodontalligament – Miljontals små trådar som håller fast tanden i alveolen.

Parodontium – Tandens stödjevävnad; parodontalligament och alveol.

Premolar (P2,P3,P4) – Främre kindtand/tuggtand/sidotand. 3 i varje kvadrant.

Primärdentin – Dentin som bildats innan tandens frambrott. Ljusgul.

Pulpa – Hålighet i tanden vari blodkärl och nerver finns.

Pulpaspår – De svarta streck som ses i tuggytan, varunder pulporna finns.

Reservkrona – Den del av tanden som innehåller emalj men som ännu ligger dold i käken.

Sekundärdentin – Dentin som bildas efter tandens frambrott, t.ex i pulpaspår. Svartbrun.

Trigonum – Det tandfria området bakom sista kindtänderna; omslagsstället mellan över- och underkäke

Vargtand (P1) – Liten tillbakabildad tand framför första tuggtanden, oftast i ök.

 

Behandlingar

Avlastning – Försänka tandytan så att tanden ej kommer i kontakt med sin antagonist vid tuggning.

Duraphat – Fluorlack som skydd över slipkorrigerade ytor och vid kariesangrepp.

Elyzol gel – Antibiotika (metronidazol)för lokalbehandling i munhålan.

Endodonti – Behandling av tandens innanmäte, lagningar.

Extraktion/Extrahera – Dra ut (tand).

Mycostatin – Mot svampinfektioner i munhålan t.ex vid tryckskador.

NSAID – Antiinflammatoriska preparat (ej cortison) tex metacam/fenylbutazon.

Ortodonti  – Tandreglering/förflyttning av tänder.

Probiotika – Fodertillskott med goda bakterier som främjar god tarmflora, tex Propaste, ProEquo.

Profylax – Förebyggande.

Progressiv extraktion – Låta tanden jobba sig ut själv under det att den hålls utanför tuggfunktionen.

Sedering –  Lugnande.

 

Bettyper

Frontal överbitning – Framtandsöverbett, underkäksinciciverna för långt bak.

Frontal underbitning – Framtandsunderbett, underkäksinciciverna för långt fram.

Neutralbett – Underkäken vare sig för långt bak eller fram.

Normalbett – Korrekt möte mellan kindtänderna i över- och underkäke.

Postnormalbett – Kindtandsöverbett, underkäken för långt bak.

Prenormalbett – Kindtandsunderbett, underkäken för långt fram.

 

Positionsangivelser

Anterior – främre

Apikal – i området för tandens apex (det som efter rotutveckling kan kallas rotområdet)

Approximal – emellan, kontaktytan mot granntanden

Buccal – mot kinden/rörande kinden

Caudal – bakre/bakåtsyftande

Central – i mitten

Central – i mitten

Coronal – omfattar tandens krona

Frontal – främre/framåtsyftande

Hök – höger överkäke, andra kvadranten

Huk – höger underkäke, tredje kvadranten

Lateral, lat – mot hästens/munhålans sida

Lingual – mot tungan, rörande tungan

Medial, med – mot hästens/munhålans mitt

Mesial – mot tandradens centrum (I1)

Ocklusal – i/på tuggyta

Ök – överkäke

Palatinal – mot gommen, rörande gommen

Posterior – bakre

Rostral – främre/framåtsyftande

Uk – underkäke

Vök – vänster överkäke, första kvadranten

Vuk – vänster underkäke, fjärde kvadranten

 

Problem och sjukdomar

Aplasi – Avsaknad (av tand).

Betselöverslitning – Skada på första egentliga kindtänderna orsakat av bettet.

Decubitus – Tryck-/belastningsskada.

Diastema – Mellanrum mellan tänderna.

Drivning – Tandstruktur som pga ofullständig/felaktig slitning styr tuggrörelsen.

Dysplasi – Avvikande form eller struktur (av tand).

Elongering – Förlängning, ohindrad överväxt.

Foderinpackning – Foder packas in mellan tänderna.

Gastrophilus – Artnamn för styngfluga/styngflugelarv.

Gingivit – Inflammation av tandköttet.

Glesställning – Avstånd mellan tänderna.

Hake – Tagglikande struktur på första/sista kindtänderna pga över/underbett.

Låsning – Tandstruktur som pga ofullständig/felaktig slitning låser tuggrörelsen.

Oligodonti/Övertal – Extratand.

OMLA – Ocklusal-Medial Lateral-Anterior; nedslitning av P2or mot bettet.

OTR, omvänd tuggrotation – Förändrad tuggrörelse där framåtglidningen av underkäken hindras.

Parodontit – Inflammation av tandens stödjevävnad.

Pulpablotta – Pulpan blottad (oskyddad) tex vid fraktur.

Ramp – Skateboardrampliknande struktur på första/sista kindtänderna pga under-/överbett.

Rotation – Vridning av tanden. Orsakas av felaktig belastning av parodontiet.

Rotspetsabscess – Rotböld.

Saxbett – Felaktig tandförslitning som orsakar starkt lutande ocklusalplan.

Skarpbett – Ojämn tandförslitning som leder till vassa kanter som skadar vävnad.

Stomatit – Inflammation av munhålans mjukvävnader.

Tandvandring – Förflyttning av tand. Orsakas av felaktig belastnng av parodontiet.

Trångställning – Tänderna får inte plats att komma fram korrekt, hamnar inte i linje.

Trappbett – Kraftiga nivåskillnader mellan olika kindtändernas tuggyta.

Vågbett – Mjukt vågliknande ojämnhet i kindtandradens tuggyta

 

Den som skyndar långsamt kommer fortast fram

yvonne-hastMin erfarenhet av de hästmänniskor jag träffar är att de allra flesta vill sina hästar väl och de gör sitt absolut yttersta för att deras hästar ska må bra, trivas och utvecklas på alla plan. Hästfolk i allmänhet lägger ner eoner med tid och engagemang på sina fyrfota vänner och deltar i kurser, utbildningar och föreläsningar för att öka sin kunskap om hästens välbefinnande och för att slipa sin och hästens färdigheter. Inte alla, men många av dessa hästägare har ofta en tydlig plan och kan ofta långt i förväg redogöra för hur deras hästs framtid ska se ut.  Speciellt om man köpt en tävlingshäst (hoppning, dressyr, trav etc)  så är deras kalendern välfylld och de flesta dagar inbokade med allt från träningar till tävlingar.  Och även de som tar dagen mer som den kommer har ju drömmar, planer och önskningar för hur deras samliv med hästen ska vara, nu och i framtiden.

Det som ofta är ett stort hinder i denna strävan är bristen på den mest grundläggande faktorn för detta ska ske, nämligen TÅLAMOD.

Vår mänskliga värld snurrar allt fortare och fortare. Vi blir irriterade och stressade när vårt internet inte fungerar som det ska eller vi måste vänta några fler sekunder än vanligt på att datorn ska starta. Att stå i kö på Ica eller fastna i bilkön kan göra den lugnaste halvgalen av stress. Och stå inte i vägen för den stockholmare som skenar uppför i rulltrappan, då kan du minsann få höra vad du är värd!

Men så här är det!

Det vi gör mest, lär vi oss bäst!

Så är det faktiskt! Och tränar vi oss att alltid hålla ett högt tempo, vara aktiv och hela tiden produktiv kommer vi naturligtvis göra samma sak när vi kommer till hästen.

Problemet är att hästen varken köat vid trafikljuset, kollar facebook (den saknar faktiskt helt uppkoppling…) eller känner ett stort behov av att snabbt, snabbt träna sin hoppteknik eller sina galoppombyten.

På mina kurser pratar jag mycket om vikten av TRÅKTRÄNING, dvs att lära våra hästar att stå still och vänta, att låta nya intryck och lärdomar få ta den tid den behöver för att kunna sjunka in och bli befästa. Att vänta på att vi ger der den en signal och ett arbete att utföra för att vi ber den om detta, inte för att den lärt sig att människan alltid vill att den ska göra saker hela tiden. Att flytta fötterna och röra sig är ju jättebra att hästen gör, men att få ett flyktdjur att springa kan en dresserad apa göra, konsten ligger i att få den att vilja stanna hos oss och stå kvar för att den litar på oss och känner sig trygg i vår närhet.

Hästen har egentligen inga som helst problem med att lära sig detta, den kan redan stå still och gör det gärna och länge när den är mätt, varm och trygg. Människan däremot… oj, oj där kan det ta tid att få samma resultat. Det många måste lära sig är att vara still inte är samma sak som att vara passiv och att för att våra hästar ska kunna tyda oss måste vi lära oss att vara still! Och då måste vi börja med att tråkträna oss själva. Att ha tålamod med oss själva så att vi får samma chans som hästen att lära oss att stå still, vänta och låta lärdomar, intryck och kunskaper få sjunka in och bli befästa. För att bli en bra hästmänniska måste vi lära oss att ge tydliga och klara signaler till vår häst. Vi måste också lära oss att stanna upp, andas och SE vår häst. Att på ett tålmodigt, lugnt och harmoniskt sätt guida vår häst till det vi önskar och att den ska göra, utan att stressa, hetsa eller pressa den.  Eller sig själv!

Fram för mer TRÅKTRÄNING för människan!!!

Kommunikation eller…?!?

https://www.facebook.com/video.php?v=913536948670483 ”Communicator”?

Människans grymhet uppvägs enbart av hennes uppfinningsrikedom :/

Man kan bara hoppas att ingen kommer på idén att köpa detta tortyrredskap för att testa det på sin häst! Se klippet och gråt!

Hot Chocolate och ett hovslagarproblem..

070928 006a liten

Vi hade för länge sedan en ponny som hette Hot Chocolate vilken var otroligt besvärlig att sko. Maken(som skor våra hästar)) kämpade på för att få Hot mer med på noterna och kom då på den lysande idén(!) att en hel kväll stå och lyfta, putsa och verka ponnyns fötter och belöna med det absolut mest oemotståndliga hästgodiset alla kategorier; bitar av pepparkakshuset. (Det här var efter 20:a Knut) Allt var kvar på huset, glasyr, godis av alla sorter. Hot var lyriskt och efter att ha upprepat detta ett antal kvällar och hela huset slutligen var uppätet så satt det skor på alla fyra hovar : ) Efter den gången så var det inga större problem att sko Hot: ) Fast han blev väldigt besviken om det inte blev åtminstone ett litet pepparkakshjärta som belöning efter varje gång det var dags för hovvård. : )

Det är aldrig för sent att börja med något nytt!

Hej och välkommen till min blogg!

Här kommer den som vill få ta del av det som rör sig i mitt huvud och mina åsikter vad det gäller hästar och dagens hästhållning. Jag kommer att skriva om nyheter i hästvärlden, framförallt när det gäller forskningsrapporter och studier om hästens olika beteenden och behov.

Det kommer även att finnas underrubriker för Equine Touch/Hästhälsa, Örter, Centrerad Ridning samt för Kommunikations och Kontaktövningar.

Jag kommer även att teckna ner och publicera minnen, historier och anekdoter från mitt liv som hästägare, ridlärare, ridskoleägare, hästtränare och hästbehandlare under rubriken Hästminnet. Det har ju hunnit hända rätt mycket i mitt hästliv sedan jag som sjuåring lyckades smita in på Gamla K4 och få min första kontakt med det underbara djur som sedan följt mig genom livet. Allt nedtecknat ur mitt kanske något dåliga minne men jag har många minnesvärda, intressanta, roliga saker och en del mindre roliga och kanske till och med sorgliga händelser som jag gärna delar med mig av.

Och naturligtvis kommer jag att dela med mig om vad som händer i min vardag, stort som smått.

Jag hoppas att du som läser bloggen ska ha glädje och nytta av den, kanske till och med få någon ny lärdom, kunskap eller insikt som kan vara dig och din häst till gagn.  Eller bara skratta eller gråta lite åt mina historier.

Alla kan ju inte tycka eller göra likadant, det finns egentligen inga rätt eller fel, inte ens i hästvärlden. Så länge vi inte skadar någon annan med vårt sätt att vara eller agera så är det upp till var och en att hitta sin väg här i livet. Det viktiga är att vi inte stannar av och stagnerar, vi lär oss nya saker hela livet, ända tills vi dör. Det gäller att ta tillvara på alla tillfällen att lära av varandra, att vara nyfiken, ifrågasättande och på ett tolerant och generöst sätt ta emot och samtidigt även kunna ge av det vi kan och vet. En gammal sanning är att kunskap aldrig är tung att bära. Och en annan sanning är att det hästar respekterar mest är kunskap!IMG_7094

© 2017 Yvonne Larsson

Tema av Anders NorenUpp ↑